Istället för bulkmedel

I måndags var jag till kirurgen på Ystad lasarett för en behandling. Eftersom det har varit en hel del i media om antibiotikaresistenta bakterier där var jag noga med att först ha fått veta att den drabbat multisjuka äldre patienter som behandlats med mycket antibiotika dessförinnan.

När jag väl kom dit tycker jag att där är riktigt trevligt. Väntrummet ät t ex en inbyggd gård som påminner om om Kulturmagasinet i Sundsvall. Kirurgen var också bra och jag fick uppmaningen att under två månader inte anstränga mig, dricka starksprit eller lyfta tungt. Sådan tur då att jag är inne i en period med fler reps och lättare vikter på gymmet då och att jag inte är någon snapsare ens vid högtider som jul, midsommar eller påsk då! ;-)

Kirurgen tyckte också att jag ska äta bulkmedel, som kan köpas receptfritt på apoteket, de här månaderna. Genast svarade jag att "nej, det där sköter jag med kosten och träningen istället". Han såg lite förvånad ut, men var faktiskt uppmuntrande, men tillade med ett leende att bulkmedlet äter man ju när man inte vill behöva tänka på kost och träning.

Vill därför passa på att berätta att just blåbär är helt fantastiskt i även det avseendet, ovanpå allt annat det är bra för för oss människor.

Fast det ännu var mars i måndags så var det verkligen aprilväder. Den ena sekunden var det soligt och vårlikt, för att nästa bli grått och t o m hagla.

Klosterdammen mitt i Ystad

Hur tränar man då för att slippa ta bulkmedel?  Jo, det handlar främst om att få igång blodgenomströmningen, så huvudsaken är att man får upp pulsen. Promenader fungerar alltså perfekt bara man går längre än i 20 minuter.

Klostret i Ystad är ett Gråbrödrakloster som grundades 1267.
Runt Klosteranläggningen ligger en örtagård rosarium,
kålgård och pionträdgården invid klosterdammen.

På det hela taget så tycker jag att vården fungerar så enormt mycket bättre här än i Jämtland. Bara en sådan sak som att när man väntat i fem minuter så kommer en sköterska och berättar att doktorn är försenad imponerar enormt på mig, som vant mig vid att tvingas vänta i timtal och t o m tvingats gå och fråga så att jag inte blivit bortglömd.