Fast jag vet att det är en helt omöjlig tanke så kan jag inte låta bli att tänka på hur enkelt allt vore om det funnes en liten mekanisk skruv e dyl som man kunde vrida åter tiden med. Omöjligheter brukar liksom inte hindra mig men i just det fallet får jag allt se slaget som förlorat... Min känsla är att det jag gjort är utan återvändo och därför irreversibelt. Det är nämligen inte heller möjligt för mig att göra som min ömma moder alltid råder mig och "bara låta det rinna av mig som vatten på en gås". Istället ber jag ödmjukast om förlåtelse för vad som skett och försöker i mesta möjliga mån att ställa saker och ting tillrätta igen. Mer kan jag inte göra, fast det känns som om jag borde kunna det.
Narniansk allé |
Visst brukar jag hävda att det är bra att misslyckas, eftersom det är vad man lär sig allra bäst av, men det hindrar inte att det känns bitande kallt som i sagans Narnia precis när det inträffat. Men till skillnad från i Narnia så kommer det att tina och bli vår, även om det känns långt dit just nu.
bild från Positive Outlooks |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar