Ville bara nämna att det här att skaffa en mc, ung älskare eller börja träna hårt bara är
manifestationer, medan själva
40-årskrisen handlar om att känna sig missnöjd med sin situation och vilja uppleva mer än man hittills gjort under livet. Tanken "blir livet inte mer än så här?" är det som främst ligger bakom totalt förändrade livssituationer i medelåldern.
|
Greta och rosor 24 juni i år. Mina stora glädjeämnen |
Har man gjort en massa under livet men inte längre kan fortsätta göra det kan
krisen bli väldigt djup fast den inte ser ut just som man förväntar sig. Att då inse att det man redan hunnit göra egentligen räcker för ett par livstider och kunna känna sig
tillfreds med det hjälper en hel del. Jag är uppvuxen med att familjen är oerhört viktig, men har aldrig prioriterat en egen familj eftersom så mycket annat varit viktigare efter
olyckan för att mitt dagliga liv ska fungera. Jag har heller aldrig känt att det är viktigt med egna
barn. Förrän nu i sommar, vill säga, då jag kom på att ett liv utan egen
familj kan bli väldigt
ensamt. Kom så att tänka på alla jag träffat och hört om som är väldigt
ensamma trots egen
familj, för det är ju ingen garanti mot
ensamhet. Jag har dessutom alltid haft ett stort behov av att vara just
ensam och känt mig bekväm med det.
|
fantastisk bild av finaste väninnan |
Om man alltså upplever
glädje och
tillfredsställelse i sin livssituation så får man ingen
medelålderskris. Det handlar om att
uppskatta det man
har och uppmärksamma glädjen som det ger och försöka känna sig
nöjd med det istället för att önska att det vore annorlunda. Det verkar väl enkelt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar