tisdag 5 juli 2011

Doften av barndomen

Jag har alltid tyckt att nylagd asfalt luktar tryggt och minner om min barndoms  utflykter med farfars lastbil. Både farfar, flera hans bröder och min far jobbade på "vägkassan" när jag var barn. På somrarna när min syster och jag var hos dem under några veckors tid brukade farfar komma hem och äta lunch. Sedan brukade vi fyra tränga in oss i lastbilens förarhytt med picknickkorgen packad med både mat och handdukar.Vi åkte så med farfar till nåt vägbygge, dit han hade asfalt med på flaket, som vältades ut på vägen. När det var klart  tog farfar och vi en välbehövlig rast vid Lövberga badplats. Vi fikade och badade (gärna nakna om där inte var fler badgäster) och hade det alldeles underbart innan farfar körde hem oss i lastbilen innan han återgick till jobbet. 
Nylagd asfalt minner om min barndoms
sommarutflykter med farfars lastbil
Andra människor brukat påpeka hur illa det luktar, men för mig luktar det gott-gotti-gott-gott. Jag har läst att doftcentrum och minnescentrum ligger så nära varann i vår hjärna att det är därför en särskilt lukt kan föra oss över tid och rum på ett kick känslomässigt. Det måste vara därför jag tycker så mycket om "doften" av asfalt, för trots att farfar tvingades jobba tyckte nog både syster och jag att vi hade fantastiska somrar hos farmor och farfar!

Inga kommentarer: