tisdag 16 februari 2016

Reflektioner om manlighet och våld

Den senaste tiden har mäns våld mot främst kvinnor uppmärksammats stort efter händelserna i Köln och Stockholm. Jag tycker att det är väldigt bra att det (slutligen) uppmärksammats på allvar och har en hel del tankar om det, så en bild av reflekterad manlighet i form av Michelangelos David-staty, där framsidan ligger i skugga känns väldigt passande.
Reflekterad manlighet replika av Michelangelos David 
Jag har under lång tid samlat artiklar i ämnet som jag tänkte försöka sammanställa här på ett någorlunda begripligt sätt.
Min vana trogen inleder jag med att ta upp det rent fysiska aspekten gällande hormoner och sådant. Därför börjar jag med en fyra år gammal artikel från SVT/Vetenskap, som menar att det inte alls  [genomgående mina kursiveringar] har att göra med muskler eller testosteron att män begår våldsbrott i hela 95 procent av alla fall i såväl USA som i Sverige. Inte om man ska tro en av världens främsta forskare på manlighet, Dr. Michael Kimmel, som är amerikansk sociolog och manlighetsforskare och som säger just det till SVT.
Han menar att det ändå inte är naturligt med våldsamhet för just män, fast också cirka 80% av brotten i Sverige begås av män. Statistiken är ännu mer slående när det gäller våldsbrott, som till hela 95% begås av just män. 
– Faktum är ju att de allra flesta män inte begår våldsbrott. Därför kan du inte säga: Män är inte naturligt våldsamma. Du, som är man står ju här och jag sitter här, och vi slåss inte bara för det, säger Michael Kimmel och menar att det helt är frågan om att hur män förväntas förhålla sig till våld. (Jag har skrivit om just Förväntanseffekten tidigare). Han fortsätter
 – Våldet har en roll i maskuliniteten, även vi män som inte använder våld vet det. De flesta män växer upp med att känna atmosfären av våld runtomkring oss, i luften vi andas. Vi vet hela tiden att vi kan använda det och att andra män kan använda det mot oss. Och vi vet att i vissa fall om vi själva använder det skulle det betraktas som legitimt.  
Jag citerar: "Och det är enligt forskarna den typen av maskulinitet som är urtypisk för militär träning, där vi lär oss att tränga tillbaka känslor, också en del av samma maskulinitet som är orsak till våldsbrott.  Kvinnors våldsbrott ökar Så hur blir det då när kvinnor och män blir mer jämställda? De senaste 30 åren har svenska forskare sett en viss ökning av våldsbrott från kvinnor. Men det handlar nästan bara om att kvinnor kopierat männens användande av alkohol. Kvinnors [sic!] begår alltså fortfarande väldigt få våldsbrott. Den manliga synen på våld har kvinnor ännu inte annamat [sic!], att döma av den ... statistiken [från januari 2012].  En viss effekt har i alla fall förändringen i könsrollerna haft, enligt Brottsförebyggande rådets forskare:  
– En stor del av förklaringen till skillnaderna mellan kvinnors och mäns brottslighet tycks ligga i könsrollerna och deras förändring. Att andelen kvinnor misstänkta för våldsbrott har ökat de senaste tjugo åren är en förväntad effekt av den pågående kvinnoemancipationen [frigörelse från förväntan] . Attityden till kvinnlig aggressivitet har blivit mer tillåtande. 
 – Bland flickor i åldrarna 15-17 år har våldsnivån ökat kraftigt under perioden 1975-1997. Men ökningen är inte, vilket man kanske kunde tro, störst i den yngsta åldersgruppen. Ökningen bland medelålders kvinnor som misstänkts för våldsbrott är ännu större."
Kvinna med militär attityd; Sarah Connor med
en AK47 i Terminator 2 tillhör undantagen

Kvinnodagen, 8 mars, menade dock Lisa Irenius att Terrorismen har ett kön: "Det har gått två månader sedan attentaten i Paris och tre veckor sedan attentaten i Köpenhamn. Debatterna har gått heta om yttrandefrihet, religion och hädelse, men denna den 8 mars kan man konstatera att det fortfarande har sagts väldigt lite om kön.
Och ändå är det slående hur kön – och närmare bestämt det manliga könet – präglar många terrorattentat och deras efterföljder. Det är manliga terrorister, som jagas av män i uniform och fördöms av ofta manliga politiker som företräder nationen.
Jan Söderqvist skrev i veckan en intressant krönika här på Svenska Dagbladets kultursidor om hur att 'göra jihad' handlar mer om lockelsen om våld och ansvarsbefrielse än om religion (2/3). 'Gud är oskyldig. Alldeles vanliga, vidriga människor är skyldiga', konstaterade Söderqvist.  Det är en viktig iakttagelse. Men det är missvisande att bara tala om 'människor', för ärligt talat - en förkrossande majoritet av de som drabbas av 'lusten att tortera och massakrera' är män.
Likväl tolkas terrorismen ofta främst i en politisk och samhällelig kontext – man förbiser dels att det är en extrem form av manligt våld, dels att mediers rapportering om terrorattentat bidrar till att forma olika berättelser om maskulinitet.
I dag på Internationella Kvinnodagen kommer medier världen över att lyfta fram kvinnor på olika sätt. Det är gott så. Men ibland finns en oroande tendens att betrakta företeelser som våldtäkt och trafficking som kvinnofrågor, fastän det är mansfrågor – vissa mäns beteende och föreställningar om manlighet – som är roten till problemen.
--- Efter den 11 september konstaterade genusforskare i USA hur kvinnor ofta spelade en undanskymd offerroll i mediernas skildring av attackerna mot World Trade Center. I förgrunden fanns onda manliga terrorister som ställdes mot goda manliga poliser, brandmän och modiga civila. Att det handlade om två olika berättelser om just maskulinitet sades det däremot ingenting om.
Samtidigt ignorerades många män som avvek från dessa normer. 'Bortglömda i den här bilden av hjältar och offer blev fattiga, icke vita, arbetarklassmän, kockar, diskare och diskplockare i restaurangen i World Trade Center, brevbärarna och vaktmästarna i byggnaden – varav många var invandrare”, skrev genusvetaren Judith Lorber."
Även Luis Lineo, som är ordförande för Män för jämställdhet menade i Dagens arena den 26 oktober ang massakern i Trollhättan (som inte får kallas terrorbrott) att det är: "Ingen slump att våldsdåd begås av män. Det här hatbrottet har begåtts i ett Sverige... där rasismen har normaliserats och människor avhumaniseras i en stegvis process. Den som avviker från den rådande normen utpekas som någon annorlunda... och vänner kan i sociala medier posta misstänkliggörande och rasistiska inlägg från extrema och konspiratoriska sajter om tiggare, ensamkommande flyktingbarn och muslimer.
Detta leder i sin tur till våld mot dessa utsatta grupper och märks i exempelvis den våg av attentat mot flyktingförläggningar som vi just nu bevittnar.  En viktig fråga vi alla bör ställa oss nu är hur vi ska kunna förhindra att det händer igen. Ett steg är att erkänna det faktum att det rasistiska våldet, och egentligen allt grovt våld, till största del utövas av individer inom gruppen män.  Det är ingen slump. Forskning [här skulle jag ha velat veta vilken foirskning, men det framgår inte] visar tydligt att destruktiva normer kring manlighet, sexism och rasism hänger ihop.
Vi i Män för jämställdhet har dagligen, under många år, arbetat med att förebygga våld genom att fokusera på de destruktiva maskulinitetsnormerna och genom att försöka bryta kopplingen mellan manlighet och våld.
Det extrema och dödliga våldet hänger ihop med det vardagliga våldet som utövas dagligen förutom i sociala medier och i det offentliga rummet även i skolor, på arbetsplatser och innanför hemmets väggar.
Många av de barn och unga vi möter lever i en extremt våldsfylld vardag, med kränkningar i form av rasism, homofobi och sexism. ---
Vi måste synliggöra och diskutera dessa kopplingar mellan destruktiva manlighetsnormer, rasism, sexism, homofobi och andra uttryck för makthierarkier och det våld som följer.  Vi får inte blunda för dessa kopplingar om vi ska kunna förebygga framtida våldsdåd. Det är dags att vi gör upp med dessa destruktiva krafter som finns i vårt samhälle.  Vi behöver alla ta vårt ansvar i vardagen, på nätet, privat och professionellt. Det är allvar nu och vi kan inte vänta!"
27 september fortsätter Anna Mannheimer mer skämtsamt på samma tema i GP:
"Allt för länge har våra politiker stoppat huvudet i sanden och vägrat inse det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran. Där har ni roten till det onda.
Vänstern skyller på kapitalismen, fallskärmar och vinstmaximering. Sverigedemokraterna skyller allt på invandringen, invandringen och så invandringen förståss, och de andra partierna skyller på varandra. Alla är dom oroade över det ökade våldet och hatet i landet. Alla försöker dom hitta sätt att skapa ett bättre samhällsklimat. Men låt mig få sticka ut min relativt oskäggiga haka och konstatera: Det är inte kvinnor som sitter vid datorn och skickar anonyma hot till andra kvinnor. Meddelanden som beskriver hur dom borde dödas för att sedan våldtas, påfallande oftast av en exotisk man med stort organ, för att till sist få en smäll på käften. I den ordningen. Det är inte mc-tjejerna som går runt i skinnvästar och farliga spindelnätstatueringar på halsen och gör upp om både heder och skumma affärer genom att skjuta ihjäl varandra. Det är inte de kvinnliga fotbollsfansen som gör att barnfamiljer inte vågar gå på matchen längre och som kräver enorma polisresurser för att motståndarlagets supporterkvinnor kommer till stan. Och det är ytterst sällan invandrarkvinnorna som ställer till något problem i förorten. Dom tar inga resurser ifrån våra äldre,
Tvärt om! Det är dom som torkar våra gamla föräldrar i stjärten och som sliter i långvård och hemtjänst Det är ju väldigt sällan som det är en kvinna som är Hagamannen, Stureplansmördaren, Dagispedofilen, Hiv-mannen, Lasermannen, eller Bombmannen. Inte ens Lasse-Maja var ju kvinna. Ja, jag vet att det också finns massor av bra män. Killar som lämnar på dagis, står upp för de svaga, behandlar kvinnor jämlikt och klappar katter. Men nu var det ju en gemensam nämnare vi skulle hitta. Vilka det är som ställer till mest skada i samhället och vad dom har för likheter. Vilka det är som ställer till mest skada i samhället och vad dom har för likheter. Och då blir tyvärr svaret – Det är män!"

Hos Finlands-svenska.yle hittar jag en artikel från 14 januari av asylsökande Munther al Assaf som har bott i Finland i några månader. Han är inte överraskad över "händelserna på nyårsafton och uppståndelsen kring dem, men säger att man inte kan dra alla asylsökande över en kam.
- Jag förväntade mig faktiskt att något skulle hända på nyårsafton. Alla asylsökande är inte bra personer eller helgon, en del är dumma. På nyårsafton var många dumma människor ute och många var fulla. Kombinationen av dumma människor och sprit leder sällan till något bra. En del beter sig så här."
"Jag ser att när män älskar kvinnor ger de dem bara en
liten bit av sina liv. Men när kvinnor älskar ger de all"
              /Oscar Wilde
Nu råkar jag älska män och känner många som är helt fantastiska och det är givetvis inte deras fel eller skuld, men de allra flesta våldsverkarna är män. Det borde kanske innebära några konsekvenser på något sätt? Jag vill gärna citera fantastiska Elisabeth Massi- Fritz ur gårdagens Aftonbladet: "Med frihet kommer skyldigheter och ansvar. Vi ska kunna utkräva ansvar för de grova kränkningar, integritetsintrång och hot som begränsar människors liv, och syftar att skrämma dem till tystnad. Det här är brott som förstör människors liv, vi pratar familjer där även barn blir involverade."

Slutligen lite statistik gällande Kriminalvårdens klienter kan du se här! Det handlar främst om narkotikabrott, våldsbrott, tillgreppsbrott och rattfylleri.
Du kan se statistik gällande Våld och misshandel under 2014, då det anmäldes omkring 83 300 misshandelsbrott i Sverige. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 2,1 procent att de blev utsatta för misshandel under 2014.
ROKS - Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer kan du se här.
Aftonbladet
Här kan du se statistik gällande Sveriges brottsrutveckling 1975 - 2014.

Läs också gärna min egna tankar gällande statistik, som jag jobbat med i nästan 20 år här!

Inga kommentarer: