1995 var den första höst jag verkligen kunde uppskatta hösten, efter att bara ha förbannat den under ett helt liv.
inte så mycket vackra höstfärger än... |
Det berodde främst på att jag då började Östersunds konstskola och lärde mig att se min omvärld med en konstnärs blick. Dessutom var det en ovanligt torr och solig höst då, vill jag minnas
... det har inte varit minusgrader än o det är först i och med dem färgerna börjar spraka! |
Efter olyckan var det fantastiskt skönt att bli en egen individ igen och inte "klumpas ihop" i ett patientkollektiv, där medelåldern låg en bra bit över 70. Att få uttrycka mig själv både i bild och tal var underbart, liksom att umgås med alla fantastiska människor där.
... snarare vått o grått... |
Dessutom kan man köpa t ex kantareller fast man inte kan hitta själv! |
Mest älskar jag dock ändå sommaren, men tröstar mig med att åtminstone 150 pers/dag nu läser denna blogg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar