När jag nu läst in mig på det här med
Positiv pessimism inser jag att det inte alls är så tvärtemot mina egna erfarenheter som jag först trodde. Egentligen handlar det visst främst om ren realism och just att vara fullt medveten om det jag brukar hävda att om man inbillar sig att det finns rättvisa i livet så kommer man att få det jobbigt.
Tidigare var jag oerhört kritisk mot
Barbara Ehrenreich efter ett avsnitt av
Jakten på lyckan, men hon har faktiskt helt
rätt i vad hon uttryckt i boken
Gilla Läget att "religion och positivt tänkande-förkunnelsen--- [får] effekten att skulden för vad som egentligen är resultat av politiska eller ekonomiska misslyckanden eller bedrägerier skjuts över på
individen.--- Det gäller alltså att oavsett belägenhet vara positiv, entusiastisk och optimistisk, men klarar man det utan ett generöst mått av självbedrägeri?" som
SvD skrivit. Så där vill jag ta tillbaka vad jag
skrev.
Mer om
Positiv pessimism kan du läsa
här och
här. Jag vidhåller dock att vi själva har stor makt över hur vi mår genom vårt förhållningssätt,
men det vore omöjligt om det vore hela hemligheten! Vårt eget ansvar ligger väl någonstans i att
det handlar mindre om hur vi har det och mer om hur vi tar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar