positiva stötar

Fascineras så av historien om Rob Summers, som trots ryggmärgslörlamning, efter en trafikolycka 2006, tack vare elektriska stötar i ryggmärgen nu kan stå upp och till och med ta några steg!

bild från the Times

DN skiver att amerikanska forskare för första gången har lyckats få en förlamad person att gå när 25-årige Rob Summers från Los Angeles rest sig upp upp och stått i flera minuter med lite stöd tills benen skakar av utmattning. Han kan också ta några steg på ett löpband:

"– Det här är ett otroligt spännande genombrott. Om forskarna lyckas upprepa detta med andra patienter ökar hoppet för många ryggmärgsskadade. Många skulle kunna ha nytta av behandlingen, kommenterar Lars Olson, professor i neurologi vid Karolinska institutet.En sommarnatt 2006 gick den då 20-årige studenten och basebollspelaren Rob Summers ut till sin bil för att hämta en träningsväska. Han blev påkörd av en bilist, som smet från olycksplatsen. Kvar på marken låg Rob, förlamad från midjan och ned.

Fem år senare kan vi nu på en videofilm se Rob Forskarna Susan Harkema och Reggie Edgerton och deras medarbetare har opererat in sexton små elektroder på Robs ryggmärg i ryggraden i ländryggen. De sänder ut svaga elektriska stötar, som lurar ryggmärgen att tro att impulserna kommer från benen.

Ryggmärgen svarar med att skicka signaler till musklerna och det leder till automatiska rörelser i benen. Efter två års träning kunde Rob själv styra sina muskler i benen medan den elektriska stimuleringen var i gång.

– Det här är första gången som en förlamad person själv kan stå upp och till och med gå. Det är mycket glädjande att se för oss som forskar inom fältet, säger Lars Olson.

Forskarna tror att Rob Summers ryggmärg inte gick av helt i samband med trafikolyckan. Några nervtrådar, som löper från hjärnan och ned genom ryggmärgen, kan ha fått mindre skador så att de inte längre kunde skicka några nerv­impulser. De kan väckas till liv igen och kanske till och med växa med den elektriska stimuleringen.

Rob Summers har också enligt forskarna återfått viss sexuell förmåga och kontroll över urinblåsan.

Forskarna poängterar att metoden hittills bara har provats på en enda person och att det behövs fler studier. Det är också oklart än vilka som kan ha nytta av metoden.

– Om ryggmärgen har gått av helt är det mindre sannolikt att kunna gå igen. Däremot tror jag att den elektriska stimuleringen kan användas på många för att få i gång automatiska rörelser i benen. Det är bra för cirkulationen i kroppen, säger Lars Olson.

Rob Summers säger själv att hans liv har förändrats helt sedan han fick chansen att prova behandlingen.

– För någon som inte ens har kunnat röra en tå på fyra år, är friheten och förmågan att stå på egen hand helt otrolig. (...) Jag tror att den elektriska stimuleringen av min ryggmärg kommer att få upp mig ur rullstolen, skriver han i ett pressmeddelande.

Studien publiceras i medicintidskriften The Lancet.

Schyssta lökar

Ja, just lökar är oerhört schyssta och blommar igen om de sätts i ny jord. Jag har därför sparat de slokade påskliljorna, som jag just satt ut i rabatten med förhoppningen att de kommer att blomma vackert där nästa år.

så här såg de ut i påskas

 Detta är både påskliljor och pärlhyacinter så nästa vår blommar de säkert under buskarna där jag planterat dem.

efter att ha förflyttats till balkongen
är de dock inte särskilt fina längre

Egentligen borde jag ha sparat även hyacinterna o andra jullökar med för även de blommar då upp igen. Av dem övervintrar jag bara mina Amaryllisar, som snart ska få flytta ut på balkongen över sommaren. Sedan de slokade ned har de blivit näringsvattnade för att orka upp till jul igen.

Hålet det ska planteras i ska vara så
djupt satt rötterna ryms bra. 

Det är lite dåligt med planteringsyta på min gård, men när jag var ute med Greta upptäckte jag att vid sidan av några buskar finns det precis lagom plats för mina narcisser bredvid några kungsängsliljor.

Planterade ser narcisserna  rätt tråkiga
ut nu, men de kommer att ta sig

 Jag borde ha sparat även mina iskonvaljer o planterat eftersom jag älskar liljekonvaljer, men de brukar tack och lov komma upp alldeles av sig själva!

Avslutade med att vattna ordentligt

I vattnet blandar jag en växtnäring, som verkligen är en dunderkur, inköpt på Jordgubbslandet, Rödön. Nästa vår bör här blomma fantastiskt!

Komapatient vaknar

Något alldeles fantastiskt har skett i Argentina. Jag läser till min enorma glädje i Illustrerad Vetenskap om hur en komapatient har väckts av en ny medicin. Detta genom tillförsel av små mängder apomorfin ur dropp. Apomorfin används normalt för att minska besvärliga symtom  av Parkinsons sjukdom.

Jeronimo Perez Zurdo hargjort stora framsteg efter bara fyra dygn .
Ett halvår ­senare skrivs han ut från sjukhuset, och två år senare är
han fullständigt frisk. Foto: Esteban A Fridman 

Under ledning av dr Esteban A Fridman  beslutade sig läkarna på Fleni-sjukhuset i Buenos Aires i Argentina för att testa en helt ny behandling på 25-årige Jeronimo Perez Zurdo, som ådrog sig svåra skador i huvudet när han den 21 augusti 2004 var med i en trafikolycka. Alltså drygt ett halvår efter min olycka. Fridman menade att hjärnans sviktande funktion under koma kanske kunde bero på brist på neutransmittorn dopamin. Trots att tidigare försök av andra forskare inte hade visat några lovande resultat, valde han att fullfölja sin idé. Tidigare försök hade nämligen antingen försökt få hjärnan att själv bilda mer dopamin eller att tillföra ett annat ämne med ganska svag dopamineffekt. Fridman ville i stället testa läkemedlet apomorfin direkt eftersom det är en väldigt potent ”härmare” av just dopamin och det används för behandling av allvarliga fall av Parkinson, där hjärnans dopaminnivå också är låg.

Fridman satte dropp på Zurdo för att han kontinuerligt skulle tillföras små mänger apomorfin, och gick sedan hem när arbetet var slut för dagen. Redan några timmar senare ringde patientens mamma hem till läkaren för att berätta att hennes son verkade ha vaknat!

I olyckan trycktes Zurdos kranium ihop så att blödningar fick trycket att stiga i hjärnan och skanningar visade allvarliga skador i pannloben och i hjärnbalken, som förbinder hjärnhalvorna. Zurdo låg i koma och gled efterhand över i först ett så kallat vegetativt tillstånd och ­senare ett tillstånd med minimalt medvetande. I månader var de enda livstecknen att hans ögon plötsligt kunde öppnas och följa en rörelse, ­eller slumpmässiga rörelser av höger arm som en reaktion på frågor. Efter 104 dagar i detta tillstånd skattade läkarna hans tillstånd enligt två vedertagna ”komaskalor”. CNCS-skalan beskriver graden av medvetslöshet, och på en skala från 0 till 44 fick han 20, vilket motsvarar måttligt koma. DRS-skalan an­ger patientens funktionsbortfall, och på en skala där 30 betyder hjärndöd, uppnådde han 21, motsvarande en extremt allvarlig funktionsnedsättning. För min egen del var jag medvetslös i "bara" 22 dygn, varav jag låg i respirator i tio. Sista dagarna av min medvetslöshet var jag uppe och gick med hjälp av ett gåbord, men det var omöjligt att få kontakt med mig.

Kraftiga slag mot huvudet, förgiftning, syrebrist eller blodproppar kan utlösa koma. Tillståndet följs ofta av en månads- eller årslång medvetslöshet, under vilken patienten bara kan reagera med reflexer eller genom att till exempel le mot ett känt ansikte men i övrigt inte kan ge uttryck för känslor och behov. Hittills har den enda behandlingen för dessa patienter varit omvårdnad och omsorg, och man har bara kunnat hoppas på att de med tiden vaknar upp utan alltför svåra men av sina hjärnskador. Nu visar emellertid nya försök att i varje fall några av dessa patienter på ett närmast mirakulöst sätt kan väckas till liv och på rekordtid återvinna de förlorade hjärnfunktionerna.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

sparris

Som jag berättat tidigare skrivit befann jag mig förra veckan i Simrishamn och runt om Österlen för att få se Magnolian blomma, äta färsk sparris och möta försommaren! Jag inleder därför med sparrisen, som blev så pass försenad i år att Sparrisfestivalen som burkar vara två veckor tidigare där istället fick bli en Rabarberfestival. Vecka 20 såg det dock så här fint ut på sparrisfälten utanför Simrishamn:  

det ser så roligt ut med sparrisarna som fräckt tittar upp
ur sandjorden, eller hur?

När vi klev ur bilen hos sparrisodlaren välkomnades vi av en sällskaplig bulldog som visade oss in till mattes sparrisbutik. Där fick vi veta att för den sparris de odlar tar det fem år innan den kan skördas. Eftersom vi fått beställningar norrifrån köpte vi med oss drygt 1 kg sparris

så här mycket blir ett drygt kilo sparris

Vi var även förbi Buhres fisk i Kivik, som nu är helt återuppbyggt efter branden. Där köpte vi både surdegsbröd och vinkokta musslor, så med det och Granatäpplemust från Kiviks Musteri, där vi varit tidigare blev middagen på vandrarhemmet så här lyxig:

ingen dålig vardagsmiddag, som dessutom består av
svampomelett och marinerade kronärtskockor

Hos syster med familj tillreddes dock den riktiga festmåltiden; baconlindade grillade sparrisar

innan sparrisarna läggs på grillen
måste de läggas i olja så att de inte
blir torra eller börjar brinna

Käre svågern tillredde så grillat viltsvin och en underbar sås av färsk dragon och grädde och till det severades både kokt nypotatis och 

svågers goda sås med dragon var superb till vildsvinet

... till dessert jordgubbar, som köpts nyplockade från Vik på Simrishamns torg samma morgon:

så gott att det bara knollrar sig inom mig

Gräddig dragonsås till Vildsvinsfilé

För 4-6 personer.

3 vitlöksklyftor

2 dl grädde 40%
½ dl mjölk
1 msk örtsalt 
1 msk dragon
1 msk torkad persilja
1 msk viltfond
Lite svartpeppar
Häll grädden och mjölken i stekpannan (med stekskyn. Någon sådan blir det ju inte när man grillar dock) och rör eller vispa om. Krydda och koka försiktigt upp på svag värme. Smaka av. Smaklig måltid! 
Så här god tyckte svåger att hans sås var:

barnen trodde inte sina ögon...

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Flera flugor i en enda smäll

I helgen var det så vackert väder att jag tog jag tag i att vända trädgårdslandet, som mest såg ut som ett övningsfält för militärfordon, med högar av jord och torv utspridda. Där fanns också en jordhög dit jag ifjol flyttade en massa av de vilda smultronplantorna som är utspridda över tomten Det har nämligen funnits en idé om att bygga ett växthus där trädgårdslandet är, men den är numer skrotad.

så här illa såg det ut, ja faktiskt ännu värre eftersom jag tagit
bilden för att få med Narcisserna så de döljer jordhögen

Jag tänkte att eftersom jag inte kunnat träna på länge skulle det vara väldigt bra för min kropp, då det enda jag hade att tillgå utöver den egna styrkan var en grep och en spade. Att det dessutom skulle vara så bra även för min ständiga hjärnvärk hade jag inte kunnat ana, trots allt jag läst om odlandets läkande effekter. Inser verkligen odlandets magi efter att jag "bara" hade vänt jorden i landet under 2 h och hjärnvärken rann ur mig ikapp med svetten. 

Greta var förstås med hela tiden  medan jag höll på i landet,
som ligger ovanför  stenarna i dammen.

Jag jobbade tyvärr utan handskar, eftersom  de enda som fanns var sådana där grova arbetarhandskar, som dels glider och dels innehåller så mycket Krom att jag, som är allergisk mot det, får blåsor av dem i så fall.
Jag förstod dock vad som skulle ske och var beredd på de blåsor jag skulle få, men hoppades att de skulle hålla. Så nu har istället fått  sår i händerna, som snart blir till fler valkar. Ingen som ser mina händer kan alltså beskylla mig för att vara en "fin fröken" som inte kan ta i...

så här ser landet ut numer, så nu behöver där bara gödslas
och sättas frön, så kommer det att bli riktigt bra.

En hel hoper flugor i en enda smäll alltså; frisk luft, sol, träning och minskad hjärnvärk och till på köpet ett trädgårdsland som är redo att odla i efter uppgödsling. Den enda nackdelen är att den efterlängtade Jamtlis vårmarknad blev totalt bortglömd i allt trädgårdsstök.

Gränna tips

När man kör E4 mot Skåne tycker jag det är en god idé att svänga av den mot Gränna. Där finns nämligen världens trevligast fik i -50-taltappning nämligen just Fiket.  Det ligger på gågatan, Brahegatan 43, mellan några Polkagrisfabriker och mitt emot parkeringen på torget, mitt i Gränna. 

denna bild är lånad från Fikets hemsida
och visar ägarinnan Sussi Zackrison
hängande i dörrkarmen

 Det är en liten omväg för en stor och mysig upplevelse, kolla vad mysigt där är:

Fina 50-talsfåtöljer med galonsitsar och kakelugn

Fiket har eget bageri, som varje dag erbjuder nybakade klassiker med allt från wienerbröd till dammsugare och mazariner. På Fiket finns även matbröd, frallor och deras berömda knäckebröd! Dessutom finns mackor, pajer,  sallader och Zoega-kaffet är alltid nybryggt. Dessutom hittar man Grännas bästa espresso, liksom andra kaffespecialiteter här.

Vi tog naturligtvis -50-talsklassikern Radiokaka,  som  blev mest
känd från Lennart Hylands Karusellen, fast den egentligen kommer
redan från 1920-talet. Den lanserades för att den kan ätas ljudlöst
och dessutom ser den ut som en radio. Därtill en Pariservåffla
och varm choklad med grädde.

Stämningen och alla stammisar kan verkligen rekommenderas och så här fint prydd är en ruta i Fiket med koppar från 50-talet hängande:

Fiket måste upplevas, för utöver den mysiga inomhusmiljön finns veranda med utsikt över Vättern och man kan även sitta på gatuserveringen.
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Neandertalarna hade avlång hjärna hela livet

I slutet av april skriver Illustrerad Vetenskap om vad en ny undersökning av nio fossila kranier från neandertalbarn visar :

Neandertalarna föddes med avlång hjärna, precis som vi moderna
människor  också gör. Det underlättar nämligen  förlossningen, men medan
hjärnan hos oss ändrar form under det första levnadsåret, så att den blir rundare
(blå), ägde ingen liknande utveckling  rum hos neandertalarna, utande bevarade sin avlånga hjärna livet igenom (röd).

Neandertalarens hjärna var lika stor som vår är och neandertalaren var inte dum. Ny forskning visar dock att människohjärnans utveckling under det första levnadsåret skiljer sig från hjärnans utveckling hos både neandertalare och schimpanser. Neandertalaren föddes med ett avlångt kranium, vilket även människan gör. Redan under det första levnadsåret ändrar människohjärnan dock form, så att den blir mer klotformad och den fortsätter så att vara det hela livet. Tillväxten sker särskilt i hjässan överst på huvudet, i tinningarna över öronen och i lillhjärnan i nedre delen av hjärnan, visar en analys vid Max-Planck-Institut für evolutionäre Anthropologie i Leipzig i Tyskland. De hjärndelar som utvecklas hos nyfödda barn i takt med att hjärnan blir rund tros höra ihop med bland annat vår förmåga att skapa abstrakta föreställningar om vår närmiljö.

Forskarna anser att den evolutionära växlingen från den klassiska hjärnutvecklingen, som den ses hos schimpanser och neandertalare, till den unika utvecklingsprocessen hos nyfödda människor kan ha förbättrat våra mentala och intellektuella förmågor och gett oss en fördel i konkurrensen med neandertalarna. Huruvida Neandertalarna var lyckligare än oss förtäljer dock inte historien.