 |
| bild lånad från www.google.se |
Bara i december köste jag två artiklar om det som jag gärna delar med mig mina tankar om nu. Först rapporterade Vetenskapens värld på Lucia-dagen om svenske Världsmästaren i minne Jonas von Essens supermetod för att komma ihåg allt. En onsdag mitt i december avgjordes VM i minne på ön Haikou i södra Kina och då vann åter Sveriges Jonas von Essen.
"Han hävdar att vem som helst kan lära sig att få ett superminne:
- Mitt absolut bästa tips är att låna eller köpa en bok om minnestekniker. Det var så jag lärde mig hur man gör för att minnas, säger Jonas.
Den minnesteknik som de flesta som tävlar i att komma ihåg saker använder kallas Loci-metoden. Den bygger på att man gör om det man vill minnas till bilder och föreställer sig dessa utplacerade någonstans i en miljö man känner väl till, sitt hus till exempel. Orsaken till att just platser fungerar så bra för minnesteknik är att vårt lokalsinne är något som väldigt många djurarter är beroende av. Forskarna tror att det fanns med ända från evolutionens början som en viktig överlevnadsstrategi. Därför utgör lokalsinnet fortfarande ett skelett för att hänga upp saker att minnas på vilket utnyttjas i de minnestekniker vi har. Det här förklaras vidare i årets Nobelpris i medicin. ---
- Ska jag minnas tusen siffror så gör jag om även dessa till bilder med ett speciellt system jag har. Två siffror motsvarar alltid en bild, 77 är till exempel Kicki Danielsson och 93 är en fotbollsstrumpa. Det här har jag lärt mig flytande som man lär sig alfabetet. Sedan placerar jag ut dem längs en lång promenad på Liseberg som jag går i huvudet, säger Jonas.
Ska han minnas namn så tar han något som namnet låter som eller får honom att tänka på och gör om det till en bild
- Namnet ”Emelie Hedegärd” får mig till exempel att tänka på en lämmel med vikingahjälm (hedning) gå en gärdsgård. Då föreställer jag mig denna bild när jag träffar dig för att minnas just ditt namn, säger han.
Jonas berättar att det tog honom ungefär ett och ett halvt år av träning för att bli duktig i minne."
- Mitt absolut bästa tips är att låna eller köpa en bok om minnestekniker. Det var så jag lärde mig hur man gör för att minnas, säger Jonas.
Den minnesteknik som de flesta som tävlar i att komma ihåg saker använder kallas Loci-metoden. Den bygger på att man gör om det man vill minnas till bilder och föreställer sig dessa utplacerade någonstans i en miljö man känner väl till, sitt hus till exempel. Orsaken till att just platser fungerar så bra för minnesteknik är att vårt lokalsinne är något som väldigt många djurarter är beroende av. Forskarna tror att det fanns med ända från evolutionens början som en viktig överlevnadsstrategi. Därför utgör lokalsinnet fortfarande ett skelett för att hänga upp saker att minnas på vilket utnyttjas i de minnestekniker vi har. Det här förklaras vidare i årets Nobelpris i medicin. ---
- Ska jag minnas tusen siffror så gör jag om även dessa till bilder med ett speciellt system jag har. Två siffror motsvarar alltid en bild, 77 är till exempel Kicki Danielsson och 93 är en fotbollsstrumpa. Det här har jag lärt mig flytande som man lär sig alfabetet. Sedan placerar jag ut dem längs en lång promenad på Liseberg som jag går i huvudet, säger Jonas.
Ska han minnas namn så tar han något som namnet låter som eller får honom att tänka på och gör om det till en bild
- Namnet ”Emelie Hedegärd” får mig till exempel att tänka på en lämmel med vikingahjälm (hedning) gå en gärdsgård. Då föreställer jag mig denna bild när jag träffar dig för att minnas just ditt namn, säger han.
Jonas berättar att det tog honom ungefär ett och ett halvt år av träning för att bli duktig i minne."
Du kan se ett 5 minuter långt reportage om Jonas von
När DN så 28 december listade de Tio största genombrotten inom vetenskapen 2014 blev jag särskilt intresserad av de två nedan, som handlar om hjärnan och minnet. Många av dem är dock också spännande som de enkla små robotar som följer enkla regler kan skapa saker tillsammans utan mänsklig inblandning. Det har jag delvis tagit upp tidigare också. Precis som de 40 000 år gamla målningar som hittats i en indonesisk grotta. Likaså att injektioner av blod från yngre djur motverkar flera ålderstecken hos gamla möss. Dessutom passar ju de inte riktigt in i detta sammanhang om hjärnan och minnet. Så låt oss citera artikeln om dem, med länkar för vidare info;
 |
| ur DN 28 dec 2014 |
"De första datachipen som arbetar mer som biologiska system kom ut på marknaden i år.
När vi förstår hjärnan bättre kan vi också bygga bättre datorer. I år lanserade flera dataföretag så kallade neuromorfiska chip som försöker härma hur biologiska system fungerar.
Datorer har varit uppbyggda på samma sätt sedan 1940-talet, med olika delar: ett minne, en styrenhet och en processor. Arkitekturen fungerar bra för logiska beräkningar, men är sämre på uppgifter som går ut på att ta hand om stora mängder data, som att kunna se eller känna.
De neuromorfiska chipen arbetar mer som hjärnan, där varje nervcell kan kommunicera med tusentals andra och många olika typer av information behandlas samtidigt. Arbetet blir effektivt eftersom olika delar av hjärnan är specialiserad på olika saker. Ett neuromorfiskt chip som kom ut på marknaden i år innehåller 5,4 miljarder transistorer ihopkopplade med 256 miljoner kopplingar, vilket förstås är mycket, mycket mindre än hjärnans hundra miljarder nervceller och många gånger fler synapser.
När vi förstår hjärnan bättre kan vi också bygga bättre datorer. I år lanserade flera dataföretag så kallade neuromorfiska chip som försöker härma hur biologiska system fungerar.
Datorer har varit uppbyggda på samma sätt sedan 1940-talet, med olika delar: ett minne, en styrenhet och en processor. Arkitekturen fungerar bra för logiska beräkningar, men är sämre på uppgifter som går ut på att ta hand om stora mängder data, som att kunna se eller känna.
De neuromorfiska chipen arbetar mer som hjärnan, där varje nervcell kan kommunicera med tusentals andra och många olika typer av information behandlas samtidigt. Arbetet blir effektivt eftersom olika delar av hjärnan är specialiserad på olika saker. Ett neuromorfiskt chip som kom ut på marknaden i år innehåller 5,4 miljarder transistorer ihopkopplade med 256 miljoner kopplingar, vilket förstås är mycket, mycket mindre än hjärnans hundra miljarder nervceller och många gånger fler synapser.
 |
| Bild lånad från Forskning & Framsteg nr 9 2014 |
Förra året lyckades forskare radera minnen hos möss och skapa nya med hjälp av så kallad optogenetik: laserljus som påverkar enskilda nervceller i hjärnan.
I år kom de ytterligare ett steg genom att byta ut innehållet i ett minne från något negativt till något positivt.
En hanmus som mindes att han hade fått en elchock i foten på ett visst ställe i buren lärde sig att undvika det.
Men när forskarna aktiverade hjärncellerna som var kopplade till minnet av elchocken när musen fick träffa två honor blev det i stället ett lustfyllt minne. Efter det återvände musen till stället i buren så ofta han kunde.
Det fungerade även åt motsatt håll.
En hanmus som mindes ett möte med en hona kunde få det utbytt till ett minne som väckte lika obehagliga känslor som en elchock.
Resultaten visar att våra minnen kanske inte alltid är så pålitliga och dessutom går att påverka. Men framför allt lär de oss mycket mer om hur hjärnan fungerar." Visst är det läskigt att det man minns alltså kan ändras till andra minnen med hjälp av laserljus? Som en skräckfilm nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar