onsdag 9 mars 2011

Sagolik Ulla Gustafsson på Drejeriet

I tisdags tog jag mig äntligen iväg för att se en av de nya utställningarna i min lilla stad, som öppnat sedan jag blev sjuk. Glaskonstnären Ulla Gustafsson, en av kvinnorna bakom Storsjöhyttan visar utställningen Utflykt på Drejeriet t o m 26 mars.
Det är en lite barnsligt sagolik utställning som vi får möta i den här utställningen och det märks att Gustafsson måste ha haft väldigt kul när hon gjorde den. Det är lekfullt och leendet sprider sig från munnen till ögonen medan jag betraktar alla detaljer. Samtidigt fascineras jag av den hantverksskicklighet alla dessa detaljer måste kräva fast det alltid ser så lekande ut med allt i glas.
Glaskonstnären Ulla Gustafssons Sorkdrömar Drejeriet
På denna Utflykt får vi möta svampar, bubblor, rådjurskid och glasbestick(!), som om vi träder in i en av bröderna Grimms sagor tolkade av Disney. Dessutom de fantastiskt expressiva troféerna med gamar av guld och silver. Gamar, som annars mest är föraktade djur eftersom de främst livnär sig av as, men faktiskt också är rovfåglar. Lejon, som också äter as, men främst själva dödar sin föda har en helt annan status och ses som djurens konung. En paradox jag funderade en hel del över när jag var på safari i Sydafrika och faktiskt hade ögonkontakt med en stor lejonhanne i drygt 5 minuter, till mitt sällskaps förtjusning. Han låg och dåsade under ett träd, som vi parkerade alldeles intill och jag antar att min vana att kommunicera med huskatter var till god hjälp. Det komiska var att när jag tog upp kameran och fotade honom och sedan använde det fotot som vykort till farmor var hon säker på att det var ett köpt sådant... När vi väl körde därifrån följde lejonet mina ögon med blicken. Det kändes stort.
Ulla Gustafssons Guldgam och Lost and found, ringar ingjutna i glas
Jag tycker att den här utställningen är fantastisk och kommer säkert att återvända, så jag vill verkligen rekommendera den även till er som inte gärna ser konst. Ta gärna med er barnen också men håll koll på dem så att de inte rör något! Glas är ju väldigt skört och det som visas är tänkt att visas som det står. Händerna på ryggen!!! Som vi alltid förmanades av föräldrarna som barn på utställningar.

Inga kommentarer: