lördag 29 augusti 2015

De äldsta i Japan åldras lyckligt

Det har verkligen varit fokus på riktigt gamla människor i media den senaste tiden. DN skrev den 11 augusti om japanska Sumiko Taira, som är 97-år gammal. Hon är nämligen inte ensam om att vara i förbluffande god form långt upp i åren på ön Okinawa. Den är känd just för alla pigga seniorer och i  just byn Ogimi, där Sumiko bor, lever framför allt kvinnor länge och de är mer aktiva i sina liv just mellan 80 och 105 år någon annanstans i världen, enligt vad man tror. Det beror dels på en genetisk faktor, enligt Okinawa Centenarian Study, som undersökt 900 hundraåringar, liksom många flera som är över 80 år gamla. Andra viktiga faktorer är hur de lever, allt de äter och att de är aktiva utomhus året runt och, kanske viktigast av allt, så finner invånarna på Okinawa livet så intressant att de vill fortsätta att leva. Om jag går till min egen erfarenhet av riktigt gamla människor, så var min 92-årige vän Herbert alltid intresserad av vad andra gjorde, han ställde mycket frågor och han läste noga flera tidningar varje dag. När han så olyckligt ramlade och slog huvudet så att han fick en hjärnblödning fick han väldigt dålig balans så hans dotter ville inte att han skulle gå ut och skadas igen. Sista halvåret satt han därför inne i lägenheten och när jag var dit och hälsade på honom tyckte han att det var så tråkigt att bara gå hemma och jag märkte att han inte längre var sig själv.
Sumiko Taira ur DN den 11 augusti
När Sumiko besöker läkarstationen berättar hon att hon odlar en särskild bladgrönsak i sin egen trädgård och berättar att hon inte äter dem själv utan säljer till restaurangen i byn. Den lagar närproducerad, ekologisk mat och lever på byns rykte. Hon har också två odlingar där hon hämtar det mesta av det hon äter.  Frukt och grönsaker varje dag; bittermelon, gurka och morötter, som hon skördar först när de mognat.
Två andra livsmedel som tros ha betydelse för att kvinnorna i byn lever så länge är sötpotatis och tofu. Sumiko  saknar dock den färska fisken från förr, när byn hade fiskare och båtarna kom med stora fångster och berättar:
 – Vi skar upp de mindre fiskarna i tunna skivor, doppade sashimin direkt i det salta vattnet och åt. Jag åt så mycket fisk när jag var ung att det kanske är därför jag är så frisk i dag.  Numer köper hon  fryst makrill några gånger i veckan, fast det är inte samma sak som den färska fisken från förr, Hon äter den med salt och med sin krispiga sallad med dressing.  Till frukost gör hon vetegröt och kaffe med mjölk som hon ställer på ett altare i rummet för att hedra sina förfäder och sin döda man. Efter att ha ätit går hon var dag ut och gör morgongymnastik.
Det här med färsk, vällagad och gärna egenodlade grönsaker och frukt i massor är något de flesta återkommer till i programmen. Även om de ofta levt fattigt som barn var deras mödrar väldigt noga med att de åt bra mat och inte svalt.
bild ur Det är inte så dumt att bli gammal 
I onsdags förra veckan började SVT sin serie Det är inte så dumt att bli gammal där kvartersdoktorn Magnus Eriksson försöker bli pensionär och nästa torsdag kommer . musikern, poeten och livskonstnären Kent att dela med sig av sin resa ur hemlöshet och missbruk. Den gjorde han genom musik och när han med sin mörka röst och passion för jazz sjunger är det om "återfall, glömda gravar och nya vänskapsband." På Medis 5 i Stockholm hamnar Kent, slutligen på en plats där han äntligen känner sig hemma. Han träffar för första gången innerliga vänner, vilket han saknat genom livet.
I radions Tendens i P1 kunde man i onsdags höra om att den stora glädjen kom efter sjuttio, där Gun Hansson berättar om den positiva förändring hon upplevde med att bli äldre. "Hon började skratta och busa med främmande mänskor på stan. Hon fick behärska sig för att inte springa fram och krama om dem – hon kände så starkt att hon hörde ihop med dem. Först trodde Gun att hon blivit sjuk – sen upptäckte hon att hennes beteende stämde med teorin att vissa människor uppnår gerotranscendens när de åldras." I tisdags berättade Sten Bolling att han när han fyllde 100 år satte upp en tioårsplan med sikte att leva i ytterligare tio år. Idag har han nått 102 år och hans recept för ett långt liv innehåller inga planer på att dra ner på takten. I måndags inleddes veckan med reportage om Sveriges äldsta bloggerskaDagny Carlsson, som är hela 103 år gammal och ändå känner sig piggare är någonsin.
Dagny Carlsson, på bild lånad från hennes blogg
Dagny medverkar även i andra delen av Det är inte så dumt att bli gammal, där hon säger att livet börjar vid hundraGun i Tendens har aldrig varit lyckligare än nu, Sten Bolling menar att "Vägen mot hög ålder ska vara så rolig som möjligt" och , vilket stämmer väl överens med den forskning som visar att vi människor är som lyckligast efter 70, som jag tagit upp tidigare
Det är Tendens reporter Lollo Collmar som denna vecka pratat med dessa tre, som är från åttio år och uppåt. Detta eftersom vi lever allt längre. Som jag skrev om i mars är det ju just här i Sverige som medellivslängden ökat mest och snabbast, så det är inte så konstigt att  "2000 personer i Sverige är över 100 år i dag". Collmar har också träffat "Sverre, som hade velat dö samtidigt som sin fru, och Iris som inte själv förstår varför hon har blivit så blyg och tyst" för Tendens räkning, men jag antar kommer att de samtalen sänds efter helgen.
Sten Bolling i dansens virvlar Foto: Cecilia Mora / Sveriges Radio
På det hela taget så är maten och att röra på sig viktigt för alla medverkande. Sten Bolling älskar att dansa och gör det ofta och Dagny Carlsson berättar att hon brukar promenera ca en mil varje dag. Sumiko Taira är också väldigt aktiv och"böjer sig framåt med raka ben och sätter handflatorna i golvet.  Varje morgon sedan hon fyllde 22 år har hon gått ut på gården och gjort sin morgongymnastik.---Hon har aldrig varit sjuk och i december fyller hon 97. " Hon är inte glömsk, utan gör dagliga anteckningar på almanackan för att hålla seniliteten borta. Hon säger att det finns ingenting som hon inte kan göra i dag, som hon kunde göra som 80-åring och hon känner sig fortfarande som 80. Hon spelar spel med sina vänner varje eftermiddag och själva tävlingsmomentet är viktigt för henne.
Kikue Okushima går dagliga promenader om bara 15 minuter, men då går hon, precis som jag, väldigt fort. Hon förbereder bara så mycket mat och grönsaker som hon planerar att äta och alla rester slänger hon. Hon äter bara mat som hon just tillagat och lever som många andra på Okinawa efter devisen hara hachi bu, d v s att bara äta tills din mage är full till 80%.  Det är dock inte det som är den verkliga hemligheten med ett aktivt liv i hög ålder, enligt Sumiko Taira:
– Sitter du hemma själv och tittar på tv blir du senil, oavsett ålder. Vi träffas och är tillsammans. Vi pratar och skrattar. Vi har alltid någon att dela dagen med. Det finns alltid någon sammankomst att se fram emot.  ---
– Vi tänker på framtiden. Bara den tanken gör oss friska, säger Kikue Okushima.  För egen del har hon beslutat att inte bli beroende av mediciner och sjukvård och tänker därför på sin hälsa.

Inga kommentarer: