Miljövänligt Kattströ som också är ekonomiskt

Min Greta har vägrat annat än grå rätt stor kattsand av bentonit-lera, Katty, som jag använt sedan hon var unge. När jag t ex testade sådan där snygg vit för några år sedan så vägrade hon lådan. När jag kände efter förstod jag varför. Den är väldigt vass mot små mjuka kattassar så det blev till att byta tillbaka igen.

Härom månaden hittade jag dock komposterbara Toalätt kattströ som är komposterbart i och med att det är papperspellets. Dessutom är det väldigt mjukt för ömtåliga kattassar så det funkade utmärkt för Gretchen även om jag tyckte det verkar fastna i hennes päls så att mycket sprids här hemma.

Så blev jag nyligen introducerad för kattströet PeeWee som s a s "sorterar" så att korvarna kan plockas upp o spolas ned på toa medan kisset rinner genom träpellets av sågspån från svensk skogstall och rödgran till en undre låda.
Dessutom absorberar pelletsen "mer fukt än vanlig sand, och obehaglig lukt absorberas fullständigt. När katten kissar i lådan försvinner 90% av urinen genom de små hålen på botten av den översta lådan, ner i den undre. Resterande absorberas av pelletsen i den övre lådan som därefter faller sönder och blir till sågspån," enl marknadsföringen o det tycks stämma helt.

Dessutom står det att  "PeeWee kattlåda håller din katts tassar rena och torra vilket i sin tur gör att huset blir fritt från damm." Dvs precis vad både matten o katten önskar! Nu älskar ju Greta sin kattlåda med tak så använder enbart en silande överdel o ställer i den o det funkar bättre än jag vågat hoppas!

Uppdatering 210316: under den tid Gretchen haft träpellets i lådan har jag dessutom helt sluppit tömma analsäckarna på henne. Det är helt fantastiskt för under en tid (i Östersund) var vi till veterinären för att tömma dem varje månad, men lärde mig slutligen göra det själv. Nu har hon dock helt sluppit det problemet i över ett år, tack och lov!

Detta fast konservativa katten klagade högljutt över att det inte är som vanligt med kattlådan och kommer o ber matte tömma direkt när hon bara kissat också. Hon vill ju inte smutsa ned sina tassar o har inte riktigt noterat att det faktiskt inte behövs nu längre...
PeeWee träpellets är "tillverkade av 100% återvinningsråämnen och är 100% biologiskt nedbrytbar, vilket gör att du kan slänga den tillsammans med vanligt trädgårdsavfall. När katten sen gräver i lådan faller sågspånen genom gallret i den översta lådan, ner till den undre lådan. Detta gör att den övre lådan alltid håller sig ren och torr. Du slänger bara bort de smutsiga spånen från den nedre lådan och tar bort kattens avföring från den övre, så blir det bara en frisk doft av trä kvar. Det räcker med ett lager på ca 2 cm träpellets i kattlådan, och eftersom man inte behöver tömma den så ofta räcker en påse på 14 L i minst 4 månader."

Än mer fantastiskt är att träpelletsen är exakt sådan som kan köpas ännu billigare för förbränning i t ex bygghandeln, som säcken ovan som jag fick för bara 30,- eftersom säcken var trasig; både ekonomiskt och ekologiskt!!! Kan inte annat än hålla med i reklamtexten "PeeWee-systemet är enkelt, säkert och miljövänligt för dig och din katt.
Om du använder PeeWee kattströ med den tillhörande dubbelbottnade PeeWee kattlådan hålls kattens tassar rena och torra, och huset fritt från damm och obehagliga lukter.
Med PeeWee-Systemet är det faktiskt möjligt!" (Fast det blir än bättre o billigare med förbränningspellets!)

Framgångsrik Inskolning

Jag ska snart resa bort i några dagar och då har Gretas utvalde husse lovat att hon kan vara hos honom. Jag vet ju hur osäker hon brukar vara på nya ställen. Hon brukar ju bara bara här hemma, på kollo och hos mina föräldrar så därför började vi lugnt och metodiskt att skola in henne för några veckor sedan.

Vi bor ju inte mer än 100 m ifrån varann så jag har tagit Greta i cykelkorgen tillsammans med olika nödvändigheter som kattlåda, leksaker, skålar osv var dag.

 Hos husse vankas räkor varje gäng!

Greta passar som hand i handske i cykelkorgen!

Så har vi stannat där längre o längre för varje gång. Första dagen kröp hon misstänksamt efter golvet men för var gång har hon känt sig allt bekvämare

I förra veckan la hon sig på ryggen och ville bli klappad på magen! Jag har lämnat henne ensam där allt längre och idag har det funkat så fantastiskt att hon sprang in under hans säng när jag var på väg att gå så nu är hon kvar där! Det kommer säkert att funka perfekt nu när hon fått vänja sig i sin egen takt; så underbart med en husse Greta är så bekväm med!

Katter mår och beter sig som sina mattar o hussar

Nu är det vetenskapligt visat i en vetenskaplig studie; älsklingskissens gudomliga närvaro tycks vara tack vare hennes mattes personlighet.

För 7 år sedan

Det var SvD som publicerade artikeln om en studie från Lincoln University som "tyder på att det kan finnas ett samband mellan ägarens och husdjurets personligheter."
För att citera pressreleasen =^^= "Forslningen undersökte mer än 3000 katter och deras ägare i framför allt Storbritannien. En del av studien bestod i att forskarna ställde frågor om ägarnas  personalitigheter, liksom om katternas beteende, hälsa och livsstil.” Svaren visade på liknande resultat som i tidigare undersökningar om barn och deras föräldrar. Exempelvis att dålig hälsa så ofta gäller såväl barn som föräldrar. Denna nya studie visar på paralleler gällande att neurotiska kattägare tycks visa på uppförandeproblem hos deras katter, som visade mer aggressivitet och rädsla/oro liksom stress-relaterade symtom liksom att de var överviktiga. —- På samma sätt fann forskarna att positiva ägare med hälsosam livsstil hade lydigare katter med högre välmående!

Gissa vilka som misstänkt detta hela tiden
om inte katten och matten

Postdoktorand forskaren Dr Lauren Finka säger: "Många ägare ser djuren som familjemedlemmar som de har ett starka sociala band mer. Därför är det inget under att våra husdjur blir påverkade av hur vi umgås med och behandlar dem och att det påverkas av våra olika personlighetsskillnader.
Majoriteten av ägarna vill ge bästa tänkbara möjligheter för sina katter och dessa resultat sätter spotlighten på hur inflytelserika våra personaligheter kan vara för våra husdjurs välmående."

Helt logiskt, som jag ser det! =^^=

Kattransport av duktigaste kissen

Jag har inbillat mig att jag behöver en packcykel, eller Chtisiania-cykel, som den längst ner, för att kunna cykla ned med katten till  kolonin. Igår upptäckte jag dock till min förtjusning att med en så liten och duktig katt som Greta funkar det perfekt att bara sätta henne i cykelkorgen! 

Tänk att just jag har en så fantastisk liten kisse som helt lugnt ligger o njuter av resan, till råga på allt bakom galler! Jag hat träffat hundratals katter i mitt liv(?men Greta är verkligen bäst❣️

Helt coolt låg Greta i cykelkorgen o såg sig omkring. Först när jag började låsa hoppade hon ur korgen ned på backen.

Med en duktig liten katt som Greta behövs ingen
 Chriastiania.-cykel, som denna!

Katters olika prat

Idag hörde jag något enormt intressant i Vetenskapsradion Forum apropå att bebisar gråter på olika språk. Robert Eklund, som är lingvistik-professor vid Linköpings universitet, forskar nämligen på hur katter och människor pratar med varandra!
Som jag berättat tidigare är Greta väldigt meddelsam och berättar både stort och smått. Hon jamar dock inte som andr katter, utan hummar eller "knorrar" oftast. Veterinären sa t ex att han tycker att vi verkar ha en ovanligt god kommunikation. Inte så konstigt eftersom vi umgås nästan dygnet runt sedan ett drygt decennium i o f s...

Här berättar Greta att hon hittat smultron på Gretero

Eklund berättar att mjauandet är långt ifrån det enda sätt katter kommunicerar på och hans forskning visar också att  kattljuden sannolikt skiljer sig åt mellan olika delar av landet, som om de pratade olika dialekt helt enkelt.

Min bild på en gepard i Sterkfontein Rhino Reserv, Sydafrika

Han berättar också om sin forskning från olika ställen i världen på bl a geparder. Jättespännanade; lyssna här och kolla in hans hemsida här!

God jul!

Med Camilla Ståhls fina julkort med katter köpt på Cinnober i Ystad.

För att slå in paketet japanskt, som Greta ville att jag skulle slå in det från henne, gör så här!

"Jag tvingade min människa att slå in julklappen från mig
japanskt, så att vi bara behövde en tejp-bit. Snyggt va?"
Greta kollar så att det blev rätt och dessutom går det
åt mycket mindre papper när man slår in diagonalt.

God jul nu!

Hajar gillar death metal, katter dock hellre klassiskt!

Min förra katt. Mrs Erzylie, älskade klassisk musik, då låg hon gärna som nedan eller i en fåtölj och blinkade med kärleksfulla ögon.

Däremot avskydde hon verkligen dragspelsmusik och mongoliska munkar som sjöng strupsång. Då blev hon som en haj... Nej, ärligt talat så gick hon därifrån och la sig i någon garderob eller något, där jag antar att det hördes sämre.

Strupsång med Hosoo

Det kom jag att tänka på när jag läste detta intressanta i Illustrerad vetenskap i november: “'Duuun-dun...duuu-dun...duuu-dun duu-dun du dun' De flesta som har sett Steven Spielbergs film Hajen, kommer ögonblickligen att höra John Williams filmmusik, när de ser en vithaj simma runt i havets mörker på jakt efter ett potentiellt byte: Fast det är möjligt att det vore mer passande med dubbelpedal och distade gitarrer i det klassiska stycket. 

Gruppen bakom Discovery-programmet Shark Week har nämligen upptäckt att vithajen attraheras av dödsmetallens tunga riff och djupa basgångar.

Filmteamet bakom det kommande avsnittet Bride of Jaws använde undervattenshögtalare för att pumpa ut tung death metal i havet för att locka en 4,8 meter lång vithaj, som brukar kallas Joan of Shark. Hajen med det fantastiska smeknamnet dök inte upp, men de aggressiva tonerna lockade i stället två andra vithajar till båten. "

John Williams dramatiska filmmusik ur Hajen

Det fick mig också att leta upp en artikel om vad katter, rent vetenskapligt, tycker om för musik. Det jag fann var att Den Vetenskapliga Strävan att finna Musik för Katter faktiskt också är från november.
Där konstateras att en ingenjör är fast besluten att ta reda på just katternas smak för musik. Så är också denna ingenjör, David E Teie, också musiker. Teie är cellist och musik-ingenjör som använder mycket tid till experiment med särskild musik, inlärning om hur däggdjur utvecklas att särskilt tycka om speciella ljud. Katter svarar på och utvecklar denna musikaliska smak när de hör ljud precis efter födseln. Från denna forskning har Teie beslutat sig för att skapa musik som kan göra världen till en bättre plats för katter och deras hussar och mattar, genom sång.  Teie skickade sin musik till “kända katter runt världen” och resultatet blev positivt: 77% av katterna som lyssnat verkade bli lyckliga av ljuden .

Music for Cats and Friends låter för mycket new age
för min lilla fröken

Faktum är att jag precis kom på att jag ju köpte en cd med Music for Cats and Friends till Greta för några år sedan, men hon har bara varit måttligt intresserad av den. Den är skapad av professor och medicinsk och veterinär doktor Hermann Bubna-Littitz från Wien, där han är chef för ett rådgivningscenter för djur:

"Musiken [på Music for Cats and Friends] särskilt skriven för att få katter att slappna av. Grunden till det är det faktum att kroppen, när den är avslappnad. börjar fungera efter en särskild rytm. Musik med den rytmen och  frekvensen kan göra det lättare för kroppen att just slappna av och ett lugn sprider sig, vilket ger ett större välmående. Det har bevisats statistskt att våra små tigrar och deras ägare har nytta av denna musik på olika sätt."

Nu bör dock tilläggas att katter enligt min erfarenhet alla har olika preferenser och jag tvivlar starkt på att dessa experiment kan anses vara med vederlagda med statistsk säkerhet, eftersom jag inte tror att nog många katter testades på nog många sätt och dessutom fanns knappast heller någon kontrollgrupp. Det gäller säkert i o f s även hajexperimentet, men det gör det inte mindre intressant för i a f mig. OK, nu vet vi en massa om vad katter både gillar och ogillar samt att hajar vill ha deathmetal. Inte helt överraskande dock, ärligt talat.

Nallekatt

På gamla dar har min lilla älsklings-Greta börjat förstå varför det är skönare att ligga på mattes framsida än i hennes knäveck.

Vid nio års ålder har min lilla kattunge alltså blivit en nallekatt! God natt, nu kryper vi snart i säng!

Mysdag, kattmynta och fastande katter

Igår hade vi verkligen en fantastisk dag på Gretero-lotten. Titta bara hur mysigt Greta hade det när hon låg i hammocken i skuggan:

Annars har jag varit orolig för henne den senaste tiden. Eftersom jag hittills inte sett till några fästingar hade hon inte haft sitt bärnstenshalsband tidigare i år. 

En fästing hade bitit sig fast i Gretas öra

När jag skulle borsta henne efter att vi varit ute upptäckte jag dock att en fästing bitit sig fast på hennes öra. Jag tog därför en pincett och nöp tag i den varpå jag vred den medsols samtidigt som jag drog ut den. Greta spann under hela processen och jag tittade noga så att alla ben och hela huvudet kommit med ut innan jag spolade ned den i toaletten. 

 Greta är väldigt förtjust i sitt bärnstenshalsband

Så beslutade jag att hon hädanefter måste ha på sig sitt  bärnstenshalsband varje gång vi går ut och det har hon verkligen inget emot. Anledningen till min oro var dock att hon knappt åt på två dagar, utan mest låg och sov mest hela dagen. På kvällen den tredje dagen var det dock sol så då ville hon gå ut och efter det har jag verkligen känt igen min lilla kisse igen.

Det lite komiska med Greta och kattmynta är att i Brunflo
fanns en enorm planta som hon helt struntade i när hon
var kattunge, men nu älskar hon det. Zoologen Desmond
Morris menar att katter är "som narkomaner". Kattmynta
innehåller nämligen oljan hepatalakton,  en omättad lakton,
som hos vissa katter är som marijuana för vissa människor. När
de känner doften av kattmynta kan de nå extas, men det ger
inga bestående skador, fast katten kan bli närmast beroende.

Jag vet att om en katt slutar att äta är det väldigt svårt att få den att börja igen eftersom den helt enkelt kan svälta sig till döds. Därför kändes det underbart när hon åt som vanligt igen. Igår hade hon det verkligen underbart när vi var nästan alla, inkl Mia och barnen, på kolonin. Jag har ju satt bolltagetes och kattmynta [Nepeta] i rundeln där jag har mina liljor eftersom det avskräcker liljebaggar. Det var den perfekta platsen för Greta tills hon la sig i skuggan i hammocken istället.

En liljebagge har jag nämligen hittat där så den krossade jag genast. Bilden är dock tagen hos min mor, som nu har hon satt salvia och vitlök i närheten för att bli av med dem. De lockas ju till liljorna av doften, så det bör vara en lukt som "överröstar" och skrämmer iväg dem istället, så även lavendel ska fungera, men det gör det tydligen inte alltid.

Stelkramp?

I måndags hade Greta och jag en tid hos veterinären för att hon skulle vaccineras mot kattpest, kattsnuva, kolla tänderna och även se hur det stod till med hennes analsäckar.

När vi var där i september blev han ju så imponerad av att Greta inte ens behövde lugnande, utan att det gick bra bara hon fick hänga över min axel som en äkta birma-boa.

Greta skämdes och höll sig undan efter bettet och
så försökte hon desperat slicka bort såren...

I måndags blev hon dock stel så fort vi kom in på veterinärmottagningen. Antagligen för att hon kände igen att det inte var så trevligt när vi var där sist. Det gick bra både med sprutan, fast det tydligen gjorde ont eftersom hon skrek till, och att kolla tänderna. När jag så hängt upp henne på axeln och veterinären började klämma blev hon dock allt oroligare och när han klämde det sista bet hon mig hårt i handen. Jag höll dock fast henne tills det var klart och hon skyndade in i sin korg, medan veterinären tvättade min hand med sprit och fick mig att lova att gå till doktorn om det skulle svullna. Det hade varit mer att tömma ur Gretas analsäckar den här gången och dessutom var det ju ytterligare två obehagliga saker hon var med om innan.

l

Greta skämdes när vi kom hem och sprang och gömde sig medan jag la mig på sängen och somnade. När jag väl vaknade gjorde det ont när jag rörde handen för att den var så svullen så jag ringde sjukvårdsupplysningen, där det var 40 nummer före. Efter en kvart hade bara två nummer fått hjälp så jag ringde och bad om skjuts till akuten, men eftersom klockan var efter 20 var den stängd i Simrishamn och vi tvingades åka till Ystad lasaretts akut.

kaféet i väntrummet var inte öppet på natten

Efter lite väntan fick jag komma in i ett rum för att vänta på en ortoped, vilket gjorde mig lite irriterad eftersom jag tyckte att en sköterska borde kunna ge mig stelkrampsspruta, men jag tänkte inte mer på det utan satt istället lugnt och väntade. Under tiden tänkte jag på att namnet stelkramp verkligen väl beskriver det jag själv kände då; en krampaktig smärta som gjorde mig just orörlig och stel. Strax före midnatt kom en doktor och undersökte handen, samt skrev ut penicillin och gav mig en spruta med det. Jag nämnde att det måste vara mer än tio år sedan jag fick en stelkrampsspruta, eftersom det var min förra katt som bitit mig då. Hon förklarade då att det nu är helt nya rön och att det är vid smutsiga sår man riskerar stelkramp, Det orsakas av bakterien Clostridium tetani, vars sporer smittar via jord och gödsel, men varken genom hund- eller kattbett. Istället oroar vid bett för andra bakterier som kan infektera handens många ligament och leder så att rörligheten minskar. Därför fick jag med en dos penicillin och skulle på återbesök om två dagar för att kontrollera hur det läkte.

På onsdagen hade jag svullit upp så mycket i handen att det kändes som om skinnet skulle brista, men  jag hade ju en tid, som i o f s blev 1 h försenad pga ett akut ärende för ortopeden (en sköterska kom och berättade det efter redan fem minuter och i väntrummet finns ju ett kafé och kiosk med bra priser + att jag hade med massor att läsa). Ortopeden tyckte att det ser bra ut och sa att jag haft tur i oturen med tanke på hur allvarliga skador djurbett kan ge. Om inte svullnaden gått ned efter tio dagars penicillin ska jag dock bestämma en ny tid med honom, men redan igår började svullnaden att gå ned, tack och lov! Jag tänker dock på vilken tur att jag inte blev allvarligt biten av någon hittekatt, eftersom jag verkligen tog risker med dem eftersom jag trodde mig vara skyddad av just stelkrampssprutan, man har mer tur än man vet ibland!

9 år

blev min älskade lilla kattunge Greta igår. Tänk att fortfarande vara en kattunge så länge! Min finaste drottning!

I väntan på matte...

I lördags åkte jag till Köpenhamn vid 7 på morgonen och när jag for låg Greta på sitt älskade klöstorn och sov.

Vi kom hem igen först sent på kvällen och när vi klev ut ur bilen fick vi syn på en liten Greta som tittade ut från sitt klöstorn.

När jag så gick in genom porten hoppade hon tydligen ned och stod innanför dörren och mötte mig. Min far berättade att när jag gått in hade hon hoppat ned och jag hörde henne jama när jag kom innanför porten.

Hon ramlade nästan ut genom dörren, spann och ville bli buren efter att ha varit ensam hela  dagen. Men hon hade ju inte alls legat på tornet och väntat hela dagen för all mat var uppäten, lådan var full och det var leksaker utspridda...

Egon skrämmer och förmodat oförstånd

Greta vill bli hållen av matte när Egon viner runt knutarna.

Varför vägrar förresten folk att acceptera att människor inte vill ha barn? Alla har faktiskt inte drivkraften att föröka sig, så snälla sluta berätta för mig, Özz o alla andra att vi inte vet vad vi vill, snälla!

Självgod Helena Bergström förklarar att hon är säker på att Özz "kommer att bli jättekär och då en underbar pappa" 50 min in i Stjarnorna på Slottet medan Rikard Wolff ser skeptisk ut.

Första helgen 2015

Den har verkligen varit händelserik, denna första helg det nya året. Och fantastiskt vackert solig, trots att stormen Svea också gjorde det blåsigt som sjutton.

 

Lördagen började jag med att träna på Wellnez och det gick väldigt bra, fast jag inte kunnat träna sedan i november p g a div fysiska problem.

Det hade blåst och regnat hela natten men när jag kom ut från gymmet var himlen blå och solen sken, fast det fortfarande blåste en del.

For därför på en liten utflykt till Olof Victors (ovan) när jag duschat och klätt mig. Där är så oerhört mysigt så vi tog en lätt lunch där. Vi for så vidare till Hylkegården, som också är väldigt mysigt och där handlade jag lite på rean.

Mina fysiska problem beror nog på en vagel i ögat som ska opereras bort. Den gör att jag knappt använt linser på nästan hela hösten och antagligen har jag försökt avlasta högra ögat, där den är genom att överanstränga mitt vänstra (förlamade). Det innebär att det känns som om jag har ett eldklot där ögongloben sitter och det har jag känt av mycket den senaste tiden.

En mogen citron på mina föräldrars inglasade balkong

Jag sov därför en stund efter att ha kommit hem och sedan bjöd jag på middag och la mig sedan rätt tidigt. 

Söndagen var också solig så vi gick en riktigt lång promenad i nästan 2 h i Bäckhalladalen. 

Innan vi gick var det dock dags för operation katträddning, eftersom grannens Asta smitit upp i ett träd så Maja fick klättra upp på en stege och hämta ned henne.

Det var så kallt under natten att det frusit till ett lager is på tjärnen i just Bäckhalladalen. Under promenaden plågade eldklotet bakom vänster öga mig allt mer, så väl tillbaka hos mina föräldrar somnade jag i fler timmar, 

Under tiden for snälla Maja och pappa till kolonilotten i fullmånens sken, med allt jag tänkt göra så nu hänger en lysande krans i fönstret där,

Jag har köpt mer gasol och de satte den i gasolkaminen, tände den och det blev genast varmt o gott i den lilla stugan! Mysigt ser det ut med, eller hur?

Lamporna i rabatten lyser tydligen också som de ska

Ett tunt islager i vattentunnan:

När jag väl kom hem var Greta riktigt misstänksam. 

Jag luktade ju av Asta och hade därmed bevisat min otrohet mot henne...