måndag 29 november 2010

trygghet med GAMLA vänner

Jag bor på en gård där människor trivs och bott kvar tills de antingen tvingats flytta till vårdhem eller så har de helt enkelt dragit sina sista andetag här på gården. De senaste åren har det därför ofta varit ambulanser här och många lägenheter har fått nya ägare, men några av ursprunginnevånarna finns fortfarande kvar.
min gård
Herbert, 92 har bott här sedan husen byggdes 1962. Hans fru hette Greta och det är väl en av anledningarna till att han är så förtjust i min lilla Greta-katt. Herbert och jag har pratat mycket med varann under sommaren när jag varit på prommenad med Greta. Han har berättat hur det såg ut här innan bostadsområdet byggdes och här var tegelbruk med slumaktig bebyggelse, som kallades Korea.
Herbert och Sonja
min lilla Greta












Det känns verkligen tryggt med Herbert, liksom de andra tanterna och farbröderna på gården. Dels är de hemma hela dagarna och håller koll så det inte blir skadegörelse, inbrott e dyl. Dels håller de koll på varann och kan tillkalla vårdpersonal om de inte sett till någon på ett tag. Herbert håller visst lite extra koll på mig och Greta... Eftersom jag köpte lägenheten av hans tidigare särbos dödsbo är han van vid att titta till i mina fönster. Idag kom han och ringde på för att konstatera att jag "är på plats" och för att sitta och hålla Greta i knät och småprata. Trevligt!! Inte riktigt lika kul är det när han frågar hur jag mår när jag sovit länge och därför inte dragit upp, men man får ta det goda med det onda ;-)

Inga kommentarer: