lördag 14 december 2013

Mina verktyg vid krisreaktion

Bild lånad från www.pedagogforlaget.com

Nu har jag insett vilken min nya strategi måste bli och med den har jag fått fantastisk hjälp av duktiga Gunilla Noterius.
min verktygslåda är välfylld och jag har flera stycken

Genom att plantera små frön hos mig varje vecka vi setts lossnade det i tisdags så att en blomma växte och vecklade ut sina kronblad, när jag förstod att full kontroll inte är möjlig. Däremot blir det väldigt arbetsamt att försöka räkna ut hur varje situation ska hanteras och det visar sig ändå alltid att det alls inte blir som jag föreställt mig. Det är jag oerhört tacksam för! Jag har nog alltid varit ett kontroll-freak och därför omöjligt kunnat slappna av.
Den här triangeln fick jag med mig och den har tydligen sin grund i KBT.
I mitten ska dock Situationen eller Triggern som
ger upphov till hörnen finnas.
Med tankarna följer också det jag associerar med just situationen.
Känslan ger upphov till kroppsreaktioner, som kan avhjälpas med
t ex andningen.
Beteendet kan vara ett undvikande, men för mig är det snarare ett
försäkrande av detaljer. Att jag skriver eller ringer runt för att säkra
lösningen på de problem,  som jag inte ens vet kommer att uppstå.
Tack vare detta har jag alltså även fått  verktygen mot mitt
problemlösarproblemTacksamhet känner jag verkligen!!!
Verktygen jag tar med mig är följande:
Katastroftankar är inget annat än just tankar, så jag måste flytta fokus genom att koncentrera mig på något annat.
Lev i nuet! För det som har varit är genomlevt och det som ska hända kommer inte att bli som det varit.
Rutiner är viktiga så gör sådant jag brukar tycka om att göra fast jag inte känner för det.
Jag har försökt att undvika ångest i så hög grad som möjligt medan jag nu fått lära mig att genom att istället gå in i och leva igenom den så krymper den istället och blir mindre och mindre jobbig. Det är som med min barn- och ungdoms spindelrädsla. Jag tordes inte röra vid spindlar innan jag som 17-åring var utbytesstudent i den amerikanska södern. Jag ville inte visa mig som en sjåpig svensk tjej som inte kunde hantera de gigantiska spindlarna där.
Spindel från Drejeriets sommarutställning 2012
Av ren och skär stolthet tvingade jag därför mig själv att lägga en skål över en gigantisk spindel med håriga ben i mitt badrum. Jag la så ett papper under och bar ut den i trädgården. Sedan var jag helt sonika inte rädd för spindlar längre! När jag gick konstskolan brukade jag t o m bli arg på den som städade bort en husspindels "balkong" som den byggt utanför hålet där den bodde och tänkte att nu fick den en massa jobb att bygga en ny igen.

2 kommentarer:

Annie Ahl sa...

Nu blir jag lycklig och glad att läsa ditt inlägg! Jag saknar månde ord, men inte desto mindre känsla - för den delade glädjen! Bron är ankrad i den andra sidan! Och jag är så glad, både för att du fått god hjälp - och att du nu kan känna att du är "tillbaka",

Stor Kram min fina vän!

Lyckans Smed sa...

Tack snälla! Känner mig dock fortfarande väldigt "skör", så faller en aning vid t ex kritik

Kram