The High Line i New York

Imponeras när jag i DN i 22 maj läser om the High Line i New York "en rostig järnväg högt över marken som är New Yorks senaste attraktion." Nu i juni blir denna blommande park på södra Manhattan också dubbelt så lång. Den första delen av the High Line öppnades förra året och i juni invigs den sista delen och parken, som då blir över två kilometer lång.

Högt över New Yorks trafik tar ängsblommor och träd över. Rostbruna järnvägsskenor skymtar fram i den bländande stenläggningen där the High Line rar fram tio meter över gatunivån likt ett långt utsiktsdäck. Den gamla godsjärn­vägen löper längs med västra Manhattan, från Gansevoort street över Meatpacking District, Chelsea och Hell’s Kitchen ända upp till 30:e gatan. Den tidigare övergivna järnvägssträckningen har förvandlats till en ny stadspark i himlen."

Flera amerikanska städer ligger i startgroparna för att förvandla
övergiven gammal infrastruktur till nya parkområden.

- Nu lägger vi bland annat till en stor gräsmatta mellan 22:a och 23:e gatan där man kan sola, äta picknick och se ut över Hudson River i väst och Brooklyn i öst, säger  Kate Lindquist, som är marknadschef för Friends of the High Line. För tio år sedan var det få som drömde om en stadspark. Ned­ifrån gatan syntes endast rostiga gjutjärnspelare, resterna från en övergiven godsjärnväg som på 1930-talet skulle befria Death Avenue från dess beryktade tågspår, men som snart konkurrerades ut av alla lastbilar. The High Line skulle nu säljas som skrot, men ingen hade råd att montera ned den. Några våningar upp i de omkringliggande byggnaderna var bilden av de rostiga tågspåren en annan. Den slingrande rälsen förförde som en romantisk ruin överväxt av ängsgräs och vilda blommor. Journalisten Joshua David och konstnären Robert Hammond startade Friends of The High Line och samlade ihop 400 000 kronor för att kunna stämma New Yorks förre borgmästare Rudolph Giuliani för hans rivningsbeslut.

Hillary Clinton, Kevin Bacon och Edward Norton är några av dem som engagerat sig i bevarandet av The High Line. I juni invigs den sista delen. Då tas stängslet bort och den urbana trädgården blir drygt två kilometer lång.

I dag konkurrerar industriromantiska Chelsea Market och områdets första stora konstgalleri Dia Art Foundation med mängder av modeaffärer och konstutställningar, för att inte tala om påkostade restauranger som Morimoto, Craftsteak och Del Posto där limousinerna radas upp om kvällen.

– Improviserade konstevenemang och musikuppträdanden avlöser varandra och vi har fått en helt ny uppfattning om vad som är möjligt i New Yorks offentliga miljö, säger Kate Lindquist och berättar att the High Line lockade mer än två miljoner besökare redan under det första året.

Paradoxalt nog liknar the High Line inte originalet särskilt väl. Varken spårvagn, dressin eller tåg kommer någonsin att kunna köra här. Parken är en konstgjord iscensättning av industri­romantik. Den överväxta järnvägen var ett vackert historiskt monument men som stadspark skulle den aldrig ha överlevt miljontals besökare. The High Line är också ett urbant återvinningsprojekt och ett bra exempel på den nytändning som skett i New York efter 11 september-­attackerna;  vid Ground Zero syns knappast något nytt, men runtom på Manhattan dyker det upp både små och stora projekt av kända och okända arkitekter.
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!