Övning ger färdighet

Jag har nyligen haft en diskussion om ifall det är möjligt att skydda sig mot besvikelser eller inte. Jag menar, som jag skrivit om tidigare, att det är bättre att glädja än att oroa sig i förväg. Om det inte blir bra så har man i a f haft glädjen i förskott och kan ärligt vara besviken om det nu blir så. Om det däremot blir bra så får man ut inte bara dubbel, utan t o m trippelglädje. Man har glatt sig innan, gläder sig under tiden och kan sedan även minnas det med glädje efteråt. 

 

egen bearbetning av bild från  poster

Jag ids helt enkelt inte ta ut besvikelser i förskott eftersom jag tycker att det är viktigare att vara lycklig och tar de möjligheterna. Jag har funderat en massa på det här under åren och kommit fram till att det är ju inte så stor risk att man aldrig kommer att bli besviken igen… Dessutom är det väl som med allt annat att övning ger färdighet. Första gången man blir besviken känns det säkert fruktansvärt, men att man ändå blir bättre och bättre på att ta besvikelser helt enkelt! En fördel(!) med att ha upplevt så många besvikelser i sitt liv att man inte ens kan minnas de första av de största.