Bygg genom vila och att slita sönder

Jag har kommit in i en bra träningsrutin nu och det känns oerhört bra och energigivande! När man styrketränar slits muskelfibrerna isär och det är under vilan de kan återhämta sig och du bygger muskelmassa. Låter det konstigt? Nej, egentligen är det ju nästan samma sak som när ett brutet ben läker ihop och då blir större eller att ett ärr sticker upp ur huden.

muskulös rygg länad från steroidjunkie.com

För att bygga muskler måste man belasta lite mer än man egentligen orkar och hela tiden träna tyngre och tyngre för att så att säga flytta gränsen framåt. När du gör något tung, t ex lyfter en tung vikt så många gånger att du inte orkar en enda gång till så "tänker" kroppen: "oj, jag har för lite styrka för att klara det här, bäst att bygga mer muskler!"  (Tydligare förklarat är det som händer att muskelfibrer slits sönder och när du vilar så lagas de och kroppen bygger på med mer för att klara framtida belastning.)

bild av våra muskler lånad
från www.anatomiguiden.se

Om du däremot hela tiden gör samma övningar och sådana som kroppen är van vid och orkar med, så "tycker" kroppen att den redan klarar sig bra som det är och bygger inte.  Du måste alltså höja nivån på övningarna hela tiden! Periodisera genom att köra lättare vikter och fler reps, medeltungt med ca 10 reps och så tungt med få repetitioner under 6 veckor vardera i taget. Du kan träna med vikter eller med kroppens egen tyngd, bara du ser till att variera motståndet och repetitionerna hela tiden så kroppen inte hinner vänja sig! Du bör också träna samma muskler som oftast varannan dag, så att de hinner få den vila som gör att musklerna hinner byggas.

Näcken och Skogsrået

 Näcken målning av Kaj på Höjda

I år tog jag mig till Hackås Maskin & Kultur sista dagen av sommarutställningen, (till skillnad från ifjol, när jag kom dagen efter att den slutat..). Det är verkligen inte enkelt att ta sig dit utan vare sig bil eller chaufför, men väl värt resan ändå.

Näcken  av Annika Larsson-Rahm 

(tror jag, kollar upp det)

Årets utställning har visats sedan 6 juli och bar titeln Näcken och Skogsrået. Vilket passar bra med tanke på Näcken-tävlingen som avgjorts i Billstaån i Hackås under många år.

Johanna Bahlenbergs blyertsteckning Skogsrå och
serigrafi Skogsrå visas i en gammal kökssoffa

Årets konstnärer är Sten Andersson, som också kom med idén och gjort en ljudinstallation. Dessutom medverkar också Elisabeth Gothe, Anders Ek, Staffan Schönberg, Annika Larsson-Rahm, Alva Willemark, Aino Näslund, Elin Forsell, Gudrun Westerlund, Johanna Bahlenberg, Bodil Halvarson, Kaj på Höjda och Anders Redin.

Alva Willemark målning av Femal Act

Alva Willemark ska snart börja tredje året på Umeå konsthögskola, är yngst och hennes verk är de som känns mest samtida. Utöver målningen ovan visar hon även en trädgren som fått namnet En Kvinnas Straffade Rygg och dessutom collage med utvikningsbilder där könen maskerats med växter.

Näckens Polska vid Kvarnbofallet 
målning av Elin Forsell

Elin Forsell är född 1979 och bor i Uppsala. Hon har gått Uppsala konstskola och Pernbys målarskola i Stockholm.

Elisabeth Gothe Bortom Atles Fähus, 
en saga det visas 17 delar av

Elisabeth Gothe spelar själv fiol och hennes verk relaterar till Näckens fiol på ett fint sätt.

Elisabeth Gothe målning/objekt Symbios (med Forsfela)

Jag känner det svala vattnet i målningen ovan.

Anders Ek har skrivit ned sitt möte med
Storsjödjuret under sin målning av tillfället

Anders Eks  målning av Storsjöodjuret, eller Storsjödjuret som han säger, är baserad på en egen iakttagelse av Jämtlands älskade monster. Jag tyckte först det såg ut som en målning av Staffan Schönberg, vilket säger mer om hur bra Schönberg blivit på att avbilda vatten än det mesta, tror jag. Ek är ju en mästare på det med sina vanligen Monet-liknande målningar.

Bodil Halvarson Näcken, Dam, Knix och
System

Bodil Halvarsson visar både en målning och de fyra blyertsteckningarna ovan.

Johanna Bahlenberg målningar Näcken och Skogsrå

Johanna Bahlenberg visar både målningar och torrnålsgravyrer.

Målningar av Staffan Schönberg Skymningsmoln och
Anders Redin Näcken Drar Ned i Bäcken

Anders Redin är en ny bekantskap för mig som knappt såg några utställningar under det senaste året. Han föddes 1972 och växte upp i Ånge. Han bodde i vintras i Östersund och gick Östersunds konstskola. Han har alltid målat och kommer att fortsätta med det, vilket jag tycker är utmärkt. Jag tror nämligen på nödvändigheten av att fortsätta jobba för att bli riktigt bra!

Anders Redin målningar Huldran och Rå

Som ofta vid samlingsutställningar känns verken spretiga på så sätt att vissa är väldigt skickligt utförda medan annat känns mer amatörmässigt, vilket också betyder kärleksfullt utförda. Kul initiativ i a f att ställa ut just under temat Näcken och Skogsrået, tycker jag!

Målningen Sommarnatt är gjord av  Kaj på Höjda
och på sekretärens bordsskiva
ligger ett vittnesmål om ett möte med Näcken
(tror jag, kollar upp det)

Mer om utställningen kan du läsa i LT och i ÖP. Du kan höra ett reportage från Radio Jämtland därifrån här, där Rolf Anderzon berättar.

Avskräckt

Inte är det konstigt att man, kanske särskilt som barnlös med dålig energi, blivit avskräckt när man hör berättelser och läser detta som Hanne Kjöller skrev i DN 25 juli? Hon inleder med "Även föräldrar är individer med vissa grundläggande mänskliga rättigheter. Som exempelvis rätten att få välja sin partner själv." Fortsätter så med skräckberättelser om hur barn förbjuder sina föräldrar att ha med sin nya kärlek och andra maktdemonstrationer som ändå tolkas som tecken på barnens lidande i en besvärlig situation.

ensam båtsnurra på Hackås ångbåtsbrygga
med Storsjön bakom igår 3 augusti 2013

Hon fortsätter att konstatera att "Vi har fått en omvänd hederskultur där barn, också sedan de blivit vuxna, tar sig rätten att överpröva sina föräldrars val av kärlekspartner. Föräldrarnas villkorslösa kärlek till de egna barnen skulle göra dem trygga men har i stället gjort dem egotrippade, maktfullkomliga och missunnsamma."

Jag känner mig nu som instängd i en glaskupa, men
till skillnad från Budddafiguren ovan skrattar jag
inte alls för tillfället (fast jag borde för att må bra)

Jag är feg och har därför inga egna erfarenheter att bidra med. Eftersom jag vet att jag omöjligt skulle orka med konflikter av den typen drar jag mig hellre ur än riskerar att utsättas för det. En vän känner  dock väldigt väl igen sig i det Kjöller rapporterar och skriver. " Äntligen en välformulerad artikel om något synnerligen intrikat.  Det är svårt för den 'försmådda kvinnan' att uttrycka dessa saker utan att klassiskt klandras för t ex. 'avundsjuka' eller 'missunnsamhet'. Detta är faktiskt den första artikel jag ser som öppet tar upp denna 'effekt' och problematik.  Oftast presenteras enbart de lyckliga exempel som vi så gärna vill drömma om. Att alla älskar alla. Och att alla får vara med.... En liten tjurig fyraåring är säker rena drömmen. Mot en eller flera maktfullkomliga unga vuxna.   Hur kunde det bli såhär?"

Ingen energi innebär inget familjeliv (vare sig  eget eller bonus)

Kjöller avslutar artikeln "Jag tycker att barn vid en skilsmässa definitivt har vissa rättigheter. Jag tycker att de föräldrar som onekligen är ansvariga för familjesplittringen har alla skäl att ta hänsyn till barnets känslor innan man låter en främling flytta in i huset. Och jag tycker att man ska gå varsamt fram. Särskilt om barnen är små. Och särskilt om separationen har varit smärtsam.  Men det jag reagerar mot är ett slags livslångt veto. Och den rätt vuxna och halvvuxna barn tar sig gentemot sina föräldrar, som de aldrig skulle ta mot några andra. Vi känner alla människor som valt att leva med personer som vi själva har svårt att stå ut med. Få av oss skulle drömma om att säga: du är välkommen på middag, men din trista man kan du lämna hemma.

mörk skugga och spegelskärvor ihopfogade som en mosaik.
Detalj ur min installation Multi-trauma från 1999

Hittills har jag bara stött ihop med en förälder som inte vikt en tum inför sina barns ultimatum. En pappa som från början sagt: jag bjuder in vilka människor jag vill i mitt hus. Jag vägrar låta er bestämma vilka som ska bort och vilka som ska få stanna.  Det har i skrivande stund dessvärre inte blivit någon happy end på den historien heller. De nästan vuxna barnen stod fast vid sitt ultimatum. Men jag tror ändå att han i slutändan gjort något bra. För sig själv, för sin självrespekt men också för barnens möjligheter att lära sig att respektera andra människor. Även om de råkar vara föräldrar."

