Visar inlägg med etikett lyckodjur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lyckodjur. Visa alla inlägg

tisdag 16 februari 2021

Prickiga zebror (i både Kenya och Sydafrika!)

Läser i National Geographic om ett helt osannolikt mönstrat zebraföl som fötts i Masai Mara Nationalpark Kenya. Den är istället för randig prickig! Kolla bilderna en sån sötnos! Det var Hongkong-baserade naturfotografen 
 Frank Liu som sökte noshörningar  Kenyanska Masai Mara Nationalpark när han fick syn på den ovanligt prickiga zebran.      
“Vid första anblicken såg det ut som om det slulle ha varit något helt annat djur,” har Liu berättat. Antony Tira, som är guide i parken var den förste som såg det ovanliga fölet, som han döpte till Tira.  
Precis som Liu blev han förbluffad när han fick syn på den unikt mönstrade zebran första gången. 
“Min första tanke var att någon fångat in och målat den kanske för att lätt kunna känna igen den” har han berättat för den kenyanska tidningen Daily Nation
. “Jag blev verkligen förvånad första gången jag såg den.” 
Den artikel jag såg var från september 2019 så tänkte att det vore spännande att få veta om den fortfarande lever och har hälsan. 
Då fann jag en artikel om att det inte bara finns en, utan två prickiga zebraföl och att det andra finns i Sydafrika!
Några veckor efter att nyheten om det prickiga fölet publicerats spreds ett rykte om att det unika fölet lastats på ett lastbilsflak och fraktats ur Tanzania efter att fölet ”sålts till ett visst rikt västland”. 
    
Ett Facebookinlägg från den sydafrikanska veterinärkliniken Craig View, i Boksburg, en förort till Johannesburg, visade dock att det inte alls är sant. I det hade ägaren och veterinären Clifford Bull, lagt ut bilder på ytterligare ett prickigt zebraföl och det är de bildena som använts för att illustrera ”försäljningen av Tira”.
Dr Bull la ut bilderna för att visa att  Tira inte alls är så unik, utan att det även finns ett prickigt zabraföl i sydafrikanska Gauteng. Han bekräftade att de två zebrafölen inte ö h t har någon koppling till varann. 
”Du kan enkelt se att deras teckning skiljer sig åt och att ränderna är olika. Varje zebra har en egen teckning så att ränderna på så sätt påminner om människors fingeravtryck,” berättar han för AFP via mejl. ”Det finns två orsaker till det; när de föds kan de påminna om stoet som är dess mor vilket gör att de lättare känner igen varann. Det är dessutom ett skydd mot rovdjur eftersom ränderna  förvirrar dessa.” En annan orsak till zebrornas ränder är flugor. Sådana sprider många sjukdomar som är allvarliga för zebror eftersom deras päls är så tunn att den är lätt att sticka igenom. Fältexperiment visar att flugor undviker att landa på randiga ytor, vilket därför gör att zebrorna sällan får dessa sjukdomar. 
Den ovanligt prickiga  pigmenteringen är den första observationen i Kenya enl Frank Liu. Fläckiga zebraföl har dock bl a setts i Botswanas Okavanga Delta.
         
             Zebran som dr Clifford Bull poserar 
                 med här är en ung hingst [hane]

Dr Bull tilllägger att de båda prickiga zebrorns kan bli sårbara eftersom markeringarna gör att de utmärker sig så att de blir lätta att se för rovdjuren. Det ger dem dessvärre en liten chans  för att överleva tills de blivit vuxna och kan föröka sig.
 
De båda zebrorna har en mutation som heter Pseudo Melanism eller Abundism och innebär att djur har en annan teckning än det mönster som är vanligt för djurarten. Abundism sker visst emellanåt hos stora kattdjur. En svart panter är t ex en muterad leopard.

 Några roliga fakta om zebror som Dr Bull berättat om i sitt inlägg:
1- Zebror är faktiskt svarta med vita ränder enl forskning genom embryo bevisning. Den visar att grundfärgen är svart och så ligger vita ränder över. 
2- Deras  ränder  har utvecklats för att hålla bitande insekter på avstånd. De föredrar nämligen enfärgade ytor, monokroma tycks locka deras visuella system. 
3. Zebrans ränder förhindrar också att de blir överhettade i den afrikanska solen. Luft rör sig nämligen i en annan hastighet över ljusabsorberande svarta än ljusteflekterande vita ränder. På så sätt har zebror ett eget kylsystem.
  
Jag hittar dessvärre inga senare nyheter om hur Tira eller hennes sydafrikanska likis lever nu (eller om de ens gör det).
Hoppas verkligen att de båda överlevt sina första år, tros att de utmärker sig så! Om de bara blir vuxna, dvs lever tre år, kan de nog få goda liv. Zebror tycks acceptera olikheter så på så sätt är de båda bara en del av sina flockar!

torsdag 11 februari 2021

”Utdöd” fläckig leopard hittad i Taiwan

Läser den glada nyheten att en trädleopard som trotts vara närmast utdöd har hittats i Taiwan. En trädleopard som på engelska heter the Formosan clouded leopard [Neofelis nebulosa brachyura] har setts, eller blivit ”återupptäckt” av flera vittnen för första gången sedan 1983. Detta skedde i vildmarken i sydöstra Taiwan, skriver bl a https://returntonow.net i mars 2020.   
Bild lånad från https://inhabitat

Skogsvaktare från byn Alangyi rapporterade att de sett en sådan trädleopard jaga getter på en klippa i Taitung County's Daren Township. Efter det rapporterade Taitung District skogsmyndighet att det är en oerhört viktig utveckling och de arbetar aktivt för att kunna bekräfta detta. 
Kao Cheng-chi (高正治), som är chef över Association of the Austronesian Community College Development Association och byns hövding för  Paiwan-folket, informerade om att byn Alangyi  låter en grupp skogsvaktare patrullera det traditionella området. Helt plötsligt efter nästan ett års sökande såg skogvaktarna 
flera av dessa närmast rutiga leoparder efter ett tips. Då lyckades två olika grupper av skogsvaktare få syn på vad folket Paiwan kallar "Li' uljaw," alltså katterna som på engelska heter Formosan clouded leopard, på jakt i det vilda.  
En skogsvaktare beskrev hur han tydligt sett en leopard klättra i träd för att så smyga upp på en klippa och jaga getter. En annan i gruppen berättade hur han sett en leopard skjuta förbi en scooter innan den skyndade upp i ett träd och försvann.
       

Trädleoparden The Formosan clouded leopard är kända för sina dunkelgrå närmast rutiga markeringar och de har en lång mystisk historia. Den har varit listad som sårbar av the International Union for Conservation of Nature’s sedan 2008.  Trädavverkning i stor skala drev bort dessa fläckiga leoparder från bergens fot i sydost Asien till de övre delarna av Yushan Mountain Range. Ju högre upp de tvingades ju mer sällan har de synts och de blev så sällsynta att de förklarades utdöda år 2013.  
Ändå har dessa värdefulla katter setts allt oftare enligt det lokala Paiwan-folket, som värderar dem väldigt högt som ett heligt andedjur. 
Att den påstods ha setts allt oftare gjorde att byhövdingen manade hela samhället till att vara rädda om och bevara det sårbara djuret. Ihop med Taiwans parlament ska de försöka förmå också besökare att hedra och definitivt inte jaga katterna. Byns äldre samarbetar också med skogsmyndigheten för att hejda avverkning för att locka fram de skygga och sällsynta leoparderna ur deras gömslen.  Utöver att skydda de rutfläckiga leoparderna vill även the Taitung Forest District få igång vetenskaplig forskning på dem när de väl levt upp och kommit fram så låt oss alla hoppas på att fler än Paiwan-folket kommer att se dem som heliga!!!

måndag 7 september 2020

Tvetydigheten i det exotiskt igenkännbara

Äntligen tog jag mig till Järrestad och Rikstolvan för att se utställningen Ambiguitet och fick även en guidad visning i slutet av juli. Utställningsperioden har förlängts så att den nu kan ses ända till 13 september. Öppet fre-sön kl 13-16.
Kinesiske konststjärnan Ai WeiWei visar Human Flow
visades med premiär i Venedig 2017

AMBIGUITET är curaterad av Sandra Weil, konstcurator och kulturproducent, som är verksam i Tel Aviv, Israel sedan 24 år tillbaka. Hon arbetar också för främjandet av kulturutbytet mellan Israel och Sverige. (Inom parentes kan jag nämna att hon är dotter till finansmannen och filantropen Robert Weil, precis som namnet antyder.)

Kråkorna om Alta-konflikten är Marakatt- Labbas genombrottsverk
från 1981 och nog hennes mest kända verk. Den skedde i
Norge 1970  när ett kraftverk skulle byggas på samisk mark
och samer från hela 
Sapmi i även Sverige o Finland protesterade

Även i år visar alltså Rikstolvan en utställning med internationella storheter som (nämnda) Britta Marakatt LabbaAi WeiWeiKuchinate, textilkonstnären Mariana Silva Varela, israeliska konstnären Keren Gueller och fotojournalisten Paula Bronstein.

Titeln är en försvenskning av engelskans ambiguity, som betyder Tvetydighet och jag tycker det är häftigt att fler än jag tänkt på hur likt "traditionellt hantverk" är var det än visas i världen. På bilden ovan visas t ex masker av afrikanska flyktingkvinnor av konstnärskollektiv Kuchinate i TelAviv ihop med en gammal textil härifrån Österlen, där primärfärgernas kombination för mig är slående lika (även om Birgitta Rubin i DN tydligen inte la märke till det utan tycker ”det spretar”..). 

På bilden ovan syns tydligt hur "samernas färger"
Britta Marakatt Labbas broderier och tryck går
igen och är desamma även på korgarna gjorda
av 
kvinnorna i  konstnärskollektiv Kuchinate.

För mig ligger tvetydigheten i just att visst tycks gå igen i folkkonst var i världen den än är gjord. Att det ser ut på ett visst sätt betyder alltså inte nödvändigtvis att det kommer från ett särskilt ställe, fast jag minns ”typiskt sydafrikanskt” hantverk som påminner enormt mycket om sådan från mina jämtländska uppväxttrakter.
Kuchinuuate - קוצ'ינטה - betyder virka  på Tigrinya, ett språk som talas i Etiopien och Eritrea. Jag tycker om att kvinnorna som är med namnges svid presentationen av verken och vill därför också göra det också. De heter Achbaret Abraha, Lina Otom Jak Agolon, Hewan Desta, Meron Asmerom Weldu, Brehena Ghebrehiwet, Mahaza Melkam.
Utöver Marakatt Labba broderier med bilder om den samiska kampen för rättvisa och sin traditionella livsstil visas även serigrafier av de kända motiven.
Jag fick inte klarhet i om hon själv tryckt dem eller  om hon haft någon annan att göra det eftersom broderierna ju är helt unika,
Även en film om Alta-konflikten (som hon också skildrar i Kråkorna ovan) visas på en monitor och Marakatt Labba kom för ett samtal med Susanne Alakoski någon dag innan jag var där. 

Keren Gueller visar i Florence Syndrome bilder av djur, främst i fångenskap, ihop med beszkrivningar av olika mänskliga tvångssyndrom.
Guellers verk gör mig tyvärr så illa berörd att jag har svårt att stanna där; jag har så svårt för att bevittna lidande om så bara på bild.
Guiden menade att Gueller vill sätta fingret på det bisarra i att mänskliga diagnoser sätts på djur.
Utifrån min kunskap om djur och deras beteende utifrån måendet tolkar jag det snarare som att hon vill visa det bisarra i att vi envisas med att utsätta djur för omänskliga levnadsförhållanden.
Bilderna av fotojournalisten Paula Bronstein berörde mig minst i utställningen. 
Kanske för att bilderna först och främst togs för att publicera i hennes bok AFGANISTHAN BETWEEN HOPE AND FEAR? Även om bilderna är vackra har jag kanske matats med för mycket information om just Afghanistan?
Roligast tycker jag att textilkonstnären Mariana Silva Varelas internationella folkdräkt är. Kanske eftersom min mor har ett stort intresse för folkdräkter och skapar en ny nästan varje år?

De olika gymnastiska brons- och keramikfigurerna av Eva Larsson visar en stor tillit och stöd och de säljs i butiken.

Jag vet dessvärre inget närmre om dem eller om Larsson men gillar verkligen uttrycket och ser att de ställdes ut under titeln Don´t be afraid i april - maj.
 
På det hela taget en enormt bra utställning jag absolut rekommenderar. Skynda till Rikstolvan!!!

söndag 31 maj 2020

Glitter och koskit

Välkomna till ArtWalk En återkommande utomhusutställning av platsspecifika verk i naturen på Tjörnedala!  
2020 års konstnärer är, utöver jag, Anders Kappel, Sara Klein och Charlotte Elm Ravn
Genom ett samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap får du och alla andra möjligheten att uppleva konst och natur tillsammans.
Jag hade turen att få ovärderlig hjälp av Stewen Henrikssonsom 
såväl min assistent, idébank  och chaufför. Tack bästa Stewen!
Fr o m idag till 20 september kan du uppleva platsspecifika konstinstallationer längs en del av Skåneleden, mellan Baskemölla och Vik som vi kallar Art Walk.
Klipp ur dagens Ystads Allehanda

Igår var jag tillbaka (ensam) för att finslipa detaljer jag (som alltid) missade när jag var mitt uppe i arbetet och därför inte hade nog avstånd till det.
Med en en redig hammare (spik o Leatherman) kan hela världen slås med häpnad! 
 En tredje sejour, med assistent och äntligen känner jag mig nöjd!
 Nu sprids nämligen de efterlängtade solkatterna som havsglitter!
Tackar dock Hyrhöjden i Simrishamn enormt för sponsring med spikpistol i torsdags! 
Korna var första KOnstpubliken o särskilt ett gäng tjurkalvar stod länge. 
 
De är väl som tonårskillar och vill inte hänga morsan o syskonen i hasorna utan göra eget schysst bus... 
 Åk gärna ut till ArtWalk när som helst under dygnet till 20 september! 

söndag 9 februari 2020

Miljövänligt Kattströ som också är ekonomiskt

Min Greta har vägrat annat än grå rätt stor kattsand av bentonit-lera, Katty, som jag använt sedan hon var unge. När jag t ex testade sådan där snygg vit för några år sedan så vägrade hon lådan. När jag kände efter förstod jag varför. Den är väldigt vass mot små mjuka kattassar så det blev till att byta tillbaka igen.
Härom månaden hittade jag dock komposterbara Toalätt kattströ som är komposterbart i och med att det är papperspellets. Dessutom är det väldigt mjukt för ömtåliga kattassar så det funkade utmärkt för Gretchen även om jag tyckte det verkar fastna i hennes päls så att mycket sprids här hemma.

Så blev jag nyligen introducerad för kattströet PeeWee som s a s "sorterar" så att korvarna kan plockas upp o spolas ned på toa medan kisset rinner genom träpellets av sågspån från svensk skogstall och rödgran till en undre låda.
Dessutom absorberar pelletsen "mer fukt än vanlig sand, och obehaglig lukt absorberas fullständigt. När katten kissar i lådan försvinner 90% av urinen genom de små hålen på botten av den översta lådan, ner i den undre. Resterande absorberas av pelletsen i den övre lådan som därefter faller sönder och blir till sågspån," enl marknadsföringen o det tycks stämma helt.
Dessutom står det att  "PeeWee kattlåda håller din katts tassar rena och torra vilket i sin tur gör att huset blir fritt från damm." Dvs precis vad både matten o katten önskar! Nu älskar ju Greta sin kattlåda med tak så använder enbart en silande överdel o ställer i den o det funkar bättre än jag vågat hoppas!
Uppdatering 210316: under den tid Gretchen haft träpellets i lådan har jag dessutom helt sluppit tömma analsäckarna på henne. Det är helt fantastiskt för under en tid (i Östersund) var vi till veterinären för att tömma dem varje månad, men lärde mig slutligen göra det själv. Nu har hon dock helt sluppit det problemet i över ett år, tack och lov!
Detta fast konservativa katten klagade högljutt över att det inte är som vanligt med kattlådan och kommer o ber matte tömma direkt när hon bara kissat också. Hon vill ju inte smutsa ned sina tassar o har inte riktigt noterat att det faktiskt inte behövs nu längre...
PeeWee träpellets är "tillverkade av 100% återvinningsråämnen och är 100% biologiskt nedbrytbar, vilket gör att du kan slänga den tillsammans med vanligt trädgårdsavfall. När katten sen gräver i lådan faller sågspånen genom gallret i den översta lådan, ner till den undre lådan. Detta gör att den övre lådan alltid håller sig ren och torr. Du slänger bara bort de smutsiga spånen från den nedre lådan och tar bort kattens avföring från den övre, så blir det bara en frisk doft av trä kvar. Det räcker med ett lager på ca 2 cm träpellets i kattlådan, och eftersom man inte behöver tömma den så ofta räcker en påse på 14 L i minst 4 månader."
Än mer fantastiskt är att träpelletsen är exakt sådan som kan köpas ännu billigare för förbränning i t ex bygghandeln, som säcken ovan som jag fick för bara 30,- eftersom säcken var trasig; både ekonomiskt och ekologiskt!!! Kan inte annat än hålla med i reklamtexten "PeeWee-systemet är enkelt, säkert och miljövänligt för dig och din katt.
Om du använder PeeWee kattströ med den tillhörande dubbelbottnade PeeWee kattlådan hålls kattens tassar rena och torra, och huset fritt från damm och obehagliga lukter.
Med PeeWee-Systemet är det faktiskt möjligt!" (Fast det blir än bättre o billigare med förbränningspellets!)

tisdag 6 augusti 2019

En Hunds Hjärta (eller snarare i dess hjärna)

Jag har sedan jag läste om det nyöppnade galleriet Rikstolvan första gången i påskas. tänkt att jag måste bege mig dit. Det är ju inte särskilt långt att cykla till Järrestad, men jag har känt mig så ostadig länge att jag inte tordats cykla längre än till gymmet.
Se den fantastiska regnbågen ovanför Rikstolvan
efter dagens monsunregn
I lördags kunde jag dock inte hålla mig från att uppleva utomhusvisningen av Laurie Andersons film Heart of a Dog.
Hon är ju världskänd som amerikansk experimentell musiker som länge jobbat i gränslandet mellan populärmusik och konstmusik och oftast presenteras som multimedia-performanceartist. Anderson spelar flera musikinstrument och ofta har hon själv konstruerat dem för att passa just de aktuella behoven. Ofta har det varit olika varianter av fioler.
Laurie Anderson jobbar gränsöverskridande med musik liksom med bilder och filmer, så hennes multimediaverk är många. Hon har också samarbetat med många storheter som William  S Burroughs, Peter Gabriel och (givetvis) livspartnern Lou Reed. Hon umgås i konstnärliga New York- kretsar och började sin bana där som performance-artist och scenföreställningen United States Part I-VI (1980-84) blev hennes stora genombrott och viss musik ur föreställningen släpptes som debutalbumet Big Science 1982. Singeln O Superman (nedan) nådde upp till andra plats på  brittiska topplistan!
Laurie Anderson i hiten O Superman från
debutalbumet Big Science, 1982

På innergården till den fyrlängade gården Järrestad 15 ställdes höbalar ut att sitta på. Under en helt magnifik himmel, efter dagens monsnregnskurar, visades Heart of a Dog på en filmduk inför en publik, bestående också av några hundar och möjlighet fanns också att köpa förfriskningar där.
Anderson tycks ha haft ett oerhört nära förhållande till sin Rat Terrier Lolabelle och jag känner så väl igen hur hon försökt sätta sig in i hur hunden upplevt världen (precis som jag tror mig förstå vad Greta känner i olika sammanhang). Lolabelle hade en egen tränare ,som när hon bilvit gammal och blind lärde henne spela piano.  Lolabelle gav sedan välgörenhetskonserter bl a för hittehundar.
Magiskt ljus- och färgspel på himlen
förstärkte filmupplevelsen för mig
Personligen blev jag mest berörd av avsnittet (ovan) där Anderson under en vandring i bergen la märke till hur skärrad Lolabelle blev när hon upptäckt de rovfåglar som såg henne själv som ett byte. Anderson sammankopplat det med hur New York-bor oroligt spanade uppåt efter 11 septemberattackerna; de anfölls ju också från luften. Hon relaterar vidare till den skärpta övervakningen därefter; soldater på gatorna, övervakningskameror och vapen. Överallt vapen och hur vi accepterar dessa och att registreras som någon ställföreträdande säkerhet. 
Hon diskuterar språk, nämner Wittgenstein och Kierkegaard och konstaterar att djur också har språk och gör sig förstådda för dem som lägger ned tid på att verkligen vara uppmärksam och observera,liksom att bygga upp förtroendet med dem. 
I skildrandet av Lolabelles sista tid och död kommer Anderson in på sin buddhistiska tro och hur hon får rådet att ta hem henne och låta henne få somna in i sin egen takt för att "döden är en process vi inte får ta ifrån henne" 
Jag anser att Laurie Anderson konstnärligt lyckas fånga kärleken till och omtanken om en varelse av en så annorlunda sort än vi högljudda människor, på ett mycket klokt och vackert sätt. hon väver in minnen från sin mors bortgång i gamla super8-filmklipp, animationer, svart/vita foton, målningar, musik (förstås) och framför allt hennes uttrycksfulla röst. Associationerna sträcker sig från den Tibetanska Dödsboken till Lolabelles piano-spelande.
Galleriet presenterar sig så här "RIKSTOLVAN är tänkt som en samtida kulturell mötesplats. Med ett stort nätverk av konstnärer, kreatörer, artister i såväl Sverige som internationellt vill vi skapa en mötesplats som kan tolka vår samtid. Vi kommer att bjuda på annorlunda upplevelser tillgängliga för alla åldrar, uppmuntra nyfikenhet och sporra lusten till eget skapande, möten och samtal med seminarier och workshops, utomhusbio och konserter. Vår servering med närproducerat ska kännas varm och välkomnande. Här ska du för ett par timmar både kunna finna ro och få pulsen att slå̊."
Det tackar jag för och kommer definitivt att återkomma. jag hade planerat att se Gittan Jönsson visa och berätta om Dammsugerskan idag, men det satte min hjärnvärk dessvärre stopp för.
Jag kommer däremot absolut att återvända dit för att se hela utställningen med; Laurie AndersonVR (virtual reality)-filmen Chalk room som ska vara en "omtumlande upplevelse att ta på sig mask och hörlurar och ge sig ut och flyga i Laurie Andersons virtuella konstvärld--- på en gång poetiskt och skrämmande. Efter några minuter sliter YA:s testpilot av sig masken, illamående och skärrad. Tala om totalupplevelse. Det här är något nytt i det stora konstutbudet på Österlen. Så har ni inte prövat VR förut, så finns chansen i sommar. Men flyg försiktigt. Laurie Andersons virtuella värld liknar ingenting annat."enligt Ystan som fortsätter "Laurie Andersons virtuella värld liknar ingenting annat. – Jag har alltid varit skeptisk mot VR. Jag är filmare. Men så var jag på filmfestival i Sao Paulo och såg den här. Jag blev knockad, säger Staffan Julén som tillsammans med Bea Tigerhielm driver Rikstolvan."   

Dessutom ställer Gittan Jönsson ut sin dammsugarkvinna och konstfilmaren Tova Mozard, som använder sig själv i sina arbeten med film och fotografi och visar filmen Psychic, en film om hennes egna möten med ockulta medier i Los Angeles, liksom fotografier. 
Greta var inte alls imponerad av att bara hundar var välkomna till
filmvisningen utan ska göra en egen film...  =^^=
Utställningen visas 29 juni - 29 september. Vuxen: 120 sek Student/tonåring: 60 sek Upp till 12 år: 0 sek Entrébiljetten gäller för obegränsat antal återbesök t.o.m. sep 2019. 
Öppettider: 29/6-1/9 tis-sön kl 11.00-19.00 2/9-29/9 fre-sön kl 11.00-19.00