 |
| Jessica Gedin och Karolina Fjellborg bevisar att det är möjligt att vara ung, snygg och smart samtidigt! |
 |
| Anna Odells Okänd, kvinna 2009-349701 från Konstfacks – Vårutställning 2009. |
lördag 15 januari 2011
"Kulturbråk"
På Gomorron Sverige igår morse följde jag en väldigt insiktsfull diskussion mellan Jessica Gedin och Karolina Fjellborg i programmets Nöjespanel. De konstaterade, intelligent nog, att det ofta är män med höga positioner, som väl behärskar retorikens alla knep och är ovana vid att kritiseras, som ger sig in i dessa verbala kraftansträngningar. Att de dessutom inte själva förstår hur inflytelserika de är egentligen och att det ofta handlar om att "sparka neråt" ger "bråken" en dimension som annars ofta saknas i svenska debatter. Jessica Gedin hör ju till en av mina absoluta favoriter att lyssna på och jag börjar verkligen gilla även Karolina Fjellborg ! Du kan se de två delarna av dessa sändningar här, där även Hanna Hellqvist är med, och här.
Med tanke på alla nu aktuella och livliga "Kulturbråk" är jag särskilt glad över att kunna påminna om ett av de kanske största de senaste åren, nämligen Anna Odells Okänd, kvinna 2009-349701. Jag har precis fått en inbjudan till det konstnärsdrivna galleriet Verkligheten i Umeå till verket Okänd, kvinna 2009-349701 och ska verkligen försöka ta mig dit och se det! Okänd, kvinna 2009-349701 har blivit ett av de senaste årens mest diskuterade konstprojekt, som jag dessutom anser är ett av de allra viktigaste. Det presenteras i sin helhet 28 januari–11 februari i konstrummet Verkligheten på Pilgatan 16 i Umeå. Vernissaget börjar klockan 19.00. Konstnären, Anna Odell, närvarar. Det kommer även jag att försöka göra!
fredag 14 januari 2011
"Det andra könet"
Måste bara dela mig av dessa, som det tycks, p
 | |
|
Det andra könet i öst – om kvinnliga konstnärer i den central- och östeuropeiska modernismen är enligt Lind "ett forskningsprojekt som är epokgörande [min kursivering] vad gäller fakta.---Tom Sandqvists forskningsprojekt ger en mängd nya ingångar till den klassiska västliga konsthistorien." I och för sig menar Lind att den är "oöverskådligt i sin rikedom av delvis ostrukturerad persondata". Jag kan dock avslöja att som föreläsare är Sandqvist så oinspirerande att han är helt bunden av sin egenhändigt författade litteratur. Det innebär att om man missar någon föreläsning så kan man bara läsa det kapitlet i boken, utan att ha gått miste om särskilt mycket... Det var visst först i och med modernismen som de kvinnliga konstnärerna uteslöts ur konsthistorien. Dessutom har vi i väst inte hittills haft någon kunskap om det central- och östeuropeiska perspektivet, så en kompletterande europeisk kulturhistoria tycker jag verkligen låter lockande.
 |
| Mina bokhyllor innehåller (dessvärre) mycket som jag ännu inte hunnit läsa. Såg i en inrednings- tidning att det 2011 ska "bli inne med böcker igen" och att man därför "kan plocka upp dem ur förrådet"... Mina har jag dock släpat land och rike runt i alla år och alls inte gömt undan. Men det är väl bra för dem det är viktigt för "hur det ska se ut" att de nu ska köpa o visa böcker. Hoppas bara att de läser dem med! |
Mellan hägg och syren
... nästan i alla fall! Så här efter jul kan man fynda hyacinter som "blivit över" efter jul. Hyacinten blommar ju egentligen på våren och själv brukar jag alltid byta ut allt jul-likt mot violetta toner efter nyår. Längtan till försommarens hägg och syrén lindras av att köpa Hyacinter i vitt och violett, i alla fall min.
 |
| Hyacinterna satte jag i en silverskål, fodrad med plast för att slippa vattenspill (och vill heller inte förstöra skålen med det). Nästan som hägg och syren! Ljusstaken hade alltid farmor på sitt köksbord, så nu står den på mitt. |
 |
| Violetta toner i vardagsrummet. T o m Gretas agility-tunnel går i lila och här syns hur mitt hem alltmer liknar en kattcirkus... |
 |
| När tulpanerna kommer känns våren lite närmre... |
Inte köttbristens fel!
Neandertalarna åt grönsaker och sädesslag, inte bara kött, visar en amerikansk forskarstudie. Vår förhistoriska kusin tillredde sina vegetabilier över öppen eld. Det vet vi eftersom forskarna har hittat rester av rötter, rotfrukter och vilda grässorter i tandrester från neandertalare i Belgien och Iran, enligt Dagens Nyheter och http://wwwnewzalertsnet.blogspot.com/2010/12/neanderthals.html
Resultatet som publiceras i vetenskapstidskriften Pnas omkullkastar teorin om att neandertalarna dog ut för 30 000 år sedan ut på grund av sitt köttberoende! Nästa nummer av tidskriften Proceedings, som publiceras av National Academy of Sciences, sammanfattar studien med att foraskarna funnit "en sofistikierad global kost för Neandertalana, som åt lokala matplantor enklare genom att delvis koka dem". BBC menar att studien är det senaste som visar att Neandertalare var långt ifrån vilda och brutala och mer lika oss än vi trott. Korrespondenten Pallab Ghosh på BBCs vetenskapsreaktionen menar att vissa forskare antagit att Neanderthalarna nästan enbart åt kött och dog ut , precis som mamutarna när dessa gjorde det.
 |
| "vad då köttberoende?" bild lånad från http://wwwnewzalertsnet.blogspot.com |
Kanske är det inte så förvånande; Svenska Dagbladet skrev redan i maj 2010 om att svenske Svante Pääbo och hans forskarteam efter fyra års hårt arbete äntligen var klara med kartläggningen av arvsmassan hos vår närmaste släkting; Neandertalaren. Resultatet visar att skillnaderna mellan oss och Neandertalarna är mycket små, liksom att människor och Neandertalare fick barn med varann. Just det innebär att de flesta människor som lever idag har Neandertalargener i sig. Det senare rapprterade SRs Vetenskapsradion om samma forskarrapport ungefär samtidigt. Våra förhistoriska kusiner tycks alltså ha varit mer sofistikierade än man tidigare trott, lyckligtvis!
torsdag 13 januari 2011
Jakten på vilken lycka?
Hanna Hellquist har premiär på nya programserien ”Jakten på lyckan” i SVT den 18 januari. Det har du säkert sett, för hon är för tillfället med "överallt" i medierna (precis som det brukar vara med nya "intressanta" företeelser..).
Jag, som jobbat just med lycka som tema i tio år, tycker att det ska bli väldigt spännande att se vad Hanna kommer fram till och vad hon kommer att koncentrera sig på! Jag har läst några artiklar om programmet och känner att jag, som ju bloggar om just det programmet gäller, måste presentera min definition till lycka och vad mitt konstprojekt och vad denna blogg handlar om. Hanna Hellquists egen lyckouppfattning tycker jag, med ledning av Aftonbladets artikel om henne och programmet, verkar vara att jobba intuitivt och improviserande istället för uppstyrt och manusbundet. Efter att idag också har läst denna artikel tycker jag nog att Hellquist i sitt TV-program verkar gå in och testa de olika "lyckotekninkerna" med lite fel inställning. Jag är övertygad om att man måste ha attityden att man är mottaglig för lyckan om den uppenbarar sig, i vilken form den nu gör det. Om man defensivt tänker "nu ska vi se om detta funkar" tror jag det är väldigt svårt att få se ens skymten av lycka. Jag ser verkligen fram emot att se vad mer hon kommer fram till i ”Jakten på lyckan”!
Den himlastormande euforiska lyckan berör jag bara undantagsvis. Det jag menar när jag säger att jag är lycklig är nog snarare att jag känner mig tillfreds med min situation och "inget övrigt har att önska". Jag tror också att det är den definitionen de flesta som forskar på lycka använder. Jag tror nämligen att det är omöjligt att ständigt leva i en euforsik lycka; då blir ju den vardag, dvs man blir så van vid den att att man inte längre upplever den som himlastormande.
Den himlastormande euforiska lyckan berör jag bara undantagsvis. Det jag menar när jag säger att jag är lycklig är nog snarare att jag känner mig tillfreds med min situation och "inget övrigt har att önska". Jag tror också att det är den definitionen de flesta som forskar på lycka använder. Jag tror nämligen att det är omöjligt att ständigt leva i en euforsik lycka; då blir ju den vardag, dvs man blir så van vid den att att man inte längre upplever den som himlastormande.
 |
| en gryningstur på den heliga Ganges i Varanassi, Indien i nov 2001 är ett av mina lyckligaste minnen |
onsdag 12 januari 2011
"Nordens U-land? - Isländsk konst i kristid" Årets Bästa Utställning?!
Utställningen Nordens U-land? - Isländsk konst i kristid är t o m med bland kandidaterna till Årets Bästa Utställning hos Konsten "Nättidskriften för Samtidskonst", så rösta gärna, men FRAMFÖR ALLT; skynda dit!
Rösta på årets bästa utställning här! |
 |
| The Icelandic Love Corporations Déjà vu, med performance- rester från performancen under vernissage 16 oktober 2010. |
Nu är det dags att rösta fram årets bästa! Fram till och med den 7 januari kunde Konstens läsare nominera kandidater i tre kategorier: årets konsthändelse, årets konstpersonlighet och årets bästa utställning. Nu är det dags att rösta! Omröstningen är öppen fram till och med den 16 januari
Här kan du se att den redan valts till årets bästa utställning en gång.
Här kan du se att den redan valts till årets bästa utställning en gång.
tisdag 11 januari 2011
Nordens U-land? FANTASTISKT!
Det blev en kort blogg-paus för nu måste jag skriva och rapportera om nåt aldeles fantastiskt, så att fler än jag får njuta av det.
Jag hade missförstått och trodde att jag missat Färgfabriken Norrs sista utställning Nordens U-land? - Isländsk konst i kristid, men blev tack och lov (!) rättad när jag skrev och beklagade mig på Facebook. (Ibland har man väldigt god nytta av sina 242 facebookvänner, särskilt när en hel del av dem är involverade i konstsvängen!) Fick veta att den pågår denna vecka ut och att Östersunds konstskola skulle ha en guidad visning i förmiddags, så såg naturligtvis till att vara med på den (liksom ytterligare två Östersunds-konstnärer).
Jämtlands konstkonsulent, Karin Kvam guidade kunnigt och eftersom jag var den ende(!) som varit i Island kunde även jag bidra med en del om hur där är, varför många islänningar bott utomlands osv. (Som du kanske har jag lite "folkbildarambitioner"...) Jag är så överlycklig över att jag inte missade utställningen. för jag tycker att den är fantastisk, så har du inte varit dit så skynda dig dit; utställningen likväl som Färgfabriken Norr i denna form, finns bara kvar tors-sön kl 12-16! Utställningen kräver tid och engagemang för att kunna ta till sig alla de tjugo verken, så gå dit med god tid till godo.
 |
| Hreinn J. Stephensens obetitlade "box-säck" med nävavtryck av betong och marmorkross |
Jag hade missförstått och trodde att jag missat Färgfabriken Norrs sista utställning Nordens U-land? - Isländsk konst i kristid, men blev tack och lov (!) rättad när jag skrev och beklagade mig på Facebook. (Ibland har man väldigt god nytta av sina 242 facebookvänner, särskilt när en hel del av dem är involverade i konstsvängen!) Fick veta att den pågår denna vecka ut och att Östersunds konstskola skulle ha en guidad visning i förmiddags, så såg naturligtvis till att vara med på den (liksom ytterligare två Östersunds-konstnärer).
Jämtlands konstkonsulent, Karin Kvam guidade kunnigt och eftersom jag var den ende(!) som varit i Island kunde även jag bidra med en del om hur där är, varför många islänningar bott utomlands osv. (Som du kanske har jag lite "folkbildarambitioner"...) Jag är så överlycklig över att jag inte missade utställningen. för jag tycker att den är fantastisk, så har du inte varit dit så skynda dig dit; utställningen likväl som Färgfabriken Norr i denna form, finns bara kvar tors-sön kl 12-16! Utställningen kräver tid och engagemang för att kunna ta till sig alla de tjugo verken, så gå dit med god tid till godo.
 |
| Hreinn J. Stephensens Black Box 2 ser ut som en svart låda med en gejser- liknande "vattensprut" med ljud som är så dova att allt skakar |
 |
| The Icelandic Love Corporations Déjà vu, främst, performance-rester från performancen under vernissage 16 oktober 2010. Bakom till vänster ILCs video Dynasty om överklassfruars nöjen, Bakom till höger bakom tältet Rúrís legendariska performance Golden Car från 1974, dokumenterad med arkivfoton. |
 |
| Hildur Margarétardóttirs Niðstöng en skulptur avbildande ett spetsat hästhuvud gjorde hon istället för att demonstrera vid Islands finansiella kris 2009. |
 |
| Magnús Sigurdarsons installation STORM visades första gången på Gallery Hlemmur, Reykjavik 2001. Ett meditativt och kraftfullt verk där salt blåser omkring i en glasmonter av byggfläktar. All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)