fredag 22 januari 2016

Tinderande tankar

I november satte jag igång ett äventyr, som jag lovat att berätta mer om. För mig, som t ex helt börjat om på olika ställen i världen där jag inte känt en själ närmare ett tiotal gånger, inte skräms av diskussioner och pratar med okända varje dag, innebär ett utmanande äventyr tydligen något annat än för andra har jag förstått. Jag registrerade mig därför på Tinder för att försöka hitta en Man i mitt liv. (Det var ju ett tag sedan jag hade det nu.) En kan väl lugnt säga att det bara gått så där. Det har varken lett till vare sig utmaningar eller något äventyr hittills. Detta trots att jag matchat med i princip alla jag själv gillat, dvs närmare tjugo. Av dem har jag chattat mer eller mindre frekvent med ungefär hälften, men när jag föreslagit att vi ska ses har det inte hänt så mycket mer. Än. En tog t o m bort matchningen så jag tycks vara alltför skrämmande att komma i närheten av.
hade maxantalet bilder av mig själv, men
det har försvunnit tre helt av sig själv
Jag har ingen som helst erfarenhet av nätdejting (eller kontaktannonser etc heller) eftersom jag dels inte haft tid och dels inte tyckt att det varit särskilt viktigt. För mig är det nämligen helt omöjligt att avgöra vad jag tycker om någon innan jag haft chansen att träffas. Sådana där eteriska ting som utstrålning, kroppsspråk och känslan runt någon har för mig oerhört mycket större betydelse än sådana ytliga saker som utseendet.

Jag har börjat tänka att de flesta bara verkar vara ute efter att flirta på avstånd. Eller så är det jag som upplevs som så skrämmande direkt att en inte ens törs utsätta sig för att ses...
Avslöjar ett koncentrat avmig själv
och vad jag söker
Jag har väldigt svårt att förstå dem som bara sätter ut sin bild och inte berättar minsta lilla om sig själva. Några sätter inte ens ut någon bild och då förstår jag verkligen inte hur de kan inbilla sig att få några matchningar. Alla dessa trycker jag bort direkt även om de är snygga.

En annan sak jag blir irriterad över och som hänt mig två ggr är att folk kollar Tinder långt hemifrån, vilket jag i o f s kan förstå av ren nyfikenhet. Men varför trycka ❤️ och gilla någon så långt borta? Som jag ser det måste det innebära att man tänker sig en framtid där sedan också. Jag tycker faktiskt att det annars är frågan om lurendrejeri av bedragare, eftersom jag inte tänker mig att flytta härifrån nu.
Tycker också att en del verkar ha oerhört dålig känsla för vad som kan tänkas locka andra. Om man t ex är en stor besserwisser är det inte så lockande att poängtera just den sidan av sig själv i presentationen. Jag skulle bli väldigt förvånad om han som skrev "jag har rest mer än du och träffat fler än du, så är det bara" får någon enda matchning.


Sedan har jag några stora frågor, som jag  även kontaktat supporten om, men ändå inte fått något tillfredsställande svar på. Dels har tre av mina bilder helt försvunnit och jag har inte på något som helst sätt kunnat ladda upp dem igen. Det problemet är "de medvetna om och det kommer att vara löst vid nästa uppdatering". 
Sedan handlar det om att jag har angett att maxavståndet till den jag söker om 80 km. Ändå har jag matchat med två på enormt mycket längre avstånd, eftersom jag inte var uppmärksam på avståndet förrän just det hänt. Detta fast de tydligen inte varit särskilt mycket närmre heller. (Jag har frågat.) Efter det har jag kollat det noga och funnit att mer än hälften av mina prospekts finns längre bort, men då trycker jag numer bara bort den. Jag kan dock omöjligt förstå hur det ens kan vara möjligt. Fattar någon av er det? Har även frågat supporten flera gånger om det utan att få något som helst svar.

Bild lånad från Kulturnytt igår morse

Igår var jag i a f på min första träff och det blev väldigt trevligt. Dessutom fick jag tillfälle att lobba för min hjärtefråga om hotade konstnärer, författare och journalister, så han kanske skriver en artikel om det i tidningen han jobbar på? Jag vill ju gärna att det uppmärksammas på så många ställen som möjligt och blev oerhört glad när jag igår morse hörde att det togs upp i Kulturnytt igår morse. Jag har en del andra förhoppningar också, men dem tar jag inte upp här.

Inga kommentarer: