 |
| En ensam bänk blev som kvar i snön i Björkbacka-parken |
Att bli över när "alla andra" är del i en relation är något som Annika Norlin i Säkert! behandlar i låten Jag Blev som Kvar. Det är också något jag själv funderat över under alla mina år som ensamstående.
Fast det hade jag ingen som helst tanke på när min musa härom veckan pratade om alla vänner han har "som är suveräna män, men som ingen ändå verkar vilja ha". Jag fyllde bara i att det väl är de farliga som lockar. Jag kom först i efterhand att tänka på att jag nog gärna skulle ha definierat även mig själv som "suverän" fast jag levde ensam och egentligen inte heller värdesatte att befinna mig i en relation, att ingen "velat ha mig" och att jag "blev som kvar".
 |
| ett ensamt rimfrostigt träd blev som kvar på Olssons kulle... |
Det kan ju faktiskt vara så att dessa män, precis som jag, inte heller tycker att det vore värt besväret att kompromissa i en halvbra relation, utan hellre lever ensamma. Fast det tänkte jag inte ens på när han sa det. Är tydligen redan så mentalt etablerad i detta förhållandet (konstigt nog).
Här är en fantastiskt vacker film på temat att som bli kvar; Hugo och Rosa, om ett syskonpar som förnöjsamma kämpar på hemgården tills de båda är närmare 100 år gamla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar