"Jens Krause undersöker hur djur anpassar sig till omvärlden – något som också kan appliceras på människans beteende i sociala medier. Foto (ur DN): Sveds Signe Söderlund |
artikeln ur DN 2 maj |
"vi kan se att när ett visst antal individer ger uttryck för en ny opinion i någon fråga, eller byter beteende, kan det trigga andra och plötsligt ändrar hela stimmet riktning, säger han och skrattar. För att illustrera vad han menar använder han en välbekant situation som många varit med om, nämligen att sitta i en publik som börjar applådera en föreställning eller liknande. När några börjar klappa observeras det av andra som imiterar beteendet och snart klappar hela publiken. När forskare efteråt frågat enskilda individer varför de klappade har de svarat att det var för att alla andra gjorde det, inte nödvändigtvis för att de tyckte föreställningen var bra. ---Samma följa John-beteende gör att applåderandet avtar efter ett tag. Någon eller några slutar klappa, det observeras av andra som slutar och så vidare tills det slutligen upphör.
Det finns även forskningsstudier som visar att det vi säger när vi pratar med varandra ofta är upprepningar av vad vi just har sett och hört, enligt Jens Krause I de sociala nätverken ser man tydliga kluster med människor som har attityder som liknar varandra, eller som på olika sätt delar samma världsbild eller åsikter, lite som ett homogent fiskstim alltså. När vi säger att internet kopplar upp oss med hela världen är det således bara delvis sant. Vi är väldigt lika våra vänner, också på internet, enligt Krause." Som i de flesta sammanhang söker vi alltså likasinnade och ägnar oss av en typ av mänsklig mimikry. Detta fast vi så gärna ser oss som moderna individualister, även på sociala nätverk. Intressant!
2 kommentarer:
visst för tusan. Sa jag inte det för några dagar sedan.....att man på internet söker sig till grupper som redan tänker som sig själv.
Men appropå applåderandet, så hör jag till dem som väljer att klappa om/när jag tycker att föreställningen är bra. Annars har jag "skamlöst" nog ovettet att låta bli. Det har alltid känts som "våld på mig själv" att låtsas. Ja, det varken bevisar eller motsäger några teser - bara en reflektion
ja, du är så ovanligt klok, Annie!
Skicka en kommentar