Goda perspektiv - och onda

Denna fettisdag har jag verkligen fått perspektiv på en väldig massa saker. Det började när jag skyndade till ett möte i snålblåsten.

Bild från Livrustkammaren

En liten pojke jag möter stannar upp, pekar på mig i kjol och ropar till resten av dagis-följet:

"Kolla, hon har inga byxor!"

Han hade visst aldrig sett hudfärgade strumpor innan och blev orolig för mig i kylan, den gullungen!

Bilden kommer dock från fastlagssöndagens fika, med fina
Brunkullan-servisen och Jämtskog-silverskedar.

Jag skyndade till Kulturfikat, som idag (givetvis) fick bestå av en semla och kaffe. 

Under Kulturfikat pratade vi om samtidskonst och unga konstnärer, men jag som är yngst avslöjade att jag är 45 och därför inte har någon vidare koll på hur unga konstnärer resonerar. Oj, det hade de "aldrig kunnat tro, så gammal? Skulle gissat på max 35." Tackar för komplimangen, men känner mig (som alltid) fånig och som om jag spelar falskt och att de tvivlar på mina erfarenheter. Nåja, senare på eftermiddagen träffade jag min far, som frågade vad jag önskar mig på 50-årsdagen... Hoppsan! Med 5 års betänketid bör jag komma på något fantastiskt så han kan ge mig den perfekta 50-årspresenten. Har verkligen kastats mellan mina åldrar inom bara några timmar! 

Utdrag ur forskning

Då kommer vi till det minst roliga perspektivet på dagen. Det gäller forskning som visar att våldet i samhället minskar, men samtidigt ökar antalet anmälningar stort. Som du kan se på utdraget på bilden ovan så är det egentligen inte alls så motsägelsefullt som det först kan verka. 

Som jag så ofta tjatar om handlar det mesta om perspektivet och om man tycker att mindre våld än tidigare kräver att anmälas för att utredas så är det helt logiskt. Precis som det ser väldigt kallt ut med bara ben om en inte vet att det finns strumpor som ser ut som om en inte har några eller att någon som ser ut att vara yngre än en tror kan ha upplevt mer än en dubbelt så gammal.