T o m 5 februari kan man se
Elisabeth Gothes färgrika utställning på
Galleri Remi.
Jag saknar
Gothe sedan hon flyttade till Stockholm för några år sedan, för även som person är hon färgstark och generös, precis som hennes konst är.
Jag var dessvärre inte på vernissagen, men läser i
ÖP att hon "försöker ta sig till Frostviken när hon kan och drömmer om att kunna bosätta sig i Blåsjön halva året", när hon nu inte bor kvar.
Utställningen vimlar av färgglada varelser som träffas, men utan att riktigt umgås med eller se varann, änglar och katter på de släktträffar, fester och möten som visas.
De flesta målningarna är i akryl med en gråblå bakgrund, men här finns även några oljor och
Vad Nu?, nedan, är dramatiskt röd och det flyger detaljer runt den blonda flickan.
Gothes musikaliska intresse syns i flera verk, precis som i
Hackås i somras.
Det är ett fritt måleri där någon eller några figurer framträder extra starkt färgmässigt. men där de alla tycks vara isolerade när de ser ut ur bilden och inte verkar ha så något umgänge med varann.
Titlar som
Enslig, ovan, och
Uppbrott, nedan, skvallrar om att de senaste åren nog inte varit helt lyckade.
Trots de färgrika figurerna är det sorg utställningen förmedlar till mig, med de grå bakgrunderna och sorgsna, nästan lite snopna ansiktsuttrycken.
Änglarna förmedlar också de melankoli och eftersom jag känner till anledningen till flytten härifrån anar jag att
Gothe haft känslomässigt jobbiga år.
Jag blir berörd och hoppas verkligen att
Gothe kommit igenom det värsta och kan flyga med de änglar hon avbildat in i framtiden!
Läs mer om utställningen i
ÖP och
LT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar