Nina Simone har varit en enorm idol i säkert 30 år. Faktum är att jag var helt övertygad om att jag bloggat en hyllning till inte bara hennes egen musik utan också hennes fantastiska talang och teknik som konsertpianist, för att nu inte nämna hennes enorma engagemang för svartas rättigheter. Tydligen har det dock bara stannat vid en tanke.
Sedan tonåren har jag tyckt att den i särklass största underhållningen är att se live-konserter, men då de inte längre är möjligt med Nina Simone efter hennes bortgång 2003 så är det i särklass bästa substitutet att se Riksteaterns Nina - a story about me and Nina Simone. som fått översvallande kritik. När jag fick veta att den skulle komma hit till Simrishamn blev jag därför enormt glad och köpte genast biljett, fast jag inte skulle få något sällskap.
Det är som en teaterföreställning med många konsertinslag, närmast uteslutande på engelska. Utöver Josette Bushell-Mingo medverkar fantastiska musikerna Shapor Bastansiar, piano och kapellmästare Shaney Forbes, trummor och Jair-Rohm Parker Wells på bas. Därutöver fantastiskt förstärkt av just bilder och ljud.
Jag har genom åren lyssnat så mycket på så gott som hela Nina Simones utgivning och därför kan varenda andetag och frasering hon gör tyckte mycket om tolkningarna av vad jag antar vara en för allmänheten mindre känd del av hennes utgivning. Bushell-Mingo är en fantastisk sångerska men eftersom Simone är ett sådant fenomen gör Bushell-Mingo rätt i att t ex inte försöka hålla de sista tonerna och låta dem klinga ut med vibrato, utan bara "klippa" tonerna direkt.
"Genom att spegla sitt liv och artisteri i Ninas levnadsöde och musik skapar Josette en dubbelexponering som vibrerar genom årtiondena. För regin står Dritëro Kasapi. Tillsammans med Josette på scenen är tre musiker. Genom text, musik och sång tar vi del av två kvinnors hopp, drömmar, sorg och framgång. [Genomgående mina kursiveringar.]
Idag är Nina Simones musik klassisk och Nina är en ikon och en rik tröst för många. Men under hennes livstid gick hennes karriär brant nedåt när hon tog politisk ställning för medborgarrättsrörelsen och Black Power i 60-talets USA. Hur fattade artisten Nina sina beslut, vad kostade de, hur vågade hon? Vad har förändrats sedan dess? Vi rör oss från 1964 – då hoppet var starkt och amerikanska medborgarrättsrörelsen stod på sin topp – till en nutid där svartas utanförskap är en skrämmande realitet även i Sverige. Vad ärvde Josette av Nina, och hur kan hon använda det idag?" som det står Riksteaterns i presentationstext.
Det är en fantastisk föreställning som jag verkligen vill rekommendera, även om det mesta som togs upp om Nina Simone är väl känt av mig sedan innan. Jag känner inte till namnen på alla svarta som mördats i USA, men som tidigare boende i Sydafrika saknade jag den fasansfulla historien om apartheid och om när Hector Peterson sköts under Soweto uprising för exakt 30 år sedan i somras. Fast det kanske inte var lika betydelsefullt för Josette som jag är säker på att det var för Nina Simone.
Synd jag mår så dåligt bara. Tårarna rann ett tag, men tror inte att någon märkte det eftersom ingen satt precis bredvid mig.
Under Josettes monolog om att hon egentligen borde ta oss i publiken som gisslan och skjuta oss vita ville jag resa mig o ropa "I'll take your first shot as long as you guarantee that it'll be lethal!" Ärligt talat skulle det kännas som en lättnad för jag skulle aldrig tordas ta mitt eget liv, pga risken för att misslyckas och bli liggande som en grönsak sedan. Jag har haft problem med magen sedan i våras och de senaste två dryga veckorna har det varit så illa att jag inte ens får behålla skonsam mat som torsk i mer än en halvtimme. På den tiden hinner kroppen inte ta år sig särskilt mycket näring så har därför ingen som helst energi och har ont, men alla utredningar som gjorts visar enbart på att jag har en infektion i kroppen men inte var. Det må låta överdrivet men för tillfället känns det som om största delen av mitt liv utspelar sig i tjocktarmen och dessutom har jag ont, så jag har ingen lust med något alls längre.
Jag är väldigt glad över att jag kunde gå och se Nina - a story about me and Nina Simone, jag minns knappt när jag senast gjorde något kul.
Det var också fantastiskt när Josette precis i slutet berättade att för första gången på hela turnén som de ropades in för ett tredje nummer var just här i Simrishamn! Det tycktes glädja dem lika mycket som oss i publiken.
Om du har möjlighet bör du absolut se Nina - a story about me and Nina Simone!
Här kan du höra en fantastisk intervju där Josette berättar mer om bl a föreställningen, gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar