Jag hade fått inbjudan till en middag som lät oerhört spännande, för att nu inte nämna god. Problemet var bara att det oerhört subventionerade priset på en dryg hundralapp ändå var mer än jag kände att jag hade råd med, så därför tackade jag först nej. Var dock så sugen att jag funderade ut hur jag skulle kunna gå ändå om jag håller ned utgifterna. Jag e-postade därför att jag ändrat mig och tackade ja till inbjudan till hon som skickat den till mig och gladde mig över hur kul det skulle bli.
På morgonen när jag vaknat hade jag dock hjärnvärk, så beslöt mig för att medicinera, vila och skjuta upp jobbet med soundtracket till senare för att kunna vara på topp till middagen. Jag har fått lov att lära mig budgetera med min ork för att kunna ha energi att göra det jag verkligen vill, så det det är jag van vid. En dryg timme innan jag måste gå gjorde jag mig klar med klädsel, sminkning och frisyr för att vara i god tid. Tog också bilden ovan till vänster då. Kollade så upp den exakta adressen och upptäckte då i inbjudan att jag skulle ha anmält mig till arrangören och inte till inbjudaren. Nåja, försökte genast ringa honom och när jag inte fick svar lämnade jag både meddelande och skickade sms innan jag skyndade ned på stan.
Tänkte att eftersom så många är sjuka nu kanske det skulle finnas en portion kvar till mig ändå och annars kunde jag ju ta en korv o komma tillbaka för att umgås bara. När jag fortfarande inte fick svar när jag ringde då heller tappade jag totalt all energi totalt och orkade inte ens gå hem utan tog bussen. Försökte skämta bort det med att pappa kallar mig för en vandrande katastrof, men orkade inte vara Peppiga Pia mer. Åt lite rester, gick och la mig och tänkte på vilken fantastisk helg jag ändå har framför mig, så peppig orkade jag i a f vara. För det finns en hel del mer än inspiration en musa är till för! I alla fall min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar