Elskåp i knopp

Nu är jag igång med målningen av mina elskåp. Så idag har jag grundmålat båda mina skåp och skissat upp motiven från alla dimensioner på dem.

Paret som bor i Gula Huset, där ett av mina elskåp står precis utanför (men det glömde jag tyvärr att fota idag), kom och pratade lite och tycker det ska bli så spännande att se motiven växa fram.

Jag berättade vad jag tänkt måla när jag var där och tvättade skåpet så nu undrade hon vilka blommor jag tänkt måla på översidan och det har jag inte riktigt bestämt mig för än. Jag har funderat på rosor eller kanske stockrosor, men hon har en oerhört mycket bättre idé. Så här ser det ut lite tidigare under sommaren:

Jag kommer därför att måla just blåregn, som jag konstigt nog inte ens tänkte på innan. Då kommer det ju att blomma där året runt!

Hoppas nu att alla blir nöjda, fast en man kom fram och ifrågasatte att jag "målade skåpet vitt så det blir skitigt snabbt" idag! Förklarade för honom att det bara grundmålats så att färgen ska fästa ordentligt, men han menade ändå att de boende bör tillfrågas innan kommunen bara bestämmer "uppifrån", så berättade att kvinnan i huset blev glad och berättade att hon t o m ringt kommunen om att hon ville ha skåpet målat.

Skåpet jag ska måla är för hett för att färgen ska fastna idag

Hoppsan, det var visst inte ens ”mitt” skåp, utan det vid Gula Huuset ska en annan konstnär, som nu alltså får tvättat o grundat, ha. Råkade visst ta fel för tänkte att en pump kan det väl ändå finnas bara en på en gata. Jag gick helt enkelt på pumpen bokstavligt talat..). Metallgrunden vägrar fastna så fattade inte varför o gick till färgaffären för att köpa kalkrengöring istället för ättika som jag använt. Då hade expediten sett mig på sin lunch o tänkt att det torkar snabbt nu. Måla är det dock ingen ide att göra för metallen är ju het som stekjärn o då fäster ingen färg. Får helt enkelt tvätta mig, mina verktyg och NJUTA lite av solen istället. Borde inte vara så svårt men har ju Luther på axeln... #österlenelectrictotem #streetartösterlen

Skånsk midsommarafton

I år var jag till traditionellt midsommarfirande för första gången på säkert 30 år.

Vid Tjörnedala i Baskemölla dansade o hade hundratals människor picknick i gröngräset i regi av Simrishamns scoutkår och  Nya Stup spelade.

Österlens folkdansgille dansade och jag konstaterade att folkdans i Skåne och Jämtland skiljer sig åt. Inte konstigt i o f s med tanke på avståndet. Även unga dansare är med och några män dansade Tuppdans som är en typ av dansat slagsmål. 

Jag sände live på Facebook när folkdansgillet dansade (dock inte typodansen) och även ringdansen. 

Sorgerliga saker hände - om Sparres svek

Jag har tidigare berättat hur jag älskade och sjöng skillingtrycket Elvira Madigan för jämnan som barn. Farfar spelade tramporgel när jag och Mia sjöng den på en inspelning och hur jag sedan 1999 använde den inspelningen som soundtrack till konstvideon Quest for Balance, som visats både i Umeå och Johannesburg.

Inspirerande Kathinka Lindhe med bilden av sin farfarfar Sixten Sparre

Idag höll den ena huvudpersonen i visan, Sixten Sparres barnbarnsbarn, radiojournalisten Kathinka Lindhe ett föredömligt Fastlagsbulleföredrag på Österlens Museum med ledning av hennes bok : Sorgeliga saker-  Elvira Madigan, Sixten och mig. Lindhe sa att det var extra roligt att hålla föredraget här, så nära Stockeboda gård, där paret Sparre bodde tillsammans.

Änkan Luitgard Sparre kallades Lycka,
eftersom hennes mor dog i barnsäng och
framställdes som en ragata. Det ryktet kommer
dock från en dansk journalist som själv
var besviken på kärlek

Kathinka berättade animerat om hur Sixten Sparre var en bortskämd, van vid att leva på stor fot med fina manér och att få som han ville. Han var dock fattig, pga faderns dåliga affärer (trots tillhörig en så anrik adelssläkt att riddarskölden har nr 7 på Riddarhuset).  Kathinka Lindhe berättade att Madigan-historien hölls helt tyst i hennes hem och att hennes far fick reda på den först när han och hennes mor var på bio för att se filmen från 1943 (i Östersund där de bodde!) och någon påpekade att historien gäller hans far.  Då var han 21 år och hade aldrig ens misstänkt något. Själv fick Kathinka veta det först vid 16 års ålder när Bo Widerbergs film skulle ha premiär och hon förstod då varför hon o systern förbjudits att sjunga Elvira Madigan.

Föredraget inleddes med att vi sjöng skillingtrycket ihop,
så att alla skulle ha handlingen klar för sig. Text och
ackompanjemang som vid  Karaoke

Sparre var dragon eftersom militären var en fin räddning för fattiga adelsmän, Han var stilig och "räddades ekonomiskt" av att gifta sig med förmögna Luitgard Adlercreutz, född i Rörum. Hennes far var apotekare som gjort en förmögenhet på att odla läkeväxter och sälja vidare. Luitgard och Sixten fick två barn. 1888 förälskade han sig dock i lindanserskan Elvira Madigan, som egentligen hette Hedvig Jensen, efter att ha sett alla hennes föreställningar, först som reporter för Kristianstadbladet . Han skickade biljetter med meddelanden till henne via en kvinna och flydde sommaren 1889 från en föreställning hon gjorde i Sundsvall till Danmark. Där flydde de från hotellet där de bott o haft helpension i 3 veckor. De var då skyldiga 16 000 kronor omräknat till dagens penningvärde.

– Det var ju rent bedrägeri. Det fanns helt enkelt ingen väg ut. Sixten Sparre visste att allt var över. Allt var bara lögner och påhitt. Han hade ju även med sig en pistol och sex kulor,

Elvira Madigan hade med sig hela sitt bohag, medan han bara hade benkläder, manschetter och lite annat.

Första filmen om Elvira Madigan kom redan
1943, Men där förbjöd sonen att Sparre skulle
nämnas vid sitt rätta namn.

Kvar blev Luitgard och barnen, som utöver otroheten med lindanserskan dessutom stod i miljonskuld (i dagens penningvärde) på alla möjliga ställen och Sparre hade även förskingrat barnens bankböcker på motsvarande 175 000 kronor. Under åren de var gifta, 1880–1889, hade Sparre  levt upp hela förmögenheten och han hade 18 månaders obetald hyra. Det var måttlöst och illojalt och han insåg nog att det var över för hans del. Han och Elvira begav sig till ön Tassinge, där han sköt henne och sedan sig själv. I Tassinge är det massor med turister som kommer pga "den ultimata kärlekssagan" och det är sed att lägga brudbuketten på graven där.
Trots att denna "ultimata kärlekssaga" besjungits och filmats handlade det alltså om ett enormt svek, Det skvallrades dessutom så Luitgard och barnen räddades till Vetlanda av hennes far, som ska ha blivit allt argare med åren, Där delade hon hus med sin storasyster, som skilt sig från sin man och också räddaddes av fadern. Kathinka Lindhe fick god hjälp i efterforskandet från danska källor och berättar historien ur den svikna hustruns perspektiv.

Förförisk bild av vackra Elvira Madigan  som var väldigt
hårt hållen av sina föräldrar som drev cirkusen hon reste med 

Kathinka Lindhes far Casimir Lindhe (1922–2006) efterlämnade även ett eget arkiv om släkten, med bl a ett värdefullt gammalt fotoalbum.
Du kan höra ett radioreportage om boken här! Fantastiskt föredrag så tackar och bockar ödmjukast för att ha fått uppleva det!

Vårtecken

Igår var de här; de första vårtecken tittade upp utanför ett radhus på Mossgatan; kolla!

Vintergäck

Snödroppar

Radhusen som förr inhyste hantverkare med familjer, som hade butiker i nedre rummet.

I Tommarpsån simmar en anka ihop med änderna. Rätt logiskt eftersom de helt enkelt är domesticerade (tama) vita änder! 

Metalliskt eller radioaktivt?

Jag har kallats till SUS i Malmö igen och fått sju "röntgentäta ringformade markörer" som jag ska äta dessförinnan.

Undrar om "röntgentäta ringformade markörer" innebär att de är av metall eller radioaktiva... Gissar på att det är metall eftersom själva ränthenstrålarna (väl?) är radioaktiva. Tyckte mest att formuleringen är intressant.

Lite om rönnbär, snö, fåglar och kyla

Igår la jag upp den här bilden på Facebook med ironiska kommentaren "Skönt med mycket ‪rönnbär‬; inte så mycket snö i vinter heller då!" Det är ju inte så ofta mycket snö här.
Det är nästan precis 5 år sedan jag senast skrev om just rönnbär‬, snö och kyla så därför kunde jag snabbt svara när jag fick kommentaren "Oktober enligt bondepraktikan: Är det gott om ek- och bokollon eller om rönnbär‬, blir vintern sträng." Jag hade ju lite koll på det fem år tidigare...: "Det finns dock en annan tes också om att mycket rönnbär innebär lite snö för att träden inte orkar två tyngder"

Jag hittade också en länk till P4 Västerbotten där de tog upp hur det nu egentligen är med "det eventuella sambandet mellan rönnbär‬ och hur mycket snö det blir. Bondepraktikan har nu testats av vetenskapen och Ulf Sperens, miljökonsult i Umeå, vet hur det ligger till.    
I sin forskning jämförde Ulf Sperens sju års rönnbärsdata från Umeå med snömängden för att se om det fanns något samband."
– Det jag kom fram till är att det fanns inget som helst samband, säger Sperens i P4 Västerbotten,
En vän längre norrifrån skrev också "Norrut säjs det att rönnen inte ska bära sin börda två gånger" och en annan skrev att hon hört att mycket rönnbär ger sträng vinter, eftersom fåglarna behöver och då också får mycket föda.
Det finns alltså inget vetenskapligt samband, utan är bara frågan om folktro.

Men visst kan det vara ordentligt med snö också på Österlen. Den här bilden är från 2011 då bandvagnar tvingades kallas ut för att röja, men körde fast i den cementhårda snön...

Fornnordisk symbolism?

Den här midsommarhelgen har verkligen lämnat en hel del övrigt att önska för min del. Jag har, trots det otraditionellt fantastiska midsommarvädret mått uruselt, både till följd av operationen och dessutom Hjärnvärk ovanpå det.

Dessa bilder fick mig dock att dra på munnen apropå just midsommar och Ales stenar:

Det fick mig också att tänka på att jag ända sedan första gången jag såg hur livmodern ser ut tyckt att den påminner en hel del om något särskilt. Eller vad tycker ni?

Bild av livmodern lånad från www.1177.se

Men några kvinnliga fruktbarhetssymboler har det aldrig talats om, eller hur?
Fortsatt trevlig helg nu!

En dansk pige (som musa)

Härom dagen såg jag äntligen filmen the Danish Girl och den vill jag verkligen rekommendera. Den är oerhört snygg med fina jugend-miljöer och bra skådespelare.

Den största anledningen till att jag såg fram emot den är dels att den är baserad på den sanna historien om den danska, transsexuella konstnären Lili Elbe och hennes äktenskap med konstnären Gerda Wegener (född Gottlieb och porträtterad av Alicia Vikander som också Oscars-nominerats för rollen), Det brukar sägas att Lili Elbe var Gerda Wegeners musa, så nu förstår du säkert mitt intresse, fast jag mycket hellre vill ha en riktigt manlig musa, istället...

Alla bilder, utom de med annan text under ur filmen The Danish Girl

Bilden ovan ur the Danish Girl där Gerda Wegener tecknar av Lili Elbe visar en del av vad jag behöver just en musa till, även om det nu inte blev så mycket tecknande av min förre musa, vilket jag främst skyller på avståndet som gjorde att vi sågs så sällan...
Före den könskorrigerande operation Elbe genomgår i filmen, som första person i världen, heter hen Einar Wegener och var alltså gift med konstnären Gerda Wegener. the Danish Girl är en fri tolkning av den sanna historian om Lili Elbe och Gerda Wegener.
Einar Wegener  föddes på Nordjylland 1882, gick på Konstakademien i Köpenhamn, där han gifte sig med Gerda och gjorde karriär som landskapsmålare. Einar har gjort succé med en utställning när filmen börjar, medan Gerda (givetvis...) har svårt att få sina moderna porträtt att tas på allvar i den mansdominerade konstvärlden. Makarna lever i ett modernt äktenskap, där de båda stöttar varann som kollegor, är älskande, bästa vänner, samtidigt som de också konkurrerar.

Den officiella bilden för The Danish Girl

I 1920-talets Köpenhamn umgås två danska flickor, varav den ena föddes som man, och är gift med den andra. Det unga konstnärsparet Wegener har inte riktigt slagit igenom än och filmen behandlar deras kärlek och acceptans, men konsten har en framför allt dekorativ roll i filmen,
Som så ofta i filmer om transpersoners liv så fokuseras det mest på själva operationen och förändringen, men det är ganska väntat. Hur många fler än jag är egentligen intresserade av själva musa-processen tror ni?

Vi får se hur Einar, till en början ovilligt, provar silkesstrumpor, smink och kvinnokläder och vi får även följa med på Lilis första offentliga framträdande. Hur hen får namnet Lili Elbe av vännen och skådespelerskan Anna Larssen när hon oväntat dyker upp i ateljén när Einar står som kvinnlig modell för Gerda. Det påstås att rollfiguren Ulla Paulson, inspirerades av just Larssen som ska ha sagt till Einar (som hette Einar Magnus Andreas Wegener), "Du vet, Andreas, du har helt säkert varit tjej i ett tidigare liv, men så har Naturen gjort ett misstag med dig den här gången". Efternamnet Elbe är namnet på floden som rinner genom Dresden, den tyska stad där operationerna skedde, så att Einar blev till Lili.

Det sanna paret Gerda och Einar Wegener vid en konstutställning 1924.
Nedanför: Alicia Vikander och Eddie Redmayne i rollerna
 ur filmen The Danish Girl lånad från www.historyvshollywood.com

I verkligheten var det just Anna Larssen, som skulle ha varit Gerdas modell den där dagen när Einar fick ställa upp och fick sitt namn i the Danish Girl. Det ska ha skett 1908 och när Larssen ringde för att lämna återbud förslog hon finlemmade Einar att vikariera för henne och till slut gick han med på det och satte på sig silkesstrumpor och höga klackar. 

"Jag kan inte förneka, hur konstigt det än må låta, att jag faktiskt uppskattade att klä upp mig i förklädnad" skrev Einar senare. "Jag gillade känslan av kvinnliga kläder och kände mig hemma i dem direkt." Efter det började Einar posera för Gerdas målningar emellanåt och efter några år började han att klä sig som kvinna även utanför ateljén. Det blev allt oftare och efter ett tag ersattes han helt och hållet av Lili, så att säga. I filmen är det främst den yttre förvandlingen vi får följa och det verkar gå väldigt snabbt. Einar kände att Lili alltid har funnits där, fast klädd i herrkläder och kallad Einar. När han pratar med Gerda om den utvecklingen anas en växande panik, men ändå tycks relationen så stark att de ändå fortsätter leva ihop. Lili menar att hon är en lesbisk kvinna, men är ändå nyfiken på hur det skulle vara med en man...

Gerdas karriär får ett lyft av målningarna med Lili och hon blir riktigt framgångsrik.  

Jag anser att the Danish Girl tycks ingå i en liten folkbildningsrörelse på vita duken tillsammans med t ex The Imitation Game om homosexuelle matematikern och vetenskapsmannen Alan Turing härom året, som också den handlar om hbtq. Jag vill dock även räkna in Sufragette till de filmer som senaste tiden satsat på storslaget drama, kostymer, interiörer och skådespeleri som samtidigt också blir folkbildande och ögonöppnare för den breda allmänheten om den historia det tidigare inte talats så högt om.

Även om the Danish Girl inte tycks så kontroversiell för oss i Sverige så har den förbjudits i flera länder i Mellanöstern.

Sakkunnig om Havens rehabilitering

🌼 Här sitter jag mitt i Haven o njuter🌺

På tisdagens Kulturfika fick jag veta att Simrishamns kommun har köpt Haven i Gärsnäs!

Förra sommaren var jag där och förtrollades av den fantastiska miljön samtidigt som jag hoppades att verksamheten med rehabilitering där skulle kunna fortsätta när det sålts.

Blev därför oerhört glad över att få höra att kommunen planerar att fortsätta med just det. 

Det är ju en helt fantastisk miljö där och jag har sådan lång erfarenhet av just rehabilitering.

Samtidigt har jag läst mycket om all forskning som visar på hur suveränt det fungerar med just odling som rehabilitering för så många olika problem.

Jag lovade därför att försöka fungera som någon slags referensperson om just rehabiliteringsbiten, eftersom kommunen tydligen är osäkra på vad de ska göra där.

Det kommer att kunna bli den perfekta miljön för såväl utbrända, stressade och de som råkat ut för skallskador.

Dessutom blev jag lovad skott av hibiskusar av en av de andra på Kulturfika; helt suveränt!

Tänk att rehabiliteras där, närmast i paradiset!

Sexfixerad fitness

I förmiddags när jag höll på att stretcha kom en seniorgrupp mogna tanter för att cirkelträna i grupp. En kollega får syn på mig, vinkar och ropar "Nu ska vi bli fitta" - tystnad och så ett enormt asgarv från precis alla i hela gymmet.

ett sätt att stretcha ballarna

Senare kom jag på att jag borde ha svarat:
"Ja, jag stretchar ballarna nu!"
Det var nämligen precis vad jag gjorde; stretchade sätesmuskulaturen som de säger det på skånska.

Så här kan man också stretcha ballarna

Sexfixerat, eller hur?

Goda perspektiv - och onda

Denna fettisdag har jag verkligen fått perspektiv på en väldig massa saker. Det började när jag skyndade till ett möte i snålblåsten.

Bild från Livrustkammaren

En liten pojke jag möter stannar upp, pekar på mig i kjol och ropar till resten av dagis-följet:

"Kolla, hon har inga byxor!"

Han hade visst aldrig sett hudfärgade strumpor innan och blev orolig för mig i kylan, den gullungen!

Bilden kommer dock från fastlagssöndagens fika, med fina
Brunkullan-servisen och Jämtskog-silverskedar.

Jag skyndade till Kulturfikat, som idag (givetvis) fick bestå av en semla och kaffe. 

Under Kulturfikat pratade vi om samtidskonst och unga konstnärer, men jag som är yngst avslöjade att jag är 45 och därför inte har någon vidare koll på hur unga konstnärer resonerar. Oj, det hade de "aldrig kunnat tro, så gammal? Skulle gissat på max 35." Tackar för komplimangen, men känner mig (som alltid) fånig och som om jag spelar falskt och att de tvivlar på mina erfarenheter. Nåja, senare på eftermiddagen träffade jag min far, som frågade vad jag önskar mig på 50-årsdagen... Hoppsan! Med 5 års betänketid bör jag komma på något fantastiskt så han kan ge mig den perfekta 50-årspresenten. Har verkligen kastats mellan mina åldrar inom bara några timmar! 

Utdrag ur forskning

Då kommer vi till det minst roliga perspektivet på dagen. Det gäller forskning som visar att våldet i samhället minskar, men samtidigt ökar antalet anmälningar stort. Som du kan se på utdraget på bilden ovan så är det egentligen inte alls så motsägelsefullt som det först kan verka. 

Som jag så ofta tjatar om handlar det mesta om perspektivet och om man tycker att mindre våld än tidigare kräver att anmälas för att utredas så är det helt logiskt. Precis som det ser väldigt kallt ut med bara ben om en inte vet att det finns strumpor som ser ut som om en inte har några eller att någon som ser ut att vara yngre än en tror kan ha upplevt mer än en dubbelt så gammal. 

Tinderande tankar

I november satte jag igång ett äventyr, som jag lovat att berätta mer om. För mig, som t ex helt börjat om på olika ställen i världen där jag inte känt en själ närmare ett tiotal gånger, inte skräms av diskussioner och pratar med okända varje dag, innebär ett utmanande äventyr tydligen något annat än för andra har jag förstått. Jag registrerade mig därför på Tinder för att försöka hitta en Man i mitt liv. (Det var ju ett tag sedan jag hade det nu.) En kan väl lugnt säga att det bara gått så där. Det har varken lett till vare sig utmaningar eller något äventyr hittills. Detta trots att jag matchat med i princip alla jag själv gillat, dvs närmare tjugo. Av dem har jag chattat mer eller mindre frekvent med ungefär hälften, men när jag föreslagit att vi ska ses har det inte hänt så mycket mer. Än. En tog t o m bort matchningen så jag tycks vara alltför skrämmande att komma i närheten av.

hade maxantalet bilder av mig själv, men
det har försvunnit tre helt av sig själv

Jag har ingen som helst erfarenhet av nätdejting (eller kontaktannonser etc heller) eftersom jag dels inte haft tid och dels inte tyckt att det varit särskilt viktigt. För mig är det nämligen helt omöjligt att avgöra vad jag tycker om någon innan jag haft chansen att träffas. Sådana där eteriska ting som utstrålning, kroppsspråk och känslan runt någon har för mig oerhört mycket större betydelse än sådana ytliga saker som utseendet.

Jag har börjat tänka att de flesta bara verkar vara ute efter att flirta på avstånd. Eller så är det jag som upplevs som så skrämmande direkt att en inte ens törs utsätta sig för att ses...

Avslöjar ett koncentrat avmig själv
och vad jag söker

Jag har väldigt svårt att förstå dem som bara sätter ut sin bild och inte berättar minsta lilla om sig själva. Några sätter inte ens ut någon bild och då förstår jag verkligen inte hur de kan inbilla sig att få några matchningar. Alla dessa trycker jag bort direkt även om de är snygga.

En annan sak jag blir irriterad över och som hänt mig två ggr är att folk kollar Tinder långt hemifrån, vilket jag i o f s kan förstå av ren nyfikenhet. Men varför trycka ❤️ och gilla någon så långt borta? Som jag ser det måste det innebära att man tänker sig en framtid där sedan också. Jag tycker faktiskt att det annars är frågan om lurendrejeri av bedragare, eftersom jag inte tänker mig att flytta härifrån nu.

Tycker också att en del verkar ha oerhört dålig känsla för vad som kan tänkas locka andra. Om man t ex är en stor besserwisser är det inte så lockande att poängtera just den sidan av sig själv i presentationen. Jag skulle bli väldigt förvånad om han som skrev "jag har rest mer än du och träffat fler än du, så är det bara" får någon enda matchning.

Sedan har jag några stora frågor, som jag  även kontaktat supporten om, men ändå inte fått något tillfredsställande svar på. Dels har tre av mina bilder helt försvunnit och jag har inte på något som helst sätt kunnat ladda upp dem igen. Det problemet är "de medvetna om och det kommer att vara löst vid nästa uppdatering". 

Sedan handlar det om att jag har angett att maxavståndet till den jag söker om 80 km. Ändå har jag matchat med två på enormt mycket längre avstånd, eftersom jag inte var uppmärksam på avståndet förrän just det hänt. Detta fast de tydligen inte varit särskilt mycket närmre heller. (Jag har frågat.) Efter det har jag kollat det noga och funnit att mer än hälften av mina prospekts finns längre bort, men då trycker jag numer bara bort den. Jag kan dock omöjligt förstå hur det ens kan vara möjligt. Fattar någon av er det? Har även frågat supporten flera gånger om det utan att få något som helst svar.

Bild lånad från Kulturnytt igår morse

Igår var jag i a f på min första träff och det blev väldigt trevligt. Dessutom fick jag tillfälle att lobba för min hjärtefråga om hotade konstnärer, författare och journalister, så han kanske skriver en artikel om det i tidningen han jobbar på? Jag vill ju gärna att det uppmärksammas på så många ställen som möjligt och blev oerhört glad när jag igår morse hörde att det togs upp i Kulturnytt igår morse. Jag har en del andra förhoppningar också, men dem tar jag inte upp här.

Gymmens historia började i Sverige!

Nu måste jag berätta något fantastiskt fascinerande som jag hittade i Aftonbladet igår kväll, där jag även hämtat bilder och text:

"Gymmaskiner med sitsar i sammet och träning iklädd en stilig långklänning
med korsett. Superhett i Stockholm för 150 år sedan:

Malin Kaldo berättar där den fascinerande historien om "svensken Gustaf Zander en stekhet träningsguru." Zander, var "världens förste (genomgående mina kursiveringar) gym-guru och mannen som konstruerade det moderna gymmet". För 150 år sedan var Stockholm nämligen "världens främsta gym-metropol" och "en stor anledning till uppståndelsen var" Gustaf Zander. "Tack vare honom kunde man i Sverige besöka topputrustade gym, med det hetaste inom muskeluppbyggnad och rehabilitering.

Stockholmaren Gustaf Zander är anfadern till de moderna gym-maskinerna. Och det finns mycket som fortfarande känns bekant med hans gymnastikapparater, trots att de uppfanns och konstruerades för 150 år sedan. Gustaf Zander studerade medicin i Uppsala och var sedan lärare vid Karolinska Institutet. Redan som ung var han intresserad av gymnastikövningar och hur de påverkade kroppen och satte ihop olika träningsprogram." Lite som Joseph Pilates alltså, men flera decennier tidigare.

"Ett toppmodernt Zander-gym på Saltsjöbadens Badhotell i slutet av 1800-talet"

"Supertrendig världsledande gymträning – i långklänning och på maskiner med sitsar av sammet.... Träning är hett i Stockholm idag. Men stan är knappast världsledande inom området.  Annat var det för för 100-150 år sedan. Då vallfärdade läkare och hälso- och träningsintresserade från hela världen hit för att få lära sig om de hetaste träningstrenderna och nya rön... Övningarna testade [Gustaf Zander] sedan på elever vid den Zanderska flickpensionen i Halland [Örebro], som drevs av hans systrar. Där uppfostrades flickor från bättre familjer till att bli goda hustrur, mödrar och riktigt damer.

Över 60 maskiner Gustaf Zander började tycka att det skulle vara smartare, säkrare och mer effektivt om det gick att utföra rörelserna mer mekaniskt och kontrollerat. Idén att konstruera gymnastikapparater föddes, och under 1860 talet satte han igång. 1865 öppnade han sitt första gym med maskiner, en anstalt för mekanisk sjukgymnastik som kallades Medico-mekaniska institutet. Ständigt nya apparater fyllde lokalerna i Stockholm. Till slut fanns det mer än 60 gymmaskiner, som en ridapparat, [bilden ovan] armsträckare och armfällböjningsapparat.
Zanders gymnastikapparater dök upp på tidens trendiga spa- och badhotell, både i Sverige och utomlands.
Zanders gymnastikapparater dök upp på tidens trendiga spa- och badhotell, både i Sverige och utomlands. Hundratals Zanderinstitut med träningsmaskiner växte upp runt om i världen. [Finns fortfarande i t ex Tyskland.] Sverige var under den här tiden världsledande inom utvecklingen av sjukgymnastik, träning och massage. Här föddes också det nya yrket sjukgymnast, som sedan spred sig över världen.  Idag kan du se Gustaf Zanders gymnastikapparater på Riksidrottsmuseet och Stockholms Läns museum. Och nu när du tänker efter – fattas egentligen inte en läderklädd ridapparat på ditt gym?" Häftigt, eller hur?!?