Jag är av den åsikten att det svenska språket oftast är tråkigt och färglöst. Detta trots fantastiska ord som annorstädes, lyckligtvis, morgonrodnad, ömsom eller varför inte lagom eller andra poetiska gammeldags uttryck, som är väldigt målande? Ta bara ett så byråkratiskt och trist ord som sambo, varför kallar vi svenskar vårt livs kärlek för något så tråkigt som sambo? I både Norge o Danmark väljer de det otroligt mycket mer beskrivande romantiska kjæreste. Kan det vara för att vi svenskar är mer rädda för att uttrycka våra känslor? Neeej, tänkte väl det...
 |
| "din nye sambo?" låter så trist i jämförelse... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar