Lärorika korrigeringar

Alla skyltar av Mikael Richter 
och de flesta finns i Umeå

Jag brukar skoja om att jag bör vara fullärd när som helst eftersom jag gör så många misstag. Nu har jag faktiskt fått fog för det skämtet. Läste härom dagen om the Hypercorrection Effect [den sanna revideringseffekten] som psykologiprofessor Janet Metcalfe vid Colombia University la fram 2017.

För att lära oss (kognitivt så att vi verkligen minns det) på bästa sätt av misstagen krävs att vi direkt får reda på det rätta, erkänner det vi uppfattat fel och tar till oss det rätta tankesättet. 

Janet Metcalfe och hennes kollega Brady Butterfield fann 2001 i en studie att när deltagarna svarade fel på något ökade sannolikheten att de verligen skulle minnas rätt svar i framtiden. Vid rätt svar tänker vi ju inte vidare på saken eftersom det redan s.a.s. är klart. faktum är att ju säkrare deltagarna var på att de hade rätt när de svarat fel, desto bättre tenderade de att minnas rätt svar framledes.

Janet Metcalfe på bild från
https:/columbia.edu

Det här är ju något jag anat länge, men samtidigt håller jag verkligen med Metcalfe om att det egentligen är ologiskt.  

– Jag minns att jag ropade: ”det här går ju emot allt vi tror på, det kan inte vara rätt?”, säger Metcalfe till SvD. Enligt minnesforskning fördjupas ett minnesspår ju mer vi använder ett minne [det är detta neuroplasticitet handlar om!]. Ju mer du berättar om boken du läser eller tänker på ett gräl, desto bättre kommer du att minnas innehållet.

– Det som borde gällt om du var väldigt säker på ditt svar, är att minnet blev djupare inetsat [genomgående mina kursiveringar] när du svarade, och att det därför skulle vara svårare att förändra.

Förklaringarna till detta är flera; dels är det överraskningseffekten; när vi är totalt övertygade men ändå svarar fel ökar det aktiviteten i flera regioner i hjärnan, vilket Metcalfes forskningsgrupp noterade i magnetkamera [MR]. "Förenklat så har de sett att deltagarna, runt en tredjedels sekund efter att de får rätt svar, får en högre aktivitet i hjärnan i samband med att de kodar in rätt information – deras ansträngning ökar.

– Dels handlar det om överraskningen över att du gjort ett fel. Du blir mer överraskad och din uppmärksamhet ökar när du trodde att du hade rätt men inte hade det, än om du bara chansade. Det är som att någon säger: ”okej, fokus nu!”.Men det handlar också om att vi, när vi är säkra på att vi svarat rätt, redan har ganska djup kunskap om området, den omgivande kunskapen kring själva frågan, menar Metcalfe. Om vi [däremot] inte har en susning, inte kan något om området utan gissar hej vilt, tycks inte den nya kunskapen bli lika väl inetsad i minnet. Studier visar också att det är lättare att lära av fel inom ett område där man redan har ett expertkunnande.

Tack vare the Hypercorrection Effect kan jag alltså i lugn och ro fortsätta misslyckas och hävda att det finns vetenskaplig evidens för att det ändå gör mig allt bättre på det jag misstog mig om!

Läs gärna  avhandlingen här eller den nyss nämnda The correction of errors committed with high confidence [Rättelser av misstag med stort förtroende från 2006.