Samtliga bilder från Din Opålitliga Hjärna på SVTplay |
Elisabeth F Loftus, som studerar hur vårt minne kan förvanskas vid Stanford University, medverkar i programmet (bild nedan) och avslöjar något som kom som totala nyheter för mig, fast jag intresserar mig mycket för hur hjärnan och hur vårt minne fungerar.
Enligt hennes forskning är ögonvittnen egentligen ganska opålitliga, fast människorna som vittnar gör sitt allra bästa för att vara så ärliga, noggranna och observanta som möjligt. Något som jag tycker är oerhört intressant och inbillat mig att jag varit ganska ensam om. Det känns faktiskt lite skönt på ett sätt...
Jag kan vara helt övertygad om att jag varit med om något som de som verkligen var där försöker övertyga mig om att jag inte alls var. Jag föreställer mig tydligen så livligt vad människor berättat om att jag "skapar" mina egna minnen av det.
På samma sätt verkar det vara när jag känner så starkt med någon som berättar hur hen varit med om oförrätter. Jag känner starkt som om det är jag som blivit sviken, känner mig ledsen och att jag måste göra nåt åt saken. Å andra sidan kan jag också bli oerhört lycklig när någon nära berättar om nåt fantastiskt hen fått uppleva. På det mentala planet känner jag mig väldigt delaktig i vad folk delar med sig om med mig. Det är väl nån slags omvänd empatistörning fast tvärtemot hur sådana normalt definieras (att en med den inte kan sätta sig in i andras känslor). Jag sätter mig in i dem för mycket så att jag känslomässigt inbillar mig att jag delar de erfarenheterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar