Traditionsenligt jämtländskt Fastlagsfirande

Igår var det Fettisdagen och eftersom jag nu är inne i en period av trötthet och hjärnvärk då jag bara orkar sova, blev jag hembjuden till mina föräldrar.

I Jämtland är firandet av  Fettisdagen inte riktigt lika festligt som i New Orleans eller Rio, kan man säga.

De firar en traditionell jämtländsk Fettisdag, vilket innebär kams och semlor. Kams är en variant av palt som görs i Jämtland och Ångermanland, men mamma gör den utan potatis (som är i recepten på webben). Kornmjöl (korn var det enda sädesslag som odlades i Jämtland förr) rörs ihop (kamsa = röra på jamtska) med bl a mjölk till en kladdig smet. som antingen rullas till bollar, kavlar ut eller rullas för att sedan plattas till och kokas i vatten. Flatkams [plattkams]var typisk fäbomat; en platt kams som kokades i vasslen som blev kvar vid osttillverkning.

Här kan du se Yngve Gamlin (som var Republiken Jämtlands
president, den allra första,1963 -1983)  laga kams

I smeten kunde man blanda in annat som mjölk, blod och fett när man hade tillgång till detta. Fylld med fläsk eller annat kallas det feitkams [fetkams]. Sådana gjorde farmor och Nanny när jag var barn och de formades med två skedar [kallades därför även skedkams]. Kams äter man med lingon, messmör och stekt fläsk. Dagen efter skars kamsen, om det finns någon kvar, upp och värmdes i  t.ex mjölk eller stektes skivad.

Pappa hade bakat fina semlor, gjord mandelmassa och fyllt dem till traditionell dessert:

Hetvägg alltså semlor serverade med varm mjölk. Det var länge sedan jag åt något av detta och minns att jag som barn inte alls mådde bra av kamsen, utan snarare mådde illa av den, men det var verkligen inga problem nu.

På Alla hjärtansdag bjöd Maja på hjärtebakelse och kaffe ur farfarsmor Matildas vackra kaffekoppar. Jag tycker att de är så vackra och minns dem från barndomens kalas med storfrämmande.

Pilates, en fantastisk träningsmetod

Uppmuntrande bilder av en man med sexpacket intakt
också fem år före sin död lånade från harrycloudfoot.com

På måndag-morgnarna brukar jag träna Pilates på Wellnez för en fantastiskt bra Pilatesinstruktör, Rita! Innan jag började med det hade jag inte tränat det på över 3 år, men jag hittade genast igen de där små musklerna, som man annars har så svårt för att nå. M a o hade jag en grym träningsvärk i just dem dagen efter, men vet ni det var en skön träningsvärk.
Pilates är så fantastiskt bra eftersom det bygger på kroppskännedom och även fungerat som sjukgymnastik för dansare. Det konstiga är att jag nog är den enda deltagaren under 60 som är med för även om det går långsamt och handlar om många liggande rörelser så är det väldigt effektivt när det handlar om att bli mjuk och oerhört jobbigt, eftersom man kommer åt muskler som annars är svåra att komma i kontakt med. För att citera Paolo Roberto: "Att säga att du är för stel för att hålla på med yoga [som Pilates inspirerades av till sin träning] är som att säga att jag är för smutsig för att ta ett bad!!"

Exempel på Pilates-positioner på
bild lånad från research.fuseink.com

Joseph H Pilates som grundade pilatesträning utvecklade sina träningsmetoder redan i början av 1900-talet och räknas idag som en pionjärer inom såväl fysisk som mental träning. Hans metoder har under de senaste 15 åren spridits och accepterats över hela världen och visar sig nu även vara överlägsna de flesta andra träningsformer.

Här lär  Joseph Pilates själv ut övningar i den
egenhändigt konstruerade Reformer-maskinen

Joseph Pilates föddes i Tyskland 1880 och hade redan som barn allvarliga problem med sin hälsa, eftersom han led av såväl astma som engelska sjukan och hade reumatiska problem. För att övervinna alla besvär dessa sjukdomar gett honom jobbade han å att bygga upp sin fysiska styrka. Han studerade olika träningsformer inom både västerländsk och österländsk kultur och han intresserade sig också för kroppens muskulatur och hur kroppen egentligen är uppbyggd.
Det gjorde att han med tiden blev inte bara en skicklig gymnast, utan även skidåkare, dykare, boxare och att han ägnade också tid åt yoga, Zen-buddhism och brottning. Utifrån alla dessa kunskaper utformade han pilatesträningen.

Pilates-övningar på matta på bild
lånad från /www.pinterest.com

Han flyttade till England 1912 för att arbeta där som boxare, cirkusartist och självförsvarstränare! Inte illa för någon som varit så sjuk i hela sitt liv, va? 1914 bröt det första världskriget ut och det gav ett abrupt slut karriären och han hamnade stället i fångläger pga av sitt tyska medborgarskap. Under tiden i fånglägret fortsatte han dock att arbeta fram olika fysiska övningar och dem tränade han sina medfångar med. Övningarna kombinerade  Pilates med mentalt fokus och andningskontroll, vilket ökade styrkan, rörligheten och den fysiska och psykiska balansen hos de som tränade. Pilates  kallade den här träningsformen för Contrology. När Pilates efter kriget återvände till Tyskland han samarbeta med professionella danslärare, som Rudolf von Laban, Hanya Holm, Martha Graham och George Balanchine. Därför införlivade de några av Pilates övningar i dansundervisningen och det kom också att användas som sjukgymnastik och rehabiliteringsträning för dansare.

Bild av tyske Joseph Pilates lånad från Världens historia

1926 fick Pilates en direkt order från den tyska armén att han skulle träna dem, men det motsatte han sig och flyttade istället till USA. I New York startade han med sin fru Clara (som han träffat på resan över) en träningsstudio tillsammans. Dit kom professionella dansare, idrottsmän, skådespelare och människor ur societeten, som hört ryktet om den och ville stärka sina kroppar.
Pilates skrev flera böcker om sin träningsmetod och filosofi  och undervisade i den ända till sin bortgång 1967.  Ett citat, "Vi är så gamla som våra ryggrader" säger mycket om hans tankar om träningen. Han utvecklade även Pilates-maskiner, som den på bilden ovan och the Reformer, men oftast har jag tränat Pilates med bara en matta eller den boll som även används inom yoga och core. Det senare tycker jag själv verkar ha hämtat mycket av filosofin just från Pilates.

Pilates-övningar med boll på bild

lånad från /www.google.se

Precis som inom inspirationskällan yoga är andningen viktig och förstärker kraften i övningarna. Pilates upptäckte också att om man använder kroppen och sinnet tillsammans som en helhet så kan man stärka hållningen genom de små balanserande musklerna som finns i bålen och att det kan rätta till muskulära obalanser, förbättra hållningen, skydda ländryggen och ge en på det hela taget spänstigare kropp. Han talade om vikten av fysisk aktivitet för vår allmänna hälsa, både för att stärka vårt immunförsvar och hålla oss starka och rörliga livet ut. Det gjorde han alltså redan för et århundrade sedan och först nu verkar det allmänna tänkandet ha insett det. Jag kommer att tänka på underbara Birgit Cullberg, som bodde vid Odenplan samtidigt som mig. Fast hon då var över 80 år var hon oerhört graciös och rörlig varje gång man stötte på henne. Titta på bilderna av Pilates ovan; tänk att vara så rörlig också på ålderns höst. Han själv är den bästa inspirationskällan för hans egen träningsmetod, så testa Pilates om di har möjlighet!

Källkritik, SPAM och att inte tro allt man läser

Källkritik är ett ord som jag tycker blir mer och mer viktigt i dagens tider av skiftande information om saker och ting beroende på varifrån man hämtat uppgifterna. På internet florerar en uppsjö av information som enkelt kan avfärdas som bara rykten. Det är ofta viktigt att se vem avsändaren är för att kunna avgöra hur trovärdigt något är och om avsändaren har någon egen vinning av det hen delar.
T ex är det alltför vanligt att människor läser en rubrik på Facebook och sedan delar vad det nu än vara månde utan att först ta reda på vad det egentligen gäller.

Härom dagen delades bilden ovan friskt på Facebook utan att någon ens verkade ha läst igenom texten. Man hinner ju inte ta många djupa andetag om det ska hostas varannan sekund, utan istället är risken stor att man kollapsar av syrebrist. En ren idiotgrej att dela ärligt talat, men när jag skrev det till de som gjort det menade de att de inte kan något om sjukvård, när det egentligen bara handlar om logik.

Senare hade någon delat en artikel om att rekommendationerna är helt felaktiga

– Det finns överhuvudtaget inga bevis för att det här skulle fungera. Dessutom är det svårt att uppamma tillräckligt med kraft för intensiva hostattacker om man befinner sig i intensiv smärta, det enda som gäller i ett sådant tillstånd och som vi rekommenderar är att ringa 112, säger Johan Herlitz, som är professor i kardiologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och ordförande i Svenska rådet för hjärt- och lungräddning till SvD.se.

SPAM är också pressad skinka på burk

Jag vill inte vara en besserwisser, men det är relativt enkelt att inte dela något innan man läst igenom vad det egentligen handlar om. Sedan finns det en sida på internet där man kan kolla sådana här uppgifter och även spam, men tyvärr hittar jag inte den adressen nu.

det var den SPAM som Monty Python sjöng om här

Istället brukar jag kopiera t ex första meningen i ett meddelande sätta det inom "citations-tecken" och söka på det. Om man t ex tar översta bilden så får man som första sökresultat upp Varning för felaktig hjärträddning! | DOKTORN.com Blogg. Då delar man givetvis inte länken utan kopierar istället in varningen hos alla som delat den. På så sätt kommer varningen förhoppningsvis att spridas till de flesta som fått felaktigheterna spridda.

Kärleksexperiment

Så här på Alla hjärtans dag måste jag berätta om och översätta artikeln om ett kärleksexperiment jag läste om i New York Times för ett tag sedan:

Animationen ovan är lånad från Simon's cat medan
övriga kattbilder kommer från Google och de två
översta från Cathouse on the Kings

"För mer än 20 år sedan lyckades psykologen Arthur Aron få två främlingar att förälska sig i varann på sitt laboratorium [hur oromantiskt det nu än kan låta]. Förra sommaren använde [journalisten Mandy Len Catron mig] själv av hans teknik i mitt eget liv. Det var så jag 'hittade mig själv' stående på en bro vid midnatt stirrande in i en okänd mans ögon under exakt fyra minuter.  

Låt mig förklara. Tidigare på kvällen sa denne man: 'Jag misstänker att jag misstänker att om man hittar ett antal gemensamma nämnare,så skulle man kunna förälska sig i vem som  helst. Om det nu är så, hur väljer man då ut någon?' Han var en bekant från universitetet som jag ibland sprungit ihop med t ex vid klätterväggen på gymmet och tänkt, 'Tänk om?' Jag hade fått en glimt av hans dagar på Instagram, men det här var första gången bara vi två umgåtts.  

'Faktum är att psykologer har försökt att få människor att förälska sig i varann', berättade jag och mindes dr. Arons studie [som du hittar här] 'Det är fascinerande. Jag har alltid velat testa.'  

Hjärter katt på Cathouse on the Kings

Första gången jag läste om studien var jag mitt i en separation. Varje gång jag funderade på att lämna honom övertalade mitt hjärta min hjärna, så jag kände mig fast. Som en god akademiker vände jag mig därför till vetenskapen och hoppades att det skulle finnas ett sätt att älska smartare,

Jag berättade om studien för min universitetsbekant; en heterosexuell man och kvinna som går till laboratoriet genom olika dörrar. De sitter ansikte mot ansikte och svarar på ett antal frågor som blir alltmer personliga [och du hittar här]. Sedan ser de tyst in i varandras ögon i minuter. Mest lockande av allt: Sex månader senare så är de två deltagarna gifta. De bjöd hela labb-personalen till bröllopet.   

Hjärtemys på Cathouse on the Kings  

'Då testar vi' sa han. Låt mig först påminna om alla sätt vårt experiment redan misslyckats med att likna själva studien. Först och främst var vi på en bar, inte i ett labb. För det andra var vi inte främlingar och inte bara det, utan jag förstår nu att ingen varken föreslår eller går med på att pröva ett experiment som är skapat för att innebära romantisk kärlek om den en av dem inte är öppna för att det ska ske.  

Jag kollade upp dr. Arons frågor på Google; det var 36 st. De följande två timmarna spenderade vi med att skicka min iPhone [med frågorna] över bordet, alternativt svarade på frågorna. De började oskyldigt som 'Skulle du vilja bli berömd? På vilket sätt?' Och 'När sjöng du senast för dig själv? För någon annan?' De blev dock snabbt mer sonderande. Som svar på det mer exakta, 'Berätta om tre saker som du och din partner verkar ha gemensamt' såg han på mig och svarade: 'Jag tror att vi båda är intresserade av varann.' Jag flinade, klunkade i mig ölen och räknade upp två saker till vi verkade ha gemensamt, som jag sedan glömde direkt. Vi delade historier om när vi senast grät, erkände en enda sak vi skulle vilja fråga en spådam om. Vi förklarade förhållandet till våra mödrar.  

Frågorna påminde mig om ett ökänt experiment med grodor, där grodorna inte kände att vattnet blev hetare förrän det var för sent. Eftersom nivån för hur privata vi blev höjdes så sakta märkte vi aldrig när vi vi nått en sårbar personlighet. Jag märkte inte hur intima frågorna blivit förrän jag redan höll på att besvara dem, vilket normalt är en process som kan ta allt från några veckor till månader.. 

Vi hjärtar varann

Jag gillade att lära mig mer om mig själv genom mina svar, men jag gillade att lära mig om honom ännu mer. Baren, som var tom när vi kommit, hade blivit fylld innan vi gjorde paus för toalettbesök. Jag satt ensam vid vårt bord, helt medveten om omgivningen för första gången på en timme och undrade om någon lyssnat på vår konversation. I så fall hade jag inte märkt det och jag märkte heller inte när allt färre blev kvar och det började bli sent.  

Vi har alla en historia om oss själva, som vi berättar för främlingar och bekanta, men dr. Arons frågor gör det omöjligt att lita på den historien. Det här var som när jag var på sommarläger och var uppe en hel natt med mina nyfunna vänner och berättade detaljer ur våra korta liv. Det var den typen av snabb-intimitet frågorna uppnått. Vid 13, hemifrån för första gången, kändes det helt naturligt att lära känna folk så snabbt. Sällan innebär dock livet som vuxen sådana.omständigheter Det ögonblick jag tyckte var mest obehagligt var inte när jag avslöjade saker om mig själv, utan när jag måste vara djärv och ha åsikter om min partner. T ex: 'Berätta för varann något du tycker är positiva egenskaper hos din partner, total fem saker' (Fråga 22) och 'Berätta för din partner vad du gillar hos henom; var väldigt ärlig den här gången och inte som du skulle vara mot någon du träffar för första gången' (Fråga 28).  

Mycket av dr. Arons forskning fokuserar på att skapa mellanmänsklig närhet. Särskilt undersöker flera studier olika sätt vi infogar andra i känslan av "själv". Det är lätt att se hur frågorna uppmuntrar vad man kallar 'vidgande av sitt själv'. När man säger sådant som 'Jag tycker om din röst, din öl-smak, sättet alla dina vänner verkar beundra dig på' så gör det att vissa positiva kvaliteter som hör ihop med någon blir särskilt värdefulla för den andra.  Det är verkligen förbluffande att få höra vad någon beundrar hos dig. Jag fattar inte varför vi inte går runt och ger varann sådana här tankfulla komplimanger hela tiden.   

Tillsammans blir vi ett helt hjärta

Vi slutade vid midnatt, så det tog mycket längre än de 90 minuter som originalstudien tog. När jag såg mig runt i baren kändes det som om jag var nyvaken.'Det där var inte så illa' sa jag. “Definitivt mindre obehagligt än att stirra in i varandras ögon-delen skulle kunna bli.'
Han tvekade och frågade: 'Tycker du att vi ska göra det också?'
'Här?'  Jag såg mig runt i baren. Det kändes som ett för konstigt ställe. För offentligt.
'Vi skulle kunna ställa oss på bron,' sa han och vände sig mot fönstret..
Natten var varm och jag var klarvaken. Vi gick till brons högsta punkt, vände ansiktena mot varann. Jag fumlade med telefonen medan jag satte den på timer.
'O.K.,' sa jag och andades in.  'O.K.,' sa han och log.
Jag har åkt skidor i branta backar, hängt från klippor i bara ett litet rep, men att se in i någons ögon tyst under fyra minuter var en av de mest spännande och skrämmande erfarenheterna i mitt liv. De första minuterna försökte jag bara lugna min andning. Det blev många nervösa leenden innan vi kunde sätta igång.
Jag vet att mina ögon är själens speglar, eller vad som helst, men det riktiga kruxet för ögonblicket var inte att jag verkligen såg någon, utan att jag såg någon som verkligen såg mig. När jag väl omfamnat skräcken av den upptäckten och lät den sjunka in hamnade jag helt oväntat. Jag kände mig så modig och med en känsla av att ett under skedde. En del av det undret var min egen sårbarhet och det var en konstig slags under som man kan få av att säga samma ord om och om igen tills det inte längre har någon betydelse och bara blir vad det faktiskt är: en samling ljud.
Så det var med ögat, som inte är fönstret till något utan snarare en klump med väldigt användbara celler. Den känslan med ögat föll iväg och jag slogs av den fantastiska biologiska verkligheten:det sfäriska ögongloben, den synliga muskulaturen och iris och det lena våta glaset av hornhinnan. Det var konstigt och enastående.
När timern meddelade att tiden var ute blev jag förvånad — och lite lättad. Men jag kände också en stor förlust. Jag hade redan börjat se kvällen genom den surrealistiska och opålitliga linsen av återblick .

