Goda féer finns!

Om man önskar nåt ska man skriva det på Facebook så kanske en fe förverkligar det. För min del har det hänt flera ggr och senast nu i fredags. En bekant som sett mitt inlägg om att jag önskade att jag hade råd att se Nick Lowe ringde mig då och skänkte mig sin biljett eftersom hon ändå inte kunde går! Min goda fé utsågs därmed.

Nick Lowe med sitt band på Gamla Teaterns scén i fredags kväll

Därför gick jag ensam och helt osminkad till Gamla Teatern för att se Nick Lowe i fredags kväll.  Eftersom jag tillbringade stora delar av min ungdom på konserter var jag säker på att träffa folk jag kände där.

Geraint Watkins spelar klaviatur i Nick
Lowes band och agerade förband
med charmerande små historier

Jag hade iofs ingen större koll på honom annat än att han skrivit en massa för bl a Elvis Costello, men när jag läste om honom här ville jag hemskt gärna se konserten, eftersom jag blev nyfiken. Min ungdoms alla konserter har gjort att jag tycker att det är den absolut främsta underhållning man kan få!

Gamla Teatern är en fantastisk lokal, titta bara här ovan! Själv hamnade jag längst fram, omgiven av norrmän. Lokalen uppskattade även av mr Lowe och han kommenterade även hur vansinnigt kallt här är (-24º). I o f s är han ju här som en del av Vinterfestivalen, men vintern har ju lamslagit hela Europa. Jag hörde på nyheterna att det snöat ända nere i Algeriet igår...

Det enda jag kände till av Nick Lowe innan var (What's So Funny 'bout) Peace Love & Understanding? men jag gillade verkligen hela konserten, fast jag var en av de yngre i lokalen. Särskilt Rockabillyn kom som en glad överraskning och samtliga är fantastiska musiker. 

Faktum är att det blev så livat att delar av publiken dansade efter en stund!

Jag är också väldigt förtjust i Johnny Cash, vars ande också svävade över stora delar av konserten.

Samtliga på scen är briljanta musiker
och särskilt kul var det att lyssna på
rytm-sektionens dialog med varann

De mer akustiska numren som exempelvis Has She Got A Friend kändes väldigt ärliga och samtalstonen under kvällen var otvungen och humoristisk.

Det verkar faktiskt som om min saknade tur vänt; först fick jag biljetten, så två  Nick Lowe -cdn i present och det gick riktigt bra på grafiken igår; idag ska det bli tryck!

Som avslutande extranummer i fredags framfördes Geraint Watkins Only A Rose som en duett, vilket var så vackert att jag fick kalla kårar.

Är så glad över att jag fick tillfälle att bevittna denna konsert, även om jag också fascinerades av att fast jag tillbringade ungdomen på konserter så har jag under de 18 år som gått sedan olyckan glömt mycket runt omkring konserterna. Jag har ju knappt varit på någon under denna tid och har då hunnit glömma 1.att det aldrig börjar i tid 2. att det är den absolut bästa underhållning som finns och 3. att det brukar vara förband. Jag var, pinsamt nog, på väg att gå efter Watkins, som inte riktigt var vad jag trott det skulle vara och jag hade ju ingen koll på hur Lowe såg ut. Turligt nog träffade jag en bekant som undrade om jag skulle gå innan det börjat... 

En fantastiskt insatt recension av konserten kan du läsa här medan en något lågmäldare finns här!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!