Unnande

Jag blir så vansinnigt glad när jag ser gamla vänner uppmärksammas positivt och den senaste veckan har det i det närmaste stått beröm som spön i backen över gamla vänner och det unnar jag dem sannerligen!

Bara DNs kultursidor har därför varit en aldrig sinande källa av glädje för mig sedan i onsdags, då en artikel om reportageboken Blod eld död, av Ika Johannesson och ungdomsvännen Jon Jefferson Klingberg (som jag faktiskt inbillat mig att jag även haft en relation till). De jobbade "i mer än sex års tid, [med] vad som från början skulle bli en historik över den svenska metalscenen [men som] kom att utvecklas till en reportagebok med människoöden och personligheter i fokus."  De har sedan dykt upp i alla tänkbara medier vid alla tänkbara tillfällen.

Så i lördags var det dags för nästa glädjekick när DNs Bo Madestrand ägnade en helsida med rubriken  Utvisningens frusna ögonblick åt Knutte Westers konstprojekt om den kosovoalbanske åttaåringen Gzims "väg från livet i Sverige till utvisning" som nu visas på Galleri Andersson Sandström, Stockholm t o m 13/11.

bild ur DN

Wester och jag gick konsthögskolan ihop under fyra år och tillbringade en termin, tillsammans med hans flickvän i Johannesburg. "Om det inte vore för konstnären Knutte Wester skulle Gzim, som pojken heter, bara vara en siffra i statistiken. Men Wester, som både spelat in en dokumentärfilm om den kosovoalbanske pojken och gjutit en bronsskulptur av honom, kan inte glömma hans öde.
Skulpturen, som nu visas  på galleri Andersson Sandström, är en frusen ögonblicksbild från dagen då pojken får veta att han ska utvisas. Han sitter på en typisk kommunal sittgrupp i trä med brännmärken och klotter. På marken bredvid bänken ligger hans ryggsäck. Pojken gömmer ansiktet i händerna, men tittar man noga ser man hur han kniper ihop ögonen för att gråta.
Det är på en gång en allmängiltig bild av barndomens små och stora sorger och en konkret skildring av en specifik, livsavgörande händelse. Bronsskulpturer brukar ju annars förknippas med soldater och kungligheter till häst, här används det historiskt belastade materialet för att förmedla en samtida erfarenhet som vi annars mest läser om i tidningarna." som Madestrand uttrycker det.

ur DN Foto: Robert Henriksson

Redan på söndagen var det så dags för ytterligare en vän ur det förflutna att recenseras och få beröm i DN. Nämligen Johannes Bah Kuhnke, som kommer från samma kompisgäng som Jon! Så här uttrycker Ingegärd Waaranperä det: "Han – Johannes Bah Kuhnke på väg mot de stora älskarrollerna – vet verkligen inte heller vad han vill"!

Petronella Barker, Johannes Bah Kuhnke och Gerhard Hoberstorfer i

Leka med elden  Foto: Carl Thorborg urDN 

Mitt hjärta sväller av stolthet för dem alla tre; om inte jag får beröm så unnar jag sannerligen mina vänner det!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!