Rött ljus med hjärta på Alla hjärtans dag i
Östersund 2014, men kanske funkar det ändå?

De flesta av oss tänker på kärlek som något som händer oss. Vi faller. Vi krossas.
Men det jag verkligen gillar med den här studien är hur den ser kärleken som en handling. Den förutsätter att det som har betydelse för min partner ha betydelse för mig eftersom vi åtminstone har tre saker gemensamt, vi har båda ett nära förhållande till våra mödrar och för att han lät mig observera honom.
Jag undrade vad detta samspel skulle innebära. Om inget annat, tänkte jag att det skulle bli en god historia. Men nu ser jag att historien inte handlar om oss; den handlar om vad det betyder att ta sig besväret att lära känna någon, vilket egentligen är en historia om hur det är att vara känd.
Det är sant att du inte kan välja vem som älskar dig, men jag har slösat bort år och hoppats på att det skulle vara fel, och du kan inte skapa romantiska känslor baserade bara på bekvämlighet. Vetenskapen säger oss att biologi har en betydelse; våra feromoner och hormoner gör en stor del av arbetet bakom scenen. Trots allt det har jag börjat tänka på kärlek som mer formbart än vad vi tror. Arthur Arons studie har lärt mig att det är möjligt — enkelt, t o m — att framkalla förtroende och intimitet, känslorna kärlek behöver för att frodas.
Antagligen undrar fu om han och jag förälskade oss i varann. Tja, det gjorde vi. Även om det är svårt att helt och hållet påstå att det skedde (det kanske skulle ha hänt ändå) pga studien innebar den en väg in i förhållandet som kändes avsiktlig. Vi tillbringade veckor i det intima utrymme som skapats den där kvällen, i väntan på att se vad som skulle hända.
Kärleken överföll oss inte. Vi är kära för att vi båda beslutade oss för att bli det."
Visst verkar det fungera! Var bara ärlig och ställ och svara på frågorna när du träffat någon du kam tänka dig en framtid med.

Hjärnbävning

När Richter-skalan är otillräcklig och man nästan anar den blå smärta som är fullkomligt förlamande bakom mitt vänstra öga. Detta migränliknande smärttillstånd kallar jag hjärnvärk eftersom det uppkom av tre hjärnblödningar och ibland också sitter som ett järnband runt huvudet men alltid utgår från vänster ögonglob

Den togs av röntgenavdelningen inför besök hos käkkirurgen i torsdags. En visdomstand sitter så illa till att det beslutades att den ska få sitta kvar tills den besvärar mig.

Efter det har jag dock varit helt sängliggande med just hjärnvärk så har därför inte kunnat skriva, läsa eller något.

Hjärnan och ny teknik

Att ha god simultankapacitet /simultanförmåga och därför kunna göra flera saker samtidigt är något som verkar eftersträvansvärt i dagens samhälle. Våra smarta mobiler gör oss ju ständigt uppkopplade och möjliga att nå för inte bara samtal och SMS, utan också för sådant som Twitter, Facebook, Instagram, mejl och en massa annat. Detta informationsflöde gör våra hjärnor mer upptagna än de troligen någonsin varit tidigare: Vi får laddningsproblem, för att citera nämnda mobil (bild nedan). Vi blir trötta, irriterade och det är inte alls bra för barn, som jag nämnt tidigare.

Två hjärnhalvor på bild ur Hjärnans Dolda Kreativitet

Multitasking är dock inte alls bra för våra hjärnor enligt neuroforskaren Daniel J Levitin vid McGill universitetet i kanadensiska Quebec. I februari ifjol skrev jag om teorin att våra två hjärnhalvor gör det svårt med multitasking, även om kvinnor påstås vara bättre på just det. Det här är något som också flera forskare menar faktiskt skadar våra hjärnor och ger oss både just sämre minne och koncentrationsförmåga, vilket Daniel J Levitin själv skriver i the Guardian.

Aftonbladet skrev om just det här 27 januari:"Våra hjärnor tar emot information under hela vår vakna tid. Ibland väcks vi till och med i sömnen av att mobilen plingar till. Nu förklarar hjärnforskaren Daniel J Levitin vad som faktiskt händer med våra hjärnor – och hur minnet och koncentrations-förmågan försämras.
Levitin liknar våra mobiltelefoner med schweiziska arméknivar. Vi kan göra i princip allt på dem och ofta gör vi flera olika saker samtidigt. Men samtidigt som vi tror att multitasking gör oss mer effektiva och får oss att uträtta mer, så är verkligheten den motsatta.
– Våra hjärnor är inte skapta för multitasking. När människor tror att de multitaskar så hoppar de egentligen bara från en uppgift till en annan. Och varje gång det händer, så sker det på bekostnad av den kognitiva förmågan, säger Earl Miller, hjärnforskare på MIT (Massachusetts Institute of Technology), till the Guardian. [Genomgående mina kursiveringar och fet stil-markeringar.]

Inte bara jag och min smartphone har laddningsproblem...

Forskning visar att multitasking ökar produktionen av både adrenalin och stresshormonet kortisol. Ämnena överstimulerar [min kursivering] hjärnan och försämrar tänkadet [sic! tänkandet]. Det skapar också ett slags dopaminberoende som ständigt belönar hjärnan vid nya intryck. Det i sin tur får hjärnan att ständigt leta efter en extern stimulation. Och de negativa effekterna slutar inte där. Vår frontallob (främre delen av stohjärnans [sic! storhjärnans] hjärnbark) är skapad för reagera på nya händelser som sker mitt framför oss – vilket gör att vårt fokus snabbt kan 'kapas' och riktas mot något nytt. Det är den här delen av hjärnan som får bebisar, kattungar och hundvalpar att reagera så starkt vid snabba rörelser och glimrande objekt. På grund av frontallobens uppbyggnad blir vi ständigt distraherade. Det ständiga skiftandet mellan aktiviteter gör också att frontallobens och striatum bränner syresatt glukos, det bränsle som behövs för att koncentrera sig på en enda uppgift."

"Daniel J Levitan: ‘När man koncentrerar sig på en uppgift, t ex ett oläst
email i inboxen, kan det minska ditt effektiva IQ med 10 poäng."

Bild ur the Guardian

Därmed övergår jag till själva artikeln ur the Guardian, där Daniel J Levitin själv skriver:"Varför vår moderna värld är dålig får din hjärna. --- vi överfalls av fakta, obevisad pseudofakta, pladder och rykten,  och allt låtsas vara viktig information. Att försöka lista ut vad du måste veta och vad du kan ignorera är utmattande. Samtidigt sysselsätter vi oss med mer och mer. För trettio år sedan ordnade reseagenter, försäljare hjälpte oss hitta vad vi sökte i affären och professionella maskinskrivare och sekreterare hjälpte de upptagna med deras korrespondens. Nu måste vi alla utföra alla dessa yrken helt själva. Vi jobbar för 10 människor samtidigt som vi försöker hålla ordning på våra liv, våra barn, föräldrar, vänner, karriärer, våra hobbies och våra favoritprogram på TV.
Våra smartphones har blivit till schweiziska arméknivs–liknande redskap som innehåller lexikon, räknare, internet, e-mail, spel, möteskalender, diktafon, gitarrstämmare, vädertjänst, GPS, textare, Twitter-läsare och -skrivare, Facebook uppdaterare och ficklampa. De har mer kraft och gör mer än de mest avancerade på IBMs huvudkvarter gjorde för 30 år sedan. Och vi använder alla hela tiden. Det är en del av 2000-talets mani för att stoppa in allt vi gör vid varje ledigt tillfälle.
---Fast vi inbillar oss att vi gör flera saker samtidigt, förklarar. Earl Miller, som alltså också är en av värdens främsta experter på just delad uppmärksamhet, att våra hjärnor alltså “inte är kopplade för att göra flera saker samtidigt… När vi tror att vi multitaskar så håller vi inte alls flera bollar i luften som en duktig jonglör, utan vi är istället som en dålig amatör, som hektiskt försöker och därför ignorerar allt som sker mitt framför oss, eftersom vi oroar oss så mycket för att hålla de där bollarna i luften. Vi blir alltså mindre effektiva.
Aftonbladet igen: I stället blir vi utmattade och disorienterade [sic! desorienterade]. Varje ny notifikation på Facebook --- fångar vår uppmärksamhet och fyller oss med endogena opioider. Känslan är bra men samtidigt tappar vi fokus och egentligen matas bara hjärnan med tomma kalorier. Den riktiga belöningen uteblir. Glenn Wilson, tidigare professor i psykologi vid Gresham College i London kallar vårt beteende för info-mania. Föreställ dig att du försöker koncentrera dig på en enda sak. Samtidigt ser du att du har ett oläst mejl i din mobil. Denna insikt kan enligt Wilson minska din IQ med 10 nivåer. Wilson har även påvisat att de kognitiva förlusterna av multitasking försämrar minnet mer än långvarigt mariujana-rökande."

 När hjärnan byter uppmärksamhet innebär det att pannloben och striatum

bränner syresatt glukos, alltså samma bränsle som behövs för att lösa
uppgiften Bild ur the Guardian Foto: Alamy

the Guardian fortsätter: Russ Poldrack, en neuroforskare vid Stanford upptäckte att det vi lärt oss när vi försöker multitaska hamnar i fel delar av hjärnan. Studenter som samtidigt pluggar och tittar på TV gör att det de pluggar hamnar i striatum, ett område som är specialiserat för att lagra nya metoder och färdigheter och inte fakta eller idéer. Utan TVn skulle informationen gå direkt till hippocampus, där den organiseras och kategoriseras på många olika sätt för att bli ett lättåtkomligt minne. MIT’s Miller tillägger: “Folk kan inte multitaska så bra och när de säger att de kan det så lurar de sig själva.” Det visar sig också att hjärnan är väldigt bra på att bedraga oss."

För att sammanfatta det hela handlar det, som i alla fall när det gäller att nå framgång, om att fokusera på en sak i taget och inte  låta sig distraheras. Försök inte ens multitaska utan stäng mobilen.
Du kan läsa ännu mer här. Lycka till!

Naturliga mirakelskördar lösning på framtidens matproblem?

I Bihar, som är den fattigaste delstaten av Indien, har man fått fantastisk mirakelskördar av såväl ris, som potatis helt naturligt, utan vare sig kemikalier eller GMO! Jag lånar och översätter delar av en artikel om detta underbara från Grist.org som fått uppgifter från the Guardian.

Sumant Kumar fotograferad i Darveshpura, Bihar, India. 
Bild: Chiara Goia för Observer Food Monthly Chiara Goia ur the Guardian

Mirakelskörd: Indiska bönder krossar skörderekord helt utan GMO. Tänk om den jordbruksrevolutionen redan skett utan att vi ens märkt det? I grund och botten är det tanken bakom denna rapport från the Guardian om några fattiga indiska odlare av ris och potatis vars skörd bekräftats som världsrekord. Bäst av allt: De har odlat helt utan GMO eller konstgödning över huvud taget! Sumant Kumar är en ung blyg bonde från Nalanda, som ligger i Indiens fattigaste delstat Bihar, odlade, med bara naturligt gödsel och helt utan bekämpningsmedel, häpnadsväckande 22,4 ton ris/ hektar mark. Det var världsrekord och eftersom ris är huvudfödan för mer än hälften av världens befolkning på 7 miljarder är det fantastiska nyheter.  Det slog inte bara de 19,4 ton som “risets fader”, den kinesiske jordbruksforskaren Yuan Longping, utan Världsbanks Världsbanken-sponsrade forskare vid International Rice Research Institute i the Filipenerna och allt som uppnåtts av de största europeiska och amerikanska frö- och GMO företagen. Och det var inte bara Sumant Kumar. utan Krishna, Nitish, Sanjay och Bijay, hans vänner och konkurrenter i Darveshpura. Alla fick fram mer än 17 ton, liksom många andra i byarna runt omkring påstod att de mer än fördubblat sin normala avkastning.  En annan bonde i Bihar slog Indiens rekord på veteskörd samma år.

Reportage där Norman Uphoff berättar om SRI

De lyckades dessutom med allt detta helt utan GMO, kemikalier, hybridfrön, bekämpningsmedel eller ens konstgjort gödsel. Istället använde de en teknik som kallas Intensifierat Rissystem på rot (System of Rice [or root]Intensification) [SRI]. Det är en teknik som utvecklades på Madagaskar på 1980-talet av franska jesuiter, som sedan identifierades och offentliggjordes av den politiske vetenskapsmannen och internationell utvecklingsspecialisten Norman Uphoff vid Cornell universitetet i New York.  

SRI för ris innebär att börja med färre och glesare plantor; att använda mindre vatten; och att aktivt lufta jorden och tillsätta massor med naturligt gödsel. Enligt Uphoffs SRI Institutes web-sida [PDF], får bönder som använder artificiellt gödsel med den här tekniken lägre avkastning än de som odlar ekologiskt. Snacka om ironiskt myt-krossande, eller hur?!? 

Bröderna  Mohen Singh och Raj Narayin Singh
i deras vetefält i Indiens fattigaste delstat Bihar
Bild från the Guardian

Vidden av resultaten i Bihar har fått internationell uppmärksamhet. The Guardian rapporterar att ekonomen Joseph Stieglitz, som är Nobel-pristagare i ekonomi och internationell utvecklings-entusiast, besökte området 2013. Efter att ha sett de fantastiska resultaten förklarade han att dessa fattiga bönder är “bättre än vetenskapsmän.”  

Att få så mycket beröm, innebär att tekniken och Bihar-bönderna baktalats. De flesta västerländska regeringar och jordbruksforskare är fortsatt skeptiska mot dem: Många tvivlar på att resultaten verkligen verifierats och menar att det inte finns nog stora vetenskapliga bevis bakom resultaten och tekniken tvivlar de på kommer att fungera i större skala.  

Achim Dobermann, vice ordförande för världsomspännande fanbärare för [just nämnda] the International Rice Research Institute (IRRI), avfärdade tekniken i kommentarer till the Guardian: "SRI är en typ av skötselvanor och inget annat, många har man känt till länge och är den skötsel som rekommendera … Vetenskapligt talat tror jag inte att de är något mirakel. Bär oberoende människor utvärderat SRI-principerna har resultaten vanligen varit rätt olika vad som rapporterats på böndernas utvärderingar gjorda av NGOs [icke statliga organisationer] och andra som stött dem. De flesta forskare har haft svårt att upprepa deras observationer [vilket är nödvändigt för vetenskaplig evidens]".  

Med tanke på  den knapphändiga — eller totala bristen — på oberoende testresultat av GMO och bekämpningsmedel utvecklade av företag som Monsanto och Syngenta, är det irriterande att läsa vetenskapsmannens klagomål “det finns inte nog med utvärderat bevis gällande SRI” och att “det är omöjligt med sådan avkastning.”  

Bild från Grist.org

Här lämnar jag Grist.org och översätter istället slutet av artikeln från the Guardian: " 'Det finns många experter inom sitt område som försvarar det' säger Dominic Glover, en brittisk forskare vid Wageningen University i Nederländerna, som under flera år analyserat introduktionen av genmodifierade grödor (GMO) i utvecklingsländerna. Han följer nu hur SRI tas emot i Indien och han menar att det funnits ett "territoriellt krig". . "Men i många områden har odlarna provat  SRI-metoder och övergivit dem. Människor är ovilliga att undersöka det här. SRI är bra för småbönder som litar till de egna familjerna som arbetskraft, men inte nödvändigtvis för större odlingar. Mer än någon magisk teori, handlar det om god hushållning och uppmärksamhet vilket resulterar i super-utdelning. Det är tydligt att i vissa omständigheter är det en effektiv metod för bönder, men det är arbetskrävande och ingen har kommit på någon teknologi för att omplantera enstaka småplantor än."  

Men några större bönder i Bihar tycker inte alls att det är så arbetsintensivt utan att det faktiskt kan innebära mindre tid på fälten: 

'När en bonde för första gången odlar enligt SRI är det arbetsintensivt" säger Santosh Kumar, som odlar 15 hektar ris och grönsaker i Nalanda. 'Sedan blir det enklare och nya uppfinningar kommer hela tiden nu.' I början avfärdades SRI eller baktalades av donatorer och vetenskapsmän, men de senaste åren har det uppnått trovärdighet. Uphoff beräknar att det nu finns 4-5 millioner bönder i världen som använder SRI, med regeringar i Kina, Indien, Indonesien, Kambodja, Sri Lanka och Vietnam som stödjer det.  

Sumant, Nitish och så många som 100 000 andra SRI-bönder i Bihar förbereder sig nu för nästa risskörd. Det är ett ryggknäckande arbete att omplantera små risplantor från plantskolan till risfälten men väntade goda resultat självsäkerheten och optimismen inför framtiden är skyhöga."

Sug på det slu-forskare Holger Kirschmann, Lars Bergström och Rune Andersson, som inte tvivlar på ekologisk odling!