Myten blev verklighet - Stakafjället

Under min barndom och uppväxt pratade pappa, farmor och farfar mycket om Stakafjället. Ett fjäll jag inte hört talas om av någon som inte kommer från Strömsund.

Där var de väldigt ofta när pappa var barn och han åkte också dit som ungdom och som vuxen, men jag kan inte minnas att jag själv varit där, fast det med säkerhet påstås att så är fallet. Det finns nämligen många tomrum i mitt minne efter olyckan och många av barndomens fjällturer är ett stort gytter...

I lördags tog pappa, Maja och jag oss dock en tur till Hotagens naturreservat, där Stakafjället ligger. Det var tur det, för vädret var gott för fjällvandring, medan höststormar och regn kom samma natt. Vi gjorde alltså myten om Stakafjället till verklighet.

Det var mest grått, inte så varmt och bara lite sol så det var  inte jobbigt att gå, fast stigen var full med stenar och rötter på många ställen och jag inte har världens bästa balans.

Över de våtaste myr-delarna finns spångar utlagda

I skogen växer en hel del blåbär. I Almdalen, som också ligger i till Hotagens naturreservat, finns det fortfarande almar kvar sedan den varma period som var efter den förra istiden. Almar är annars härdiga som mest till Zon 4 och definitivt inte i fjällvärlden.

Över alla vattendrag finns broar. När vi gick över en myr (vi missade spången där) kände jag att det är just så jag känner sedan i juli, när det jag trott varit mitt fasta fundament plötsligt sjönk under mig.

Pappa påminde mig om att det alltid brukar finnas spångar över myrarna, så nu gäller det att lokalisera spången. Jag är rätt säker på att det är Rehab-centrum som kan tillhandahålla den, bara de hör av sig.
Eftersom det ännu inte varit frost så var det inte så mycket vackra färger mer än på rönnarna

Fjällull finns det överallt, som står vackert mjuka mot det annars karga landskapet.

Precis som stenar, grenar och fjällbäckar bildar naturliga stilleben.

Sommartid är det vandringsleder och vintertid skoterleder till exempelvis Stakafjället, Skalfjället, Storåbränna och Almdalen.

Pappa berättar att det på 50- och 60-talen var enormt mycket folk som levde friluftsliv runt Stakafjället.

Du kan läsa ur STFs årsskrift 1898 här om när Nya turistleden Krokom-Stakafjället via Föllinge och Laxsjö.

 Nu träffade vi en svampplockande kvinna och hörde inte ens gevärsskott, fast det är mitt upp i  älgjakten nu. 

Tiderna förändras verkligen. Tidigare bodde folk ute i det som nu betraktas som vildmark och där det inte längre finns någon som helst samhällsservice. T o m de fasta telefonlinjerna är borttagna trots att det knappt är någon mobiltäckning i Hotagens naturreservat.

Innan vi begav oss åter till civilisationen kokade pappa kaffe på eldplatsen vid Laxsjön. En vacker plats.