tisdag 10 mars 2015

Ritualerna gör religionen

En artikel i SvD tar upp religionsforskaren Karen Armstrong och hennes tankar om att Religion handlar om utövandet, vilket också är titeln på atikeln.
Hon har själv varit romersk-katolsk nunna, men lämnade orden, eftersom hon "inte gillade att be och aldrig blev särskilt bra på det". Istället blev hon lärare och författare, och dessutom har hon studerat de stora världsreligionerna.
Jag kan verkligen förstå hennes tankar om katolicismen, som har haft oerhört många skandaler som tyder på en oerhört skev människosyn där prästerna själva inte alls tycktes behöva leva efter de läror de krävde från resten av samhället. (Senast uppmärksammades det i somras i och med de gravar som visade sig rymma spädbarn och kvinnolik utanför kloster på Irland.)
I boken A History of God från 1994 berättar hon om Islams, Kristendomens och Judendomens historia och hon fick ett stort genombrott 1993. I fjol kom hon ut med Fields of Blood – Religion and the History of Violence och 2008 fick hon pris av organisationen TED som delas ut till människor som ”vill förändra världen".
 Karen Armstrong på bild ur SvD 
"Vad vill Gud egentligen? Barn sprängs i luften av talibaner, kvinnor våldtas och avrättas av terrorister, och miljoner människor är på flykt undan krig och tortyr
Hon hade försökt finna Gud sedan hon var sjutton. --- Efter sju års strikt och inrutad tillvaro som romersk-katolsk nunna bestämde hon sig för att det fick vara nog. Då var hon nedbruten och kände sig helt misslyckad."
– Jag ville aldrig mer ha något med religion att göra, säger Karen Armstrong till SvD. Så blev det dock inte. Hon arbetade som flickskolelärare, men trots att hennes personliga tro inte längre fanns kvar blev hon alltmer intresserad av varför människor söker sig till de olika religionerna. Numer har hon blivit en av världens mest framstående religionsforskare och har studerat kristendom och islam, likväl som hinduism, buddhism och judendom.
Emellanåt har hon provocerat religiösa ledare eftersom hon hellre talar om vad de har gemensamt istället för vad som skiljer dem åt. Det är något även jag funderat mycket över och jag har väldigt svårt att förstå varför t ex muslimer ger sig på judar. De har ju båda sin grund i det vi kristna ser som Gamla testamentet. Armstrong brukar uppmärksamma hur religioner uppkommit, och hur de har utvecklats.
"Den unga nunnan är nu en elegant brittisk dam i sina bästa år, med varm röst och en skarp tunga, som ofta bjuds in till regeringar och universitet från sin lilla stuga på engelska landsbygden för att förklara hur människor tror i vår tid," skriver SvD om deras möte på ett hotell i Boston. Där lyckas journalisten Jenny Nordberg irritera Armstrong med ivriga och precisa frågor som "Är Gud en man? Eller en kvinna? Finns det en Gud eller flera?” Karen Armstrong suckar "Det är precis problemet med religion i vår tid" enligt henne "många människor ... söker konkreta svar som innehåller logik, och hoppas kunna bilda sig en uppfattning om Gud som en tydlig figur ... som går att relatera till som en slags hygglig chef på jobbet som vet allt och förstår allt och styr allt.
– Gud är inte en person. Gud är inte ens en varelse. De tre största religionerna är överens om det. Gud existerar inte ens, säger hon direkt.  Hon tar sats och fortsätter:
– Vårt tänkande kring Gud är förvånansvärt primitivt, trots våra framsteg. Det stora misstaget som människor gör är att tro att religion går att läsa eller tolka bokstavligt. Från början var det ingen som tänkte på religion så. Det är inte meningen att det ska förklaras i detalj.
Hon jämför med att ta en vacker dikt och försöka plocka isär varje ord och tyda varje innebörd – då förlorar dikten både mening och innehåll, och framför allt sin skönhet. Eller sekunden efter en fantastisk symfoni har spelats, precis innan applåderna börjar – hur kan någon förklara kraften i det ögonblicket? Eller kärlek, för den delen?  Poängen med religion, enligt Armstrong, är själva utövandet, som syftar till att nå exempelvis den typen av ögonblick [genomgående mina kursiveringar]. Det var så religion uppkom från början – människor hade ett behov av att höja sig över det vardagliga slitet, och att då och då erfara någon slags utomkroppslig upplevelse. Religion blev ritual och sedvänja." Det är jag faktiskt helt överens med henne om och tycker att hon uttrycker fantastiskt konkret. "Hon jämför med yoga och meditation, där upprepning och övning av fysiska handlingar ger mentala och neurologiska effekter. Det är kärnan i all religionsutövning och det är så en tro kommer att fylla ett grundläggande spirituellt behov.
bild lånad från www.spiritscienceandmetaphysics.com
Som både jag och Armstrong ser det måste det ha varit därför t ex 1500-talets alla vetenskapliga framsteg skulle anpassas till de heliga skrifterna. Dessförinnan accepterades att allt i livet även om det inte gick att förklara eller förstå, men nu "måste" bibeln anpassas till tidsandan och därför bli mer konkret och dogmatisk. Det är egentligen helt motsatsen till det religion behövdes för när den skapades; då "uppfanns den" för att kunna inrymma det mest oförklarliga med att leva. För att "moderna och förnuftigt tänkande människor "skulle kunna ta till sig religionen behövde den vara "ny och konkret". Därför tog sig framför allt "tänkande män" på sig uppgiften att i detalj utfärda regleroch påbud för hur människor skulle leva sina liv. Religionen blev alltså mer till ett påbud istället för att ta sig an och vara något som hjälpte människor att utvecklas. Det gjorde också att ledarna mer effektivt kunde kontrollera folk vilket de också ville. Därmed blev varje religion bokstavlig och det gjorde i sin tur att alla andra religioner sågs som felaktiga och utmålades som fienden.
Armstrong menar att brotten som begås i Guds namn och inom organiserad religion just därför tycks bli allt värre i vår tid. "Folk slåss inte bara mellan olika religioner, de slåss även inom religioner. 40 procent av sunnimuslimer tycker inte att shiamuslimer räknas som riktiga muslimer. Katoliker och protestanter har inte heller alltid kommit överens. Till och med buddhister kan vara så våldsamma att inte ens Dalai Lama rår på dem."---
– Det vore arrogant att försöka avfärda något som är en så enormt stor del av den mänskliga upplevelsen, tycker Armstrong. Jag bryr mig inte om vad någon tror på, men huvudsaken är att det gör dig snällare och övar upp mer medkänsla. Om sekulära idéer får dig att bli en vänligare människa så är det ju också bra. Men det går inte att lyfta ut religion ur kulturen. Det vore lika omöjligt som … att ta bort gin ur en cocktail.  Religion är inte orsaken till krig, men det kan vara ursäkten. Försök att göra samhällen mer sekulära har också lett till senare bakslag. --- Mer konservativ religion pyrde i stället under ytan. Ortodox judendom, radikal islam och kristen fundamentalism är exempel på sådant som växt sig starkare i sekulära samhällen.  Vi ser en del av resultatet av att försöka avskaffa religion i dag, menar Armstrong, men vill samtidigt nyansera hotet.
– Det finns orättvisa och ojämlikhet i världen. Det är den enkla förklaringen. Men det är inte så att till exempel alla muslimer är galna och vill spränga oss i luften för att vi inte tror på Allah. Det är nonsens. 

Inga kommentarer: