måndag 12 januari 2015

Koloni-rörelsen och Einstein

Norra koloniområdet sett uppifrån 
Kolonirörelsen uppstod i mitten av 1800-talet i Tyskland som ett socialt experiment. Dr Daniel Gottlieb Schreber led med de fattiga industriarbetarna och formulerade en idé att de fattigaste skulle få tillgång till mark att odla (Schrebergärten). Det blev en het politisk fråga eftersom det var väldigt kontroversiellt att många slogs ut av det hårda industriarbetet och behovet av hjälp till de fattiga steg enormt. Schreber ville även skapa en lekplats för arbetarbarnen i Leipzig och den första anläggningen stod klar 1865. Huvudsyftet ändrades dock snart till odling av grönsaker och frukt, där även vuxna stadsbor engagerade sig.   
Visst är Norra koloniområdet oerhört vackert t o m i regn, som ovan?
Idén med att anlägga odlingslotter i städerna spred sig norrut från Tyskland till bland annat Danmark. I Sverige var frontfigurerna inom kolonirörelsen bl a Anna Lindhagen och Rudolf Abelin, för under mellankrigstiden blev koloniträdgårdarna helt nödvändiga för stadsbefolkningens överlevnad. När den svenska socialdemokratiska politikern Anna Lindhagen besökte Danmark 1904 fanns där redan 20 000 koloniträdgårdar och Lindhagen blev eld och lågor över dem och tog idén vidare till hemstaden Stockholm. Hon såg där möjligheten  för stadens arbetare att dels få leva lite lantliv och dessutom dryga ut försörjningen genom att själva odla nyttiga livsmedel. Koloniverksamheten var då redan i full blom här i Skåne, där de första lotterna anlades 1895 vid Pildammarna i Malmö och 1901 i Landskrona.  Min kolonilott finns i Norra koloniområdet i Simrishamn och det anlades i samband med första världskriget 1916, då det var viktigt att komplettera maten från egna odlingar. Omkring år 1918 hade nästan alla svenska städer minst ett koloniträdgårdsområde. 
I Stockholm rådde dock restriktiva regler om odling och bebyggelse till missnöje bland de många odlarna. Till slut krävde de att själva få bestämma över verksamheten, så då skapades en ordning som innebar att respektive kommun skulle upplåta koloniområden åt lokala odlarföreningar. 1921 slogs koloniföreningarna samman i en riksorganisation, Koloniträdgårdsförbundet, en riksorganisation för lokala föreningar som förvaltar koloniområden. 
Ritning över Norra koloniområdet
De små stugorna och tomterna är väldigt varierade och en del är i full sol hela dagen medan andra ligger i mer skuggiga skogspartier. Vissa stugor har både glasveranda putsade väggar, så både vi kolonister och andra i staden tar gärna en promenad i det fina området med alla välskötta små stugor och tomter med såväl blommor som grönsaker. Det ligger väldigt vackert i staden, precis vid Tommarpsån och med havet precis när man korsat den. Norra koloniområdet begränsas alltså av Tommarpsån på den ena sidan och Åbackarna samt skogen åt det andra och villabebyggelse i söder. Norra koloniområdet  tillhör Koloniträdgårdsförbundet och har 137 medlemmar på 146 kolonilotter. I Sverige fanns det omkring trehundra sådana föreningar i landet och drygt tjugofemtusen koloniträdgårdsodlare år 2008.
Surt sa Röven om Rabarberna av Karin Brunk Holmqvist
handlar om mitt koloniområde, Norra koloniområdet
Koloniträdgårdarna kom att få en oväntat stor betydelse under första halvan av 1900-talet. Vid kristid, krig och arbetslöshet har nämligen kolonilotterna varit helt livsavgörande för många människor. Under enbart år 1917, under första världskriget alltså, skördade Stockholms koloniodlare hela 870 000 kg potatis på 5 800 lotter, enligt Populär historia! Då var även parker som Humlegården uppodlade och i Örgryte, utanför Göteborg, blev koloniområdets produkter så begärliga att det förekom stölder av frukt och grönsaker där, så att ett bastant järnstaket fick lov att sättas upp.  Också under under livsmedelsbristen under andra världskriget var odlingslotterna så viktiga för försörjningen att koloniträdgårdar ökade antalet starkt i det isolerade England. I det bombhärjade Tyskland såg myndigheterna efter kriget mellan fingrarna med alla svartbyggen, som uppfördes i koloniträdgårdarna.  Efter krigsslutet 1945 bröts trenden med nya koloniområden i Sverige, tack vare att levnadsstandarden höjdes. Tanken med kolonilotterna var att de skulle ligga på gång- eller cykelavstånd från bostaden, så när folk skaffade sig bil och TV kunde stadsborna lätt komma ut i naturen ändå, så koloniodlingen glömdes nästan bort. 
i min kolonistuga är det mycket trängre under vintern när
mycket av det jag har ute på sommaren förvaras där
I dag är däremot koloniträdgårdsrörelsen väldigt populärt, kanske tack vare miljötänkandet och att man vill odla själv och ekologiskt, även om man bor i en stad. Jag räknar upp massor med fördelar med stadsodling här och vissa forskare är för urban agricultur eller urban farming, för en sorts återgång till forna tider då grönsaker och frukt odlades i närområdet och slapp långa transporter. Även att hålla boskap och fjäderfän i städernas närhet är då av vikt, så att städer praktiskt taget  ska kunna bli självförsörjande på livsmedel. Ofta har dock odlingslotterna drabbats när kommuner och byggnadsföretag velat använda mark till bostäder och andra byggprojekt. I Landskrona har Sveriges näst äldsta och det idylliska koloniområdet på fästningsvallarna vid Citadellet, varit i farozonen för det vid ett flertal tillfällen, men starka protester från både när och fjärran har hittills stoppat rivningen. I London har ett koloniområde från förrförra sekelskiftet, Manor Gardens Allotments, jämnats med marken när det "stod i vägen" för byggplanerna för ”de gröna” olympiska spelen 2012... Där hjälpte nämligen inga protester protester.  En undersökning i Stockholm från år 2000 visar att en typisk koloniodlare av i dag en ensamstående, yrkesarbetande kvinna i femtioårsåldern, som tar sig till kolonin med cykel, om man hårdrar det. Kvinnor verkar dominera bland odlarna, och då är det lite intressant att den första kvinnan släpptes in i riksförbundets styrelse först 1973... Många invandrare odlar också gärna, men främst på de obebyggda odlingslotterna och kändisar har gärna kolonier, i a f på Söder i Stockholm. 
Albert Einstein var för tankspridd för sin koloniförening i
Spandau. Brevet lånad från 
www.cityfarmer.info
En föregångare bland kolonisterna var faktiskt Albert Einstein! Under mellankrigstiden var han medlem i en koloniförening i Spandau, men en dag fick han ett officiellt brev som inleddes ”Herr Professor Einstein” och innehöll klagomål över att han inte skötte sin lott tillfredsställande. Det tankspridda geniet lovade då genast bot och bättring, eftersom han gärna ville behålla sin kolonilotten. Så hårt är det faktiskt fortfarande; om den inte sköts ordentligt så kan föreningen tvinga kolonisten att sälja sin lott om inte bättring sker!

Inga kommentarer: