För några veckor sedan var jag till distriktssköterskan eftersom jag hade så ont i ena örat igen och var rädd för att jag skulle behöva äta antibiotika igen. Som tur var behövdes aldrig det, men hon tog mitt blodtryck och konstaterade (till min stora förvåning) att mitt undertryck vara onormalt högt. Hon började genast prata om att det finns en massa bra blodtrycksmedicin, men det enda jag kunde tänka på var att det måste bero på just att jag inte kunnat träna och sa att det inte finns en chans att jag kommer att äta någon blodtrycksmedicin. Jag försöker ju trappa ut den medicin jag ätit i över tjugo år nu!
 |
| Bild lånad från www.kostdoktorn.se |
Dagen efter fick jag två kallelser för att åter komma in och mäta mitt blodtryck. Jag var dit för första mätningen förra veckan, efter att precis den morgonen äntligen kunnat vara på gymmet för ett första pass på över en månad. Mitt undertryck visade sig åter vara onormalt högt, så när distriktssköterskan åter tog upp medicin skrattade jag bara att vi får se "vad som hänt nästa vecka". Under tiden har jag, tack och lov, kunnat träna normalt och jag har t o m varit så duktig att jag började försiktigt (nåja, en personlig tränare håller inte med om det efter att ha sett mig i o f s) och tränade inte så hårt de första två gångerna.
När jag så åter var och mätte blodtrycket igår var mitt undertryck så lågt som det ska igen! Distriktssköterskan verkade nästan lite besviken, men jag fattar inte varför hon inte istället använder mig som ett exempel och rekommenderar folk att träna istället för att rekommendera blodtrycksmedicin till nästa person med för högt undertryck. Jag har ju bevisat både för henne och mig själv, i o f s innebär inte det att det på något sätt är statistiskt säkerställt, men ändå har jag visat hur bra det kan funka med bara träning! Blodtrycksmedicin har ju skrämmande mycket biverkningar så fattar inte hur hon kan vilja utsätta folk för dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar