Framtiden är här!

På morgnarna när jag tränar på crosstrainern så visas 1990-talsserien Lois & Clark på en av monitorerna. Där finns helt "fantastiska" framtidsvisioner som jag insåg att jag faktiskt lever mitt i när jag var på en workshop i additiv tillverkning eller 3D-print som det också kallas (i t ex Lois & Clark) på Mittuniversitetet. Det skedde förra måndagen.

Vi var åtta konstnärer och designers som valdes ut med
hjälp av projektbeskrivningar och här sitter projekten uppe

Det är forskningsgruppen Sportstech på Mittuniversitetet som har en workshop för konstnärer och designers eftersom "Konstnärer är en grupp som har varit snabba att ta till sig tekniken med 3D-skrivare och de kan ge oss nya intressanta perspektiv på hur tekniken kan användas. Internationellt har man sett att konstnärer varit med och skjutit fram gränserna för vad 3D-printing kan innebära", som Sportstechs lektor i maskinteknik Lars-Erik Rännar säger i t ex Mittnytt. Det kan du se här. Han har verkligen förstått att vi inte bara "vill ha bidrag" utan kan tillföra massor!!! Det är studenten Cecilia Larsen som i Mittnytt berättar och visar om mitt verk där.

här skannar jag en modell av en hjärna och du ser
även det som skannats in på datorn i bakgrunden

Sportstech samarbetar med Regionalt designcentrum och Länskulturen i Jämtland för att "sprida kunskap bland konstnärer och designers om möjligheten att använda 3D-skrivare som ett konstnärligt verktyg". Vi är åtta konstnärer och designers som förra måndagen började projektet med universitetets datorer, 3D-skanners och 3D-skrivare, med hjälp av tolv studenter hos Sportstech. Dessutom fortsatte vi att arbeta i labbet på Campus i Östersund för att realisera våra idéer. Vi digitaliserade och skannade våra modeller, gjorde virtuella 3D-modeller och skrev slutligen ut dem i 3D-skrivarna i plast eller titan.

Eleven Cecilia Larsen var mitt "verktyg" och gjorde blommor i ett 3D-program på datorn, som igår skrevs ut i plast. Min ambition att lära mig 3D-programmen i datorn hade nämligen inte realiserats eftersom jag varit sjuk. Blommorna ska sammanfogas med den hjärna jag skannade in och som även den skrivits ut i titan igår. Jag önskar nämligen emellanåt att det vore möjligt att byta hjärna. 

 

Det var dock inte helt lätt att skanna hjärnan eftersom det var svårt att kunna komma åt och skanna alla nedbuktningar t ex. Jag tror att först sjunde försöket blev så pass bra att en assistent sedan kunde sammanfoga de olika skanningarna till en bild. Enklare blev det inte av att skannern var helt ny så att ingen var säker på hur den egentligen ska hanteras på bästa sätt. Häftigt var det dock att stå där med den där sci-fi-maskinen i näven!

Ovan ser du min modell av hjärnan och bakom den en bild av det jag skannat in. Eftersom implantat i titan ofta är något Sportstech annars arbetar mycket med inom additiv tillverkning, genom 3D-utskrifter av t ex skelettdelar vill jag relatera mitt projekt till det och göra en hjärna i titan.

 

Här ovanför syns det av min hjärna som 3D-skannats på datorskärmen. Där syns också tydligt hur svårt det var att kunna skanna hela under en enda skanning. För att komma åt alla delar fick hjärnan vändas flera gånger. Eftersom det inte finns så många 3D-skrivare hann inte allt heller skrivas ut förra måndagen, utan jag fick komma tillbaka igår med några timmars varsel.

När det skrivs ut så "sprutas" lager efter lager av titan/plast, eller det material som används, ovanpå varann efter en ritning som datorn själv tar fram med ledning av hur de ritats i 3D-programmet eller skanningen. Ovan skrivs blommorna ut i gul plast. 

Hjärnan skrevs ut i titan under natten, eftersom den tar sådan tid att skriva ut. Som du ser har den en hel del "spill" och pulver inuti, som måste avlägsnas. Det sköter de dock om på Sportstech, lyxigt nog, så idag stod assistenten och "rensade" den och jag fick markera på den var jag vill att blommorna ska växa ur.

Det ljust grå de gula blommorna skrivs ut i är inte formar utan stöd för att det som skrivs ut ska komma i rätt position. När det gäller platsen så är stöden vattenlösliga och går att tvätta bort bara med diskmedel, men titanet kräver en tuffare rensnings-process.

Tänk om det på riktigt vore möjligt att göra ett implantat av hjärnan. Det skulle i så fall kunna innebära en slags kloning av människor och ett evigt liv eftersom vårt medvetande och därigenom kanske även vår själ finns just i hjärnan.

Det påminner på ett nästan obehagligt sätt om söndagens avsnitt av Äkta Människor (de två bilderna nedan, överst Johannes Bah Kuhnke som Rick och nedan Måns Nathanaelson som Jonas), vilket jag givetvis inte hade den blekaste aning om när jag lämnade in min projektbeskrivning för att komma med på den här workshopen...

Det känns kul att Rännar idag undrade om de får använda bilder av mitt projekt i framtiden för det får de absolut göra! Bara det framkommer att det är mina idéer någonstans så kan jag bara tacka och ta emot för all hjälp, allt material och all kunskap jag fått tillgång till genom det här projektet. Det är jag oerhört tacksam för! Under våren kommer allt vi gjort på workshopen att ställas ut på Designcentrum. Jag lovar att återkomma om det!

Du kan läsa mer om och se en film från workshopen i ÖP här.