Växelbruk

Igår var det en fantastiskt solig dag för första gången på flera veckor. Därför tänkte jag ta med mina japanska lyktor från balkongen och sätta dem på Gretero-lotten, så de inte fryser ihjäl i vinter utan lever vidare.

I södraste hörnet planterade jag mina Japanska lyktor

Det var dock så underbart väder att jag stannade ett bra tag och njöt av blommorna, solen och bjöd familjen på fika ute! Redan vid portalen in blommade vackra vita rosor med rosa kant och lockade mig att stanna. Kom också att tänka på det här med att använda växelbruk när man odlar och varför det är så viktigt.

För att det ska växa optimalt är det inte bara viktigt att odla de växter som trivs ihop tillsammans genom samplantering, som jag skrivit mycket om, utan också att plantera på olika ställen, alltså växelbruk. Man måste plantera växterna på olika platser för att inte drabbas av jordtrötthet, sjukdomar eller skadedjur. Om samma växter fortsätter att planteras på samma ställa sugs jorden ur, så helst bör man ha en fyraårscykel för växelbruk så att alltså samma växt återkommer på platsen var fjärde år.

Också en tazette blommar

Det är nog vanligast att dela odlingsytan i fyra delar, skiften,  som man låter växterna växla plats på, men ytan kan givetvis delas i så många skiften som helst beroende på hur och vad man odlar och vad man själv tycker fungerar bäst. Man behöver egentligen inte ens göra ett särskilt system för hur man ska odla skiftena från år till år, bara man åtminstone ser till att växla mellan var potatis och övriga grönsaker odlas. Man kan dessutom också skifta platsen för de olika växterna inom ett skifte. På det viset kan det dröja 12 år eller mer innan en växt återkommer på samma ställe!

skiftenEn stor fördel med växelbruk är att olika grönsaker bearbetar jorden på helt olika sätt. Vissa har väldigt djupgående rötter medan andra har mer ytliga. Purjolök har t ex ett stort rotsystem som luckrar jorden medan baljväxternas ger kväve, som annars är största anledningen att använda konstgödsel. När rötterna förmultnar bildas håligheter där vatten och luft kan transporteras och näringen frigörs.
Man brukar dela in växter efter deras näringsbehov, så att växter med ungefär samma näringskrav odlas tillsammans och jag vill också gärna betona samplanteringens stora fördelar här! Är två bör man odla växter med andra näringskrav på platsen, så att jorden hålls näringsrik. Det bästa är att  odla de växter som är mest näringskrävande först använda och sedan de växter som kräver mindre och mindre näring. Att man systematiserar odlandet så att de växter som inte vill ha för mycket näring sätts där föregående år näringskrävande växter stått. Dessutom innebär det att både smak och lagringsduglighet förbättras.

En nässelfjäril kom flygande igår, 25 nov(!) och beslöt sig för
att agera brosch på mammas gula kappa när vi satt och fikade!

Man kan också dela in de olika växterna efter växtföljdssjukdomar, som är ett stort problem vid ensidig odling. Om man inte växlar plats för växterna kan det innebära att det blir brist på något näringsämne, dessutom kan antalet skadegörare öka till en skadlig nivå. Flera skadegörare kan övervintra i jorden och sedan föröka sig till oerhörd mängder om man ensidigt odlar samma gröda på samma plats flera år efter varann.

Eftersom det nu börjar bli kallt har det mesta som
inte är frosttåligt tagits in från mina föräldrars
trädgård och ställts i orangeriet på den inglasade
balkongen. Både chili och citron är nu mogna där med!

För att undvika det är en vanlig indelning vid växelbruk:
Första året  Ärter Bönor Gröngödsling Första året odlar man baljväxter som själva tillför jorden näring med hjälp av kvävefixerande bakterier. De behöver alltså ingen extra näring. På sensommaren när man skördat ärterna och bönorna arbetar man in resten i jorden. Man kan även slå det, finfördela det och använda det som täckningsmaterial eller i komposten.
Andra året  Kål Selleri Purjolök Squash, pumpa Andra året tillför man ordentligt med gödsel och odlar växter som är krävande. Kål och purjolök är bra exempel på krävande växter.
Tredje året  Lök Sallat Rotfrukter Persilja, dill Tredje året tillför man bara lite gödning och då odlar man rotfrukter och lök som inte är särskilt näringskrävande. Rotfrukter mår dessutom inte bra om de får för mycket näring, vilket de kan få om man odlar dem på nygödslad mark. Även lök kan få försämrade lagringsegenskaper och dålig smak av för mycket gödsel, speciellt om gödseln är obränd. Fjärde året  Potatis Fjärde året odlar man potatis och behöver inte tillföra någon gödning. Odling av bondböna bland potatis ger bra resultat. Året efter börjar man om från början igen och sätter baljväxter.

Detta är sådant professorerna på SLU som ifrågasätter ekologisk odling borde lära sig istället för att förespråka kemikaliejordbruk!