Traditionellt åker niondeklassarna ned för en planka när de fått sina betyg och klassföreståndaren skjuter på. Det är en sådan fullträff symboliskt att få rutscha ned i livet ut på skolgården där släkt och vänner står och väntar med plakat, blommor och presenter! Perfekt fototillfälle för lokaljournalister också och jag minns hur jag såg fram emot det. Jag har aldrig hört om någon liknande traditionheller och är så glad över att ha varit en del av den.
 |
| Här är jag precis på väg att kliva upp på plankan med hjälp av min ena klassföreståndare Ingvar Ericsson 1986. (Kläderna har jag fortfarande och blusen använder jag ibland, medan kjolen är rätt trång numer.) |
Ganska snart fick jag precis de svar jag sökte: "Min pappa Bengt var som elev med och byggde kanan 1963 och det var den första årskull som ruschade ut genom fönstret! Så den traditionen har levt vidare i 52 år än så länge..." Nästa kommentar kom från en som var med då: "Jag kan bara säja att min klass var dom första som fick åka rutchkana ut 1963.Då var banan högre från 2:våningens fönster och alltså från lärarrummet! Spännande som tusan att vår huvudlärare stod nere och tog emot oss med en kram och betyg. Rektor var Birger Åhlén och lärare Bo Storm [som var rektor på min tid]. De kan säkert ha bidragit med detta roliga minne med att rutscha ut ur 9:an.Vi var dessutom dom första som gick 9 år.
Som sagt en fantastisk tradition som fortfarande lever vidare! Ovan rutschar min syster Mia ned, nedputtad av sin klassföreståndare Karl-Erik Eriksson 1988. Jag hade också Karl-Erik i svenska.
1 kommentar:
Håller helt med. Jag åkte 1981. Jag hoppas traditionen fortgår länge.
Skicka en kommentar