Tänk den här hösten har jag lyckats glömma att mata min
surdeg nästan varje vecka.
Det är nog helt enkelt så att jag är i en för bra period av livet för att ens
idas tänka på
surdegar för tillfället. Dessutom är de lätta att få igång igen fast det dröjt sedan man matat den senast, så det är verkligen inget att bli sur över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar