... för jag vet och har egen erfarenhet av att konst kan förändra människors liv! Jag är därför väldigt glad över att det äntligen kommer att bli möjligt för fler att erfara det, sedan landstinget beslutat att åtminstone långtidssjuka ska få KulturpåRecept enligt LT. Fick själv KonstpåRecept med oanat positiva resultat redan 1995! Jag unnar verkligen alla att få uppleva konstens läkande egenskaper!
klicka på bilden så kommer en större version av den att
öppnas, så att du kan läsa artikeln
Jag hade sådan evinnerlig tur att överläkare Barbro Kvist och neuropsykolog Roger Johnsson ville att jag skulle anmäla mig till en kurs i helst skulptur för att använda sig av neuroplasticitetens läkande egenskaper gör att träna upp min skadade högrahjärnhalva så tidigt som 1994, alltså 7 år tidigare än ”neuroplasticitetens genombrott” enl Lunda-forskaren i psykologi, JohanMårtensson i Kropp&SjälpåSRP1 2016. Någon skulpturkurs fanns inte men i januari 2015 började jag målerikurs för Kåre Henriksson. Jag var motvillig och hade först anmält mig på en kurs i juridik men fick veta att en sådan ytterligare skulle förstärka obalansen så att vänster hjärnhalva skulle komma än starkare än min högra så jag skulle bli ännu tröttare och få mer hjärnvärk. Avanmälde mig därför från juridiken och efter första veckornas målerikurs mådde jag, till min överraskning, bättre och sökte Östersunds konstskola. Jag kom in efter en del strul och redan på torsdagen första veckan, alltså efter bara tre dagars konstskola, mådde jag så oerhört mycket bättre än jag ens trott var möjligt. Jag började alltså redan första veckan att arbeta med arbetsprover för att kunna fortsätta konstutbildning på universitetsnivå. Nät man är i så dåligt skick som jag var efter olyckan och man fåt rätt behandling blir framstegen stora och snabba, men allt eftersom man blir bättre blir skillnaderna mindre. Min konstskoletid gav alltså snabba och väldigt tydliga goda resultat. Helst ville jag gå Konstfack i Stockholm eftersom jag hade min älskade lägenhet påp Ynglingagatan kvar. Jag sökte dit redan i ettan och ringde t o m dit för att försöka komma in med hjälp av läkarintyg eftersom konstutbildningen var en del av min medicinska medicinskarehabilitering. Till min stora besvikelse fanns dock ingen sådan möjlighet ö h t, utan alla antogs genomgående enbart utifrån arbetsprover.
Jag fick m a o ytterligare anledning att jobba fram riktigt bra sådana och dessutom så många att jag kunde söka alla konsthögskolor i Norden. Sökte överallt, även till Umeå, fast jag egentligen inte ville längre norrut. De begärde nämligen bara in diabilder av arbetsprover, som jag alltså kunde skicka också på fler ställen. När jag sedan enbart blev kallad till intervju dit måste jag därför ringa runt till hela Norden och be dem skicka arbetsprover som var utspridda som maskrosfrön till Umeå. För att ”få loss” dem fick jag därför dra tillbaka min ansökan till några av ställena, men kände att jag verkligen måste komma vidare. Det har jag aldrig ångrat; redan efter intervjun insåg jag att jag skulle komma in och att jag skulle trivas. Konsthögskolan där vat mycket som på en egen planet och dessutom kunde jag förverkliga min dröm att medvetandegörs min medvetslöshet eftersom NUS, där jag legat på Neurointensiven låg bara några kilometer bort.
Samtliga läkare och sköterskor som såg mig mellan olyckan 1993 och 1995, när jag flyttade till Umeå, har sagt att jag blivit så fantastiskt mycket bättre av min Konst på Receptatt de aldrig trott att det var möjligt. Under mina år i Umeå blev mina förbättringar allt mindre och alltmer sällsamma eftersom de inte var så tydliga längre. Faktum är dock att jag fortfarande upplever förbättringar fast det nu är mer än halva mitt liv sedan olyckan, men de är mindre märkbara och jag måste verkligen anstränga nig för att upptäcka dem. Mitt största problem numer är att jag ser så frisk ut att folk inte tror mig när jag berättar och att jag upplevs som så stark att jag klarar allt och därför kan behandlas hur nonchalant som helst. Ibland önskar jag att jag satt i rullstol men oftast känner jag mig enbarttacksamför mitt liv.
I Kultur ett outnyttjat vårdverktyg står det: "En strid ström av vetenskapliga undersökningar visar att kultur kan läka sjuka. Men kunskapen används sällan i vården. Nu satsar Stockholms landsting på webbsajten 'Den kulturella hjärnan' för att få in musik och dans i vården." Tänk att Jämtlands läns landsting var hela 18 år före Stockholm här! I alla fall i mitt fall! Det värsta är dock att nu verkar satsningar som dessa stå långt bortom vad Jämtlands läns landsting kan erbjuda. Rehab-centrum har bara en läkare varannan vecka och de har knappt resurser att ens ge nödvändig hjälp. Det är konstigt. Så här säger nämligen Gunnar Bjursell, som är professor emeritus vid Karolinska institutet och redaktör för projektet Den kulturella hjärnan till DN:
– Målet är att slå undan benen på alla kritiker som menar att detta med hjärnforskning bara är flum, där målet är att på ett populärvetenskapligt sätt föra ut de senaste forskningsrönen om sambandet mellan kultur och hälsa. Vi vill på det här sättet visa på kulturens enorma betydelse för vårt välmående. Ta till exempel hur musik både kan stimulera lärande och dämpa smärta.
Ur Året Runt #23/2004. Om du klickar här
öppnas en större bild så du kan läsa!
Det är så sorgligt att här bara dragits ned, när vi nu var sådana föregångare! Bjursell tror nämligen på att ge politiker rent krassa ekonomiska argument för att kultur lönar sig, som att dans kan förebygga benbrott hos äldre och därmed spara staten en halv miljon kronor. Dessutom är det, som han säger, helt biverkningsfritt, så då lönar det sig. Så här säger han;
– Politiker har generellt svårt att satsa förebyggande, utan kommer i stället med insatser i efterhand. Men det lönar sig att satsa förebyggande. Ta en av våra absolut största kostnader inom sjukvården – den för mental ohälsa. Här räcker det inte med tabletter utan man måste arbeta mer preventivt med insatser, som exempelvis kultur.
Riksdagsledamoten Anne Marie Brodén (m), som "är ordförande för initiativet Föreningen Kultur och Hälsa i Sveriges riksdag och menar att även om vi i dag känner till kulturens positiva effekter på hälsan kan det dröja ett tag [sic!] innan de kommer till användning. " I Jämtland var vi tidiga men har nu hamnat helt på efterkälken! Det är så sorgligt att jag bara vill gråta.
Vidare om det fantastiska med kultur i vården ur DN: "Andra exempel på forskningArgentinsk tango I en amerikansk studie med Parkinsonpatienter fick den grupp som dansade argentinsk tango två gånger i veckan en tydligt förbättrad balans och finmotorik, jämfört med de patienter som inte dansade. Musikträning för barn En studie på amerikanska Northwestern University visar att musikträning i barndomen bidrar till en bättre perception av ljud senare i livet, i och med att hjärnan genom det tidiga musicerandet tränas till en "robustare" ljuduppfattning. Underlättar efter stroke Att lyssna på musik kan enligt en finsk studie på Helsingsfors universitet underlätta den kognitiva återhämtningen efter en stroke. Det gäller dock enbart musik man själv fått välja och som man själv uppskattar. Körsång mot inflammation Regelbunden körsång kan motverka inflammationer och lindra besvären för IBS-patienter, visar en studie vid Karolinska institutet. Att sjunga i kör påverkar även hjärtats rytm och får kördeltagarnas hjärtan att slå i takt med varandra. Konst triggar hjärnan En amerikansk undersökning visar att hjärnans belöningssystem triggas i högre grad när vi ser ett verkligt konstverk, än om vi enbart ser ett foto av verket. Museum of Modern Art har sedan 2006 lett konstvisningar för demenssjuka, något som även spritt sig till svenska museer som Nationalmuseum. Musicerande sänker stress Extra musikundervisning visade sig i en studie på Karolinska institutet bidra till lägre stresshormonnivåer hos barn, än hos de barn som inte deltagit i den extra musikundervisningen. Läsning förebygger demens En 21 år lång studie på äldre gjord vid Albert Einstein College of Medicine, New York, visade att regelbunden läsning minskade risken för demens med 35 procent. Att dansa regelbundet visade sig minska demensrisken med hela 74 procent. Ny musik stimulerar När vi lyssnar på ny musik stimulerar det hjärnans belöningssystem på samma sätt som mat eller sex visar en studie vid McGill University, Montreal. Man har tidigare också kommit fram till att tonerna av ens egen favoritmusik stimulerar dopaminproduktionen på samma sätt som exempelvis kokain."
DNs intressanta artiklar under rubriken Insidan fortsätter onsdag 20 juli med Astrid Johanssons artikel om Eva Bojner Horwitz' bok Kultur för hälsans skull. Där hon tar upp vad jag med en dåres envishet hävdar sedan jag själv fick Konst på Recept redan 1995 med resultatet att jag blev mycket friskare än ens läkarna trott var möjligt!
"KULTUR KAN PÅVERKA hjärnans plasticitet eller formbarhet, öka stresstoleransen, kreativiteten, kroppskontrollen, närvaron och känslan av flow. Dessutom kan kulturella upplevelser bland annat förbättra immunsystemet, minska smärta och stimulera känslan av meningsfullhet och sammanhang, enligt Eva Bojner Horwitz, sjukgymnast, dansterapeut och forskare i socialmedicin vid Uppsala universitet. Och bäst av allt: de kulturella värden som får oss att må bra behöver inte alls bara vara dans, målning eller att gå på konserter" som DN skriver och här kommer det verkligt intressanta.
"– Det kan lika gärna handla om vardagliga saker som matlagning, skogspromenader, trädgårdsarbete eller annat lustfyllt som kan ge ett behagligt mervärde. Men för att de ska bli hälsosamma måste vi lära oss att vara verkligt kroppsligt närvarande i det vi gör, säger Eva Bojner Horwitz till DN. Det är alltså till största delen en fråga om vad vi själva känner lust för att göra det handlar om. Lustprincipen är det viktiga för när hjärnans formbarhet kan stimuleras, både när vi utövar och upplever kultur, enligt vad Bojner Horwitz' forskning visar.
När hjärnan förändras följer en rad effekter; exempelvis en ökad minneskapacitet, nya kontaktytor mellan hjärnans olika nätverk och därmed ökad möjlighet till nyinlärning. – Det vi behöver hitta är aktiviteter där vi kan få vila från ord. I dag låser vi våra kroppar framför ordburna datorer och värderar det intellektuella medvetandeplanet högre [som hos de flesta av oss finns i den högra hjärnhalvan]--- säger Eva Bojner Horwitz. Kulturella upplevelser kan på ett unikt sätt överraska och gå bakom orden. De kan hjälpa oss bearbeta oss själva på ett annorlunda sätt och lämna invanda, ohälsosamma hjärnspår till förmån för mer hälsosamma och livsbejakande. På så vis kan konstnärliga aktiviteter bli meningsskapande medicin.
– Kultur som konsumeras utan lust blir inte hälsosam. Det är när vi följer lustkänslan, och lyckas komma bakom logiken och intellektet, som det kreativa utrymmet kan skapas. Det förutsätter en känsla av lugn och fridfullhet. Frid föds ur en känsla av här och nu, frid är något som aldrig kan hända senare. Fridfullheten är ett kvitto på att man är i nuet, alltså ett bra mått på närvaro, och närvaron är en förutsättning för att aktiviteten kan få positiv effekt.
I sin doktorsavhandling från 2004, som handlade om hur dans, musik och bild påverkar kroppen vid stressrelaterad smärta, kunde Eva Bojner Horwitz visa att personer med fibromyalgi efter sex månaders dansterapi hade mindre smärtor och mådde allmänt bättre, eftersom deras stresshormoner sjönk, medan deras rörlighet, självförtroende och kreativitet ökade. Effekterna satt dessutom i drygt ett år efter avslutad behandling. Men även passiva kulturupplevelser kan ha positiva effekter enligt studier. När vi till exempel tittar på dans registrerar vår hjärna samma aktivitet i vår egen hjärna." Våra spegelneuroner gör avtryck inom oss, vilket gör att vi kan använda oss av den rörelse vi ser som om den vore vår egen. På samma sätt kan vi använda musik. ---"Ny forskning har också visat att en av de mest hälsobringande faktorer som finns är känslan av sammanhang. Just delaktighet och känslan av att tillhöra något som är större än en själv påverkar oss på många plan, det gör livet meningsfullt, mer begripligt och hanterbart och kan minska både muskelspänningar och stress. Just nu arbetar Bojner Horwitz med att föra in kultur på arbetsplatser och skapa kulturhälsopooler, som en sorts bryggor mellan sjukskrivna och arbetsplatser. Tanken är att arbetsgivare, försäkringskassor och arbetsförmedlingar ska kunna ansluta sig, liksom musiker, dansare, skådespelare och bildkonstnärer. – Det måste finnas ett stort utbud, vi har alla olika lust-triggers. Matchningen är central. Vem som ska betala för kulturhälsopoolerna är ännu inte klart. Men att det skulle löna sig för samhället i det långa loppet är Eva Bojner Horwitz övertygad om. Cirka 90 miljarder per år kostar de 500 000 människor som i dag är långtidssjukskrivna. – Kunde vi få bara tio procent av dem tillbaka i arbete snabbare vore mycket vunnet. Ett projekt med kultur på recept, som på initiativ av regeringen drivits under ett år på Capio Citykliniken i Helsingborg, utvärderas just nu. I projektet har långtidssjukskrivna patienter med depressioner, långvarig smärta, stress och ångest deltagit.
Du behöver en dos kultur om du: Börjar glömma bort koder som du annars automatiskt minns. Märker att din hjärtklappning inte avtar när du går och lägger dig. Vaknar fl era nätter i rad av mardrömmar. Har svårt att stå ut med ljud som du normalt sett inte reagerar på. Märker att du har svårt att vara med människor som är långsamma. Talar under inandning. Inte har tid att prata med dem som står dig nära. Överreagerar på saker som du annars inte brukar reagera på. Inte hinner gå på toaletten i lugn och ro. Börjar effektivisera dina sysslor så att du försöker vinna tid i allt du gör.
På Galleri 21 möts vi av ett inverterat hem, komplett med pärlspont,
paneler och Moraklocka och vi får tjuvkika in genom hål i väggarna
till en vidrig miljö som ändå skildrats med enorm ömhet
Jag insåg att jag älskar Peter Johansson även som person när han höll en workshop i höstas och jag senare träffade honom även på Kulturparlamentet i Hässleholm. Han är så oerhört generös och hjälpsam att det är omöjligt att tro att han genomlevt den fasa hans dubbelutställning Barnatro vittnar om.Människor med denna typ av erfarenheter har oftast tappat allt förtroende för omvärlden och blir därför känslokalla och för vidare den ondska de själva utsatts för.
Johanssonspojkrum känns komplett avbildat
och jag känner igen alla nummer av Fantomen,
kuddar, lampa osv från mitt eget 70-tals flickrum
Barnatro är en fantastiskt modig utställning och vi började se den del på Galleri 21 där konstpubliken möts av vackert faluröda containrar. Dessa består av olika rum i ett inverterat hem, kompletta med pärlspont, paneler och Moraklocka. Vi får tjuvkika in genom hål i väggarna, böja oss och sträcka oss för att få ta del av Johanssons uppväxtmiljö i lilla Berga, Dalarna, skildrad in i minsta detalj, med oljud och serietidningar (det enda jag saknar är egentligen lukterna av cigarettröken från mammans evigt pyrande cigaretter och hans eviga följeslagare falukorv.)
Jag har en känsla av att det är väldigt bra att Barnatro är uppdelad på två gallerier så att man tvingas bege sig utomhus och få luft och ljus mellan dem. Fast Johansson i vanlig ordning uppvisar stor humor, självdistans och faktiskt en enorm ömhet (och helt befriat från bitterhet) skulle det troligen blivit alltför tungt att genomleva allt i ett svep.
Korvkok med blod forsande nedför väggarna
Johansson inleder utställningspresentationen "Dubbelutställningen Barnatro skildrar upplevelse från mina uppväxt[år] i den lilla byn Berga nära Sälen i Dalarna.
Här fanns min utstuderat elaka och barnhayande farfar. Här fanns min far, som pendlade mellan mängder av arbete och frustrerad ilska, som mynnade ut i extremt våldsamma utbrott. Här fanns också min allt mer labila mor, som när min far dog kunder bli så arg, ledsen eller besviken på sitt liv, att det ofta gick ut över ting - som bilen eller snöskotern - eller någon svagare och mindre än hon själv - som hunden eller mig!
Falukorv o mer falukorv I och med denna
utställning får jag en än djupare förståelse för den
som symbol när jag får veta att det ofta åts
närmast varannan dag i Dalarna förr.
Här fanns också mannen som utnyttjade mig sexuellt under många år.det var min fars arbetskollega och vän till familjen. När jag var 14 år dog min far. Det märkliga var väl inte min fars död i sig, utan att den gjorde mig lycklig! Jag grät inte en står eftersom jag visste tt den innebar slutet på min mardröm.Den här mannen skulle aldrig mer dyka upp i vårt hem! Jag grät inte heller när min mor dog, för med henne, efter pappas död, hade helvetet bara tagit en annan form, som hennes död befriade mig ifrån."
Ur ett hål kommer t o m en korv ut i ansiksthöjd,
så det gäller att ducka för att inte bli angripen av den.
Hur har Peter Johansson egentligen kunnat bli den fantastiska människa han är nu?
I Galleri 21 ekar skrik och den stränga uppmaningen "Nu är det allvar" och i flera kikhål möts vi av en sträng kvinnogestalt som diskar, röker och skäller.
Tycker mig känna igen Peter själv i sin mors 60/70-tals outfit och känner att henne vill jag inte träffa. Johansson skriver vidare att "som barn hade jag inte ord att sätta på mina känslor av ilska och rädsla, och idag har jag inte velat vända mig till terapi utan mitt val blev att försöka bearbeta upplevelserna genom att göra visuella berättelser."
Jag kan inte annat än beundrande applådera att han verkligen lyckats, där så många som gått i terapi i decennier inte gjort det! Jag har all kännedom om hur fantastiskt kultur kan läka fysiska skador genom att jag fick konst på receptefter min olycka men att det också har en sådan fantastisk effekt på även vid mental tortyr, som jag vill definiera det Peter vittnar om, är nog inte vetenskapen ens medveten om!
På Galerie Leger är utställningen mer traditionell och inte dold på samma sätt som på Galleri 21 och Johansson skriver att han där "har gått vidare in i min uppväxt och presenterar ett utval fotografier från familjens fotoalbumoch ställt dessa tillsammans med skulpturala kommentarer och bildreferenser, för att på associativ väg kunna berätta om mina upplevelser.--- Dramatisera, återskapa, förvrida ont till gott och ur dessa mängder av referenser se framåt. Min tanke är, trots de mycket personliga historier jag berättar om i min konst, att de ändå skulle kunna bli allmängiltiga och en sorts passager till besökarnas känslor och hjärta och frammana deras egna upplevelser, både sämre och mer glädjefulla minnen från unga dagar,"
Framför en bild av Hjortronplockarna visar han kaktusar neddränkta i Falu rödfärg.Som barn samlade han på serietidningar, kaktusar och isbjörnar vid något tillfälle körde därför hans mor hela dessa samlingar på soptippen för att verkligen såra sin son
Just där sätter han fingret på mina egna upplevelser; när jag grävt riktigt djupt i mina personliga upplevelser har jag lyckats beröra andra djupare genom att det blir just allmängiltigt där. Väldigt mystiskt men ett klart faktum (fast jag av födsel och ohejdad vans är väldigt mycket kvinna).
Mamma, Pappas skåp och Korvknullaren är en maskin av ett traditionellt Dalaskåp, en korv som sticker upp och en roterande röd stuga och finns på Galerie Leger.
Spelad ilska mot faluröd vägg och Pedofilstång med korvringar och bakom den foto från konfirmationen.
Parasoll med Skugga bestående av bl a de delar
av fotona som lämnat tomrum i fotoalbumen;
Förövarna. Visa ditt Sår och Hundarna
Utställningen pågår endast t o m 9/2 på Galleri 21och t o m 10/2 på Galerie Leger för att sedan flytta till Wetterling Gallery i Stockholm, där han ställer ut en hel månad 28 mars - 27 april.
Kan inte tänka mig att allt ryms där dock (men har i o f s inte själv varit dit sedan min utställning där 2002..). Bege er m a o helst till Malmö men se för allt i världen denna fantastiskt vidriga utställning!
Jag älskar verkligen denna bild på Beatrice Wood från growingbolder.com. Jag hoppas att jag kommer att behålla hennes attityd som gammal!
De skriver: "Du är aldrig för gammal för att uppfylla dina drömmar, som det brukar heta." Se gärna den fantastiska bilden ovan på Titanic-överlevaren och keramikernBeatrice Woodfrångrowingbolder.com. Där är hon fullt upptagen med sitt kreativa keramiska skapande. Hon finns tyvärr inte bland oss längre, eftersom hon somnade in den 12 mars 1998, vid 105 års ålder, Hon var som mest produktiv under sina sista 25 år i livet, då hon skapade verk till den allt växande marknaden för hennes keramik, hon skrev också böcker och besökte hundratals människor. När hon tillfrågades om hemligheten bakom sitt långa liv svarade hon just att allt är “tack vare konst, böcker, choklad och unga män”!
Artikeln fortsätter med att "särskilt om dina drömmar handlar om att skapa konst kan det finnas fördelar också för din hjärna att gripa tag i dem".
Forskare vid Mayo Clinic i Minnesota har funnit att när man börjat måla, teckna eller skulptera som äldre kan de faktiskt avvärja det grötiga tänkandet och minnesförluster som många äldre besväras av. I tidskriften Neurology utvärderas allt av kollegor och där skrivs att ett forskningsprojekt som pågick vid Mayo Clinic under fyra år undersökte de 265 personers i 80-årsåldern hjärnor. Enbart 45 av deltagarna var konstnärer och av dess hade 18 börjat syssla med 'konstnärliga aktiviteter' från medelåldern eller senare i livet.
Här är min koloni-granne Gunnel Pihlman, 80 år ung i år. Jag hoppas att jag kan vara som hon vid den åldern! Fortsätter jag med min konst visar forskning att det finns gott hopp för det!
Medan studien pågick utvecklade 121 av de äldre 'milda kognitiva[alltså t ex medminnet, inlärning, uppmärksamhet, koncentration, problemlösning, simultankapacitet, språklig- eller orienteringsförmåga] problem'. Bland de som sysslade med sin konstnärlighet hade 73% mindre risk att utveckla mentala misstag, jämfört med de som inte alls höll på med något konstnärligt. Deras kognitiva försvagning var bara 16.7% jämfört med normala 49.2%.
Deltagarna som höll på med mer hantverksmässiga hobbies, som med trä eller textilier, hade 45% mindre risk att drabbas av tanke-. eller minnesproblem. I studien fann forskarna också fördelar hos dem som använde datorer och levde ett aktivt socialt liv.
--- Neurologiprofessorn dr. James Galvin, vid New York University neurology, var inte inblandad i studien, men skrev i ledaren: 'Kanske borde vi idag bredda uttrycket om ett äpple om dagen att också innehålla att måla ett äpple, gå till affären med en vän för att köpa äpplet och att använda en Apple-produkt.'
Men hur kommer det sig att konstnärligt skapande vid hög ålder påverkar hjärna så djupt?
'Jag vet faktiskt inte hur det kommer sig att ett konstnärligt engagemang har starkare betydelse än andra aktiviteter,' sa forskningsledarenRosebud [O] Roberts i en intervju med Pacific Standard. 'Det kan vara så att dessa aktiviteter alla spelar en särskild roll för att hålla våra hjärnceller stimulerade och att de hjälper till att skapa nya vägar i hjärnan.'" Just det senare kan jag personligen intyga efter att många av mina egna mentala förmågor utvecklats av att jag fick konst på recept 1995. Det visade senast de undersökningar som gjordes av mina förmågor på Orup sjukhuset. Neuropsykologen konstaterade att jag "ligger inom normalvärdena gällande allt nu" trots de allvarliga skador jag hade som innebar att jag tidigare presterade väldigt mycket under normalvärdena! Jag minns t ex ett test där jag helt bortsåg från allt på vänster sida i testet pga mina högersidiga hjärnblödningar.
"'Eller så kanske ett fortsatt engagemang gör att en person en högre kognitiv reservkapacitet, som gör att alternativahjärnceller kan ta över funktioner från de celler som inte längre fungerar.'
DN har i flera artiklar på Insidan försökt att ge svar på hur kreativitet kan uppnås och bl a presenterat vad psykologen Maria Sandgren, som bl a sett till att kreativitet nu blivit ett akademiskt ämne, kommit fram till:
"Det utmärkande för kreativa människor är att de är öppna för intryck från andra. Även om den kreativa processen till stor del sker inne i huvudet är det viktigt att vara nyfiken och på allvar vilja ta in något nytt.--- Människor som är kreativa ser fler möjligheter, är mer öppna och tar bättre vara på sitt liv"
En femveckorskurs i kreativitet lär ut att människan visserligen är skapt för att lösa problem, och att det finns två sätt att göra det på; genom att tänka konvergent eller divergent. Med ett konvergent tänkande är man analytisk och söker ett enda svar på problemet; ett snabbt och rätt svar. Alltså det sätt vi oftast använder oss av i västvärlden. När man däremot tänker divergent innebär det att man hämtar idéer och associationer från många olika håll, som inte alls behöver ha med problemet att göra! Man håller alltså många lösningar öppna, vilket gör att man ser flera möjligheter till svar. – För att kreativitet ska uppstå måste en ny och en gammal idé mötas. Det kräver att man låter element som man inte tror kan mötas ändå göra det och hämtar inspiration från andra områden. Författare, exempelvis, tjuvlyssnar ofta på konversationer på bussen, berättar Sandgren. "Den kreativa processen sägs ha fyra faser: Först förberedelsen, då man låter sig inspireras och samlar idéer. Sedan inkubationen, då idéerna sjunker in, man tar paus och idisslar litet. Samtidigt som det omedvetna jobbar på. Fas tre är illuminationen, den plötsliga aha-upplevelsen, då man vet vad man ska göra, ”glödlampe-metaforen. Sista fasen är verifikationen, då man prövar idén, formulerar den, ser om den håller. Och sedan försöker övertyga andra."
– Det är det verkligt revolutionerande med att vara kreativ, att man förändras och förändrar.---Kreativitet är i mycket ett socialt fenomen, enligt Sandgren. Det utmärkande för kreativa människor är att de är öppna för intryck från andra. Navelskådande räcker inte. För att en idé ska kunna betecknas som kreativ och nyskapande måste den dessutom vara tillämpbar. Kreatören måste kunna berätta om och förankra sin idé hos omgivningen.--- [Dessutom] är de också ofta toleranta och medkännande, samvetsgranna och strukturerade, --- intellektuella. Alla de dragen har vart för sig en viss genetisk bakgrund, säger Sandgren i DN. --- "Konstnärliga processer är annars ett bra område att dyka ner i när man ska studera kreativitet, tycker Sandgren.
– Konstnärer jobbar systematiskt, men måste samtidigt vara öppna för det oväntade och det oprövade.--- Hennes avhandling handlade om vad som gör att professionella operasångare utvecklas. Nu kartlägger hon övningsvanor, personlighet och musikalisk självbild hos musikstudenter på hög nivå i tre genrer: jazz, klassisk musik och folkmusik.--- Det är när viär intensivt närvarande tillsammans med andra och dessutom tvingas skärpa oss som vi är mest kreativa. Körsång brukar nämnas som ett exempel --- det finns många fler sådana 'high-effort'-aktiviteter. Som att träna, lära sig språk, spela bridge. Det viktiga är att man är öppen och närvarande i det man gör.
1981 fick zoologen och psykologen Robert Sperry ta emot Nobelpriset i medicin för att han bland annat sett att den mänskliga hjärnan delar upp sitt arbete mellan höger och vänster halva, liksom att dessa delvis har olika funktioner; den högra hjärnhalvan har kopplats samman med fantasi, rytmkänsla och förmågan till helhetsbedömningar, medan den vänstra har kopplats till analys, logik och ordbehandling. (Detta gäller framför allt högerhänta människor, medan vänsterhänta oftast har motsatta färdigheter i hjärnhalvorna.) Enligt dessa teorier är en människa som har många och täta kopplingar i hjärnbalken, dvs mellan hjärnhalvorna, sannolikt mer kreativ, det vill säga skapande.
Bra kopplingar mellan hjärnhalvorna i hjärnbalken gör oss mer kreativa! Bild från www.neuroportalen.com
"Efter Robert Sperrys upptäckt har forskning om sambandet mellan hjärnans olika aktiviteter och kreativitet exploderat Studier har tytt på att om någon som inte är bra på att måla eller sjunga tränar dessa förmågor blir han eller hon samtidigt bättre på hanteringen av ord och siffror", medan "den som är usel på matematik blir bättre på att musicera och måla om han eller hon övar på att räkna."skriver DN. Visst är det helt fantastiskt hur hjärnan funkar? Den upphör aldrig att fascinera mig! Det måste vara tack var Sperrys forskning mina läkare gav mig konst på recept 2005.
Här följer Maria Sandgrens tips på hur du blir mer kreativ:
Håll dig nära kreativa människor och låt dig inspireras av dem.
Ägna dig åt sång, dans, musik, måleri eller andra kulturella aktiviteter.
Att hitta på så många sätt som möjligt att använda en tegelsten på är en klassisk kreativitetsövningför att utmana de invanda tankemönstren. De första idéerna brukar vara tämligen konventionella:Man kan använda tegelstenen som bokstöd eller dörrstopp. Man kan bygga en grill med den. Mennär de första idéerna väl är nämnda brukar flödet börja. Hitta på tio saker, och sedan tio till.
