Hanna Hellquist har premiär på nya programserien ”Jakten på lyckan” i SVT den 18 januari. Det har du säkert sett, för hon är för tillfället med "överallt" i medierna (precis som det brukar vara med nya "intressanta" företeelser..).
Jag, som jobbat just med lycka som tema i tio år, tycker att det ska bli väldigt spännande att se vad Hanna kommer fram till och vad hon kommer att koncentrera sig på! Jag har läst några artiklar om programmet och känner att jag, som ju bloggar om just det programmet gäller, måste presentera min definition till lycka och vad mitt konstprojekt och vad denna blogg handlar om. Hanna Hellquists egen lyckouppfattning tycker jag, med ledning av Aftonbladets artikel om henne och programmet, verkar vara att jobba intuitivt och improviserande istället för uppstyrt och manusbundet. Efter att idag också har läst denna artikel tycker jag nog att Hellquist i sitt TV-program verkar gå in och testa de olika "lyckotekninkerna" med lite fel inställning. Jag är övertygad om att man måste ha attityden att man är mottaglig för lyckan om den uppenbarar sig, i vilken form den nu gör det. Om man defensivt tänker "nu ska vi se om detta funkar" tror jag det är väldigt svårt att få se ens skymten av lycka. Jag ser verkligen fram emot att se vad mer hon kommer fram till i ”Jakten på lyckan”!
Den himlastormande euforiska lyckan berör jag bara undantagsvis. Det jag menar när jag säger att jag är lycklig är nog snarare att jag känner mig tillfreds med min situation och "inget övrigt har att önska". Jag tror också att det är den definitionen de flesta som forskar på lycka använder. Jag tror nämligen att det är omöjligt att ständigt leva i en euforsik lycka; då blir ju den vardag, dvs man blir så van vid den att att man inte längre upplever den som himlastormande.
Den himlastormande euforiska lyckan berör jag bara undantagsvis. Det jag menar när jag säger att jag är lycklig är nog snarare att jag känner mig tillfreds med min situation och "inget övrigt har att önska". Jag tror också att det är den definitionen de flesta som forskar på lycka använder. Jag tror nämligen att det är omöjligt att ständigt leva i en euforsik lycka; då blir ju den vardag, dvs man blir så van vid den att att man inte längre upplever den som himlastormande.
 |
| en gryningstur på den heliga Ganges i Varanassi, Indien i nov 2001 är ett av mina lyckligaste minnen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar