När jag nu själv igår bevittnat Hilma af Klint Abstrakt Pionjär så är jag imponerad, främst av mångfalden i hennes produktion, vilket jag skriver om i ÖP och kommer att publicera också här när tidningen kommit ut. Många åsikter debatterar nu också om Modernas utställning av af Klint. Om hon var den första abstrakta konstnären eller inte debatteras ivrigast och 130227 skrev konsthistorikern Dan Karlholm under rubriken Ingen modernist – men hon var ultramodern. Det besvarar Ingela Lind i DN 130305, men det ligger inte ute än.
 |
| Ingela Lind ur DN 130305 klicka på bilden så öppnas den större så du kan läsa! |
Karlholm menar där bl a att "i fallet af Klint saknas såväl anspråken på att göra konst som mottagandet av resultatet som konst" som en anledning till att hon inte ska ses som pionjär. Det tycker jag är ett konstigt påstående för som Lind påpekar i svaret i DN "Hilma af Klint hade en gedigen konstutbildning. Hon ställde visserligen inte ut de abstraktioner som hon ansåg sig ha nedtecknat under trans." Som jag nämnt tidigare har jag fått lära mig att allt jag som konstnär beslutar mig att visa som konst därigenom också blir konst. Att af Klint inte ställde ut sina abstraktioner som konst kan därigenom antingen innebära att hon själv var blygsam eller att hon istället såg dem som esoteriska verk som hon bara varit redskapet för att de kom till. Det tycker jag egentligen är intressantare än om "kanske måste hon som kvinnlig sekelskifteskonstnär dölja det och konstruera fram en manlig auktoritet (profetens, mästarens) för att våga öppna tidens bur och 'skapa' i stället för att bara 'reproducera'", med Linds ord. Det känns mer som genusvetenskap än konst för min del dock. Debatten fortsätter och som Maria Schottenius håller också jag tummarna för att Hilma af Klint klarar striden med männen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar