Härom dagen var det ju den Stora Malin-dagen så då blev jag (givetvis) bjuden på Wedans fantastiska saffranssemla, en pepparkaka med kristyr som en tomte och en cappuccino där invid grodfallet av mina föräldrar. (Nedan Majas goda saffranslängd, som du hittar recept på här.)
Vi är nämligen Fika-freak i min familj av födsel och ohejdad vana. Främst eftersom det alltid bakats, bjudits och trugats med fikabröd, att mina farföräldrar med syskon alla gjorde storbak där de försökte bräcka varann med de godaste bakverken så gott de kunde, att många kafé-ägare räknat oss som just sina stamkunder och kanske främst för historien om min fars farfar och morfar.
Min farmor och farfar växte upp i gårdarna bredvid varann på Bygda med tio respektive nio syskon. Eftersom de var så stora familjer blev de i princip aldrig bjudna nån annanstans än till varann och de hade en nära kontakt med varann och syskonen även som vuxna. Pappas farfar o morfar hade stora jord- och skogsbruk så det var hårt kroppsarbete både helg som vardag.
De hade en tradition som pappa har berättat om. Varje julafton delade dessa arbetskarlar på en hel gräddtårta (säkert inte med jordgubbar på dock) medan barnen stod runt i ring och hejade på, men utan att smaka. Det var inte ett dugg synd om dem dock; i båda husen storbakades det så att hela byråer var fulla med julkrusa och det var säkert nån mer tårta som serverades också. Ett år så hade de fernissat golvet i rummet där de hade julkrusa i en byrå, så när de serverades smakade allt fernissa och måste slängas; ett sånt slöseri! Vi brukar säga att det är tårtälskar-anlagen från både farmors och farfars sida som slagit igenom hos pappa och vidare till oss och syskonbarnen. Det är ingen bortförklaring, utan ett konstaterande av saker och tings tillstånd.
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar