Stabilitet och diamanter

Att vara stabil är något positivt som jag övade mig väldigt mycket på när jag rehabiliterades efter min olycka. I sjukgymnastiken använde jag en balansplatta som den nedan mycket. Stabilitets-träning är också något som tagits upp mycket inom gym-träningen under senaste åren.

Nu överdriver jag ju gärna så ett par år senare så gick jag på lina bara för att bevisa för mig själv att jag kunde. Min fascination för Elvira Madigan och hennes öde hade iofs också en hel del med det att göra också. Jag visade videoinstallationen A Quest for Balance i såväl Umeå  1999 och i Johannesburg 2000.

Jag tror iofs att det faktum att jag får höra att jag är så "stabil" beror på vare sig lindans, som på bilden ovan, eller om stabilitets-träning i största allmänhet. Jag är helt övertygad om att det istället handlar om mental stabilitet. Något jag fått genom en trygg uppväxt i en stödjande familj. Att jag därigenom vet vad jag tycker och är så förbannade envis att det ska väldigt mycket till för att jag ska ge upp när jag bestämt mig. 

Hope-diamanten den värdefullaste i världen9

på bild lånad från Smithsonian, där den finns

Som jag säkert skrivit tidigare finns det nog inget jag är så urusel på som att ge upp. Jag kämpar hellre vidare tills både knogar och fötter blöder, bildligt talat. Har man hittat en briljant diamant så inte låter i a f jag den sitta där i sitt usla hörn bara för att det är lite jobbigt att få loss den eller få den riktigt ren. Då väntar jag så snällt och tålmodigt jag bara kan medan reningsprocessen pågår, även om jag har dåligt tålamod också.