måndag 19 september 2011

Konst som kräver närvaro

I söndags begav jag mig till en helt ny värld. Nämligen till göteborgska Zsuzsanna Larsson Gilices utställning av teckningar på Ahlberghallen. Hennes utställning ställer krav på hundraprocentig närvaro av hela sinnet för att kunna ta till sig verken. 
på avstånd framräder an raderad siluett
Verken är stora och på avstånd framträder bilder tydligt medan ett närmare studium istället visar på processen med skrivande och raderande i skikt på skikt. Jag tycker att det känns spännande när jag själv får "jobba lite" för att förstå verken, istället för att få dem serverade på ett silver fat.
närstudiet visar istället på de meningar
och ord som bilden byggts upp av












Att Gilice arbetar medvetet med den egna skapelseprocessen är tydligt och de tecknade och raderade verken förstärker varandra. Installationen med spegelskorna känns dock mindre genomtänkt och snarare som ett försök att vara mer "samtida" i uttrycket än vad som egentligen är nödvändigt. Det är ett sätt att tänka som  ibland får konstnärer ur en äldre tradition att "förlora sig" själva och sättet att uttrycka sig. Tyvärr.
skor med speglar i är placerade bland
teckningarna på vad som tycks vara
ett helt slumpartat sätt













De omsorgsfullt tecknade och raderade stora verken talar ett tydligt språk som känns "avsnoppat" i och med de"samtida" utflykterna. Jag får en känsla av att Gilice söker bekräftelse för en roll hon spelar, istället något hon behärskar och som skulle gjort utställningen mer sammanhållen. Det är synd för om hon släppte de kraven på sig själv skulle publiken troligen känna sig mer välkomna i hennes värld än nu.
just verket med färgfläckade
kollegieblock lämnar mig oberörd
Boken där alla sidor klätts med aluminium-folie känns däremot genomtänkt och är dessutom estetiskt tilltalande, men dessvärre funkade inte min kamera när jag fotade det. Där, liksom i teckningarna, skymtar nyfikenheten på vad som inte finns tydligt synligt på ett intressant sätt. Kanske finns en sådan tanke även för de verk jag ser som svaga, men att jag inte lyckas förnimma det? Utställningen kräver, som sagt, närvaro liksom tid.

Inga kommentarer: