Vad kan ändra ett pågående skeende?

Påsken 1996 var jag i Vatikanen på en audiens hos påven Johannes Paulus II. Fast jag inte är katolik var det en stor upplevelse att uppleva stämningen där och  att besöka Rom för första gången. Jag grubblade då över hur det kunde komma sig att jag, som alltid känt på mig att jag skulle dö ung ändå överlevde en så allvarlig krock att läkarna inte trodde att jag hade stor chans att återkomma till ett gott liv. Jag funderade över vad som kan ändra ett pågående skeende och vände mig därför brevledes till Johannes Paulus II, på samma sätt som jag även skrev till bl a Dalai Lama. Jag inbjöds då till en audiens och valde att åka till Vatikanen just under påsken.

Innan jag for läste jag det jag kunde finnas om Karol Józef Wojtyła, som  Johannes Paulus II föddes som i Polen 1920. Jag charmades av att han ibland spelade forboll med sina kardinaler.
Johannes Paulus II var en framstående filosof, och skrev ett flertal böcker i ämnet. Han talade många olika språk och var kyrkligt konservativ men samtidigt socialt radikal. Han är så vitt känt den förste påve som besökt en synagoga och en moské. Beträffande sin konservativa hållning gällande preventivmedel, homosexualitet och abort blev påven kritiserad av mer liberala krafter. Han är den påve som mer än någon annan har besökt de troende i alla världens hörn. Johannes Paulus II Johannes Paulus II var känd för sina resor världen över och besökte Sverige och de övriga Nordiska länderna 1989. Hans besök i Norden var det första som någon påve gjort på sin post (Hadrianus IV besökte Norden innan han blev påve under 1150-talet)

Varför skriver jag då om Johannes Paulus II nu? Jo, jag läser i Dagens Nyheter  att Vatikanen meddelade på fredagen att förre påven kommer att saligförklaras vid en ceremoni 1 maj i år! Beatifikationen, som är den romersk-katolska kyrkans sista steg före helgonförklaring, har godkänts av påve Benedictus XVI. Johannes Paulus II avled 2005 efter 27 år som påve.

"I det av påven 14 januari undertecknade dokumentet bekräftas att den franska ordenssystern Marie Simon-Pierre blivit botad på ett medicinskt oförklarligt sätt efter att hon bett Johannes Paulus II om förbön. Hon led av parkinsons sjukdom, men blev plötsligt frisk natten mellan den 2 och 3 juni 2005, efter att ha vänt sig till den förre påven med anhållan om hans förbön. Efter grundliga medicinska undersökningar har man inte kunnat finna några naturliga medicinska orsaker till hennes plötsliga tillfrisknande." skriver http://katolsktfonster.se och i dekretet sägs bl.a:

"John Paul II’s pontificate was an eloquent and clear sign, not only for Catholics, but also for world public opinion, for people of all colour and creed. The world’s reaction to his lifestyle, to the development of his apostolic mission, to the way he bore his suffering, to the decision to continue his Petrine mission to the end as willed by divine Providence, and finally, the reaction to his death, the popularity of the acclamation “Saint right now!” which someone made on the day of his funerals, all this has its solid foundation in the experience of having met with the person who was the Pope." 

Personligen upplevde jag Johannes Paulus II som en snäll farbror, väldigt lik min farfar, men jag har förstått att han kunde vara en riktig hårding när han upplevde att det behövdes.