Livet som en Tim Burton-film

Tim Burton på bild från www.fanpop.com

Jag oerhört förtjust i Tim Burtons osannolikt sagoRika filmproduktion, med godbitar som exempelvis Edward Scissorhands, Corpse Bride, min personliga favorit Big Fish och Sleepy Hollow och. Den sista såg jag faktiskt på en biograf där flera Oscars-galor hållits i Los Angeles.

bild ur Big Fish lånad från www.listal.com

Sedan i höstas har omständigheterna i mitt liv alltmer börjat påminna om just Burtons filmer och ofta på ett lite läskigt sätt. Ta som ett enda litet exempel den där Kulitur-middagen som jag trodde jag hade missat i torsdags. På fredagen blev jag uppringd av självaste Kulitur-chefen som beklagade att han inte ringt "igår", men det "går jättebra att jag kommer". Kände mig som ett frågetecken; middagen hade ju redan varit . "Igår"... 

Bild av Christina Ricci och Johnny Depp ur Sleepy Hollow 

Då berättade han att den skjutits fram till fredag kväll istället, vilket varken jag eller hon som bjöd mig tydligen fått reda på. Jag tackade och beklagade att jag tyvärr hade andra planer för kvällen, men när jag förklarat att jag skulle få besök sa han att även han är välkommen. Bra, sa jag, fast han är nog inte här förrän vid 20, eftersom han har en bit att åka efter jobbet. Inga problem; de skulle nog ändå inte börja äta förrän dess. Helt osannolikt. Tragedi och sorg över att ha missat den och så är det uppskjutet och kan bli en underbar inledning av helgen istället! Nu hade inte min musa med sig några snyggare kläder och känner sig liksom inte riktigt bekväm med kultureliten (när det kommer så abrupt på), så jag fick gå själv. Fast oerhört trevligt med någon fler än katten som väntade på mig när jag kom hem!

Kan bara inte fatta hur fantastiskt det kan vara ibland, för nog påminner mitt liv allt som oftast som en film av Tim Burton fast jag nu bara givit ett enda exempel på det? Fler finns, men de är så bisarra att jag väntar med avslöjandena ett tag till. Ingenting får någonsin gå lätt utan det "måste" alltid vara ett högt hinder som jag måste ta mig över för att sedan kunna segla fram sagolikt. Och så snackar folk om att Verkligheten är tråkig och odramatisk. Inte min i alla fall, definitivt inte min.