Glass utan äckliga ingredienser

Jag är väldigt förtjust i glass, som nog du som läst bloggen redan förstått. Efter att ha läst Den Hemlige Kocken för många år sedan vet jag dock att en hel del god glass innehåller allt annat än goda råvaror. T ex är ofta vanilj, eller vanillin som det heter, i själva verket utvunnet ur rutten gran.

Cappuccino i frusen och flytande form på Wedemarks konditori

Jag blev därför inte ett dugg förvånad när jag såg Aftonbladets artikel Glassfrossa med gris, alger och löss. Jag tycker, som alltid, att man bör läsa vilka ingredienser det man tänker äta innehåller och billig glass innehåller med största säkerhet även billiga ingredienser, men även en del dyr glass, som Carte d'Or,  faktiskt.

Ben & Jerry gör glass av riktiga, ej genmodifierade råvaror och den är därför en hel del dyrare än annan glass.

Italiensk kokosglass som är gjord på
Wedemarks konditori är en stor favorit

Den italienska glass som serveras på Wedemarks konditori har de gjort själva, så den är en ännu större favorit, fast därmed också dyr.

såg denna bil på Yran, utan att ens testa

För att verkligen veta vad glassen innehåller är det bästa att göra den själv, så därför är jag väldigt glad över min glassmaskin. Men du kan göra glass även utan sådan, särskilt yoghurt-glass, fast det kräver en del planering.

I burken ovan och i vaniljstänger finns äkta vanilj, som är så mycket godare och värdefullare än rutten gran.

Rockigt på Mono

På Galleri Mono på Frösön visas t o m 18 augusti en riktigt rockig utställning. Dels är det foton av legendariska Thin Lizzy tagna 1979 i Stockholm av Rolf Adlercreutz och dels ställer Lennart Jonasson själv ut ett hundratal av de uppmärksammade svartvita porträttbilder av artister han tagit på Storsjöyran under de senaste tjugo åren under namnet Wildcards 3.0 - 30 år med Storsjöyran.  

Därigenom sätter han punkt för den tjugoåriga perioden av sin karriär när han fungerat som Yrans hovfotograf.
– Allt har sin tid, jag har hållit på med projektet i 20 år. Det är bra nu, säger han till ÖP.

 

Av Jonassons bilder hänger några på linor och andra ligger på bord.
Hittills har det visats mycket måleri på Galleri Mono, men nu berättar Jonasson i ÖP:

– Det här blir något sorts startskott för ett fotogalleri, även om jag i fortsättningen också kommer att ställa ut annan konst. 

 

Rolf Adlercreutz bilder som togs under Black Rose Tour 1979 känns väldigt inkluderande och Adlercreutz berättar själv så här om jobbet i ÖP:
– I maj 1979 bokade tjejtidningen Vecko-Revyn in mig att följa – ett för mig helt okänt – rockband på en tredagarsturné tillsammans med en reporter.

Thin Lizzy-uppdraget började i Köpenhamn för Rolf och hans kollega, då "första dagen var fullspäckad med intervjuer, en konsert i Lund och därefter flygbåt tillbaka till Danmark."

– Dagen därpå var bandet lediga eftersom de redan var på plats inför kvällens spelning på Köpenhamns Falkonerteatret. Då hängde vi med dem en hel dag, bland annat när de besökte tivolit.  "Rolf hade ovanligt stor tillgång till bandet och det var fritt fram att fotografera utan restriktioner."
– Det var heller aldrig tal om att bara fotografera under de tre första låtarna på konserten och annat trams som i dag begränsar pressfotografernas arbete, säger Rolf.

Dessutom visar Tommy Jonsson på Telogott gitarrer och förstärkare han gjort av cigarrlådor. Han har haft dem i butiken i några månader och de låter fantastiskt bra när han spelar på dem, så jag sa att han borde ställa ut dem med.

Cigar box guitars har han bygt i två år och det är något som började byggas av fattiga i amerikanska södern på 1860-talet. Han har dem stämda i olika ackord och berättar för 100% Östersund:

-Det finns inget roligare än att spela på något som man själv byggt. Har man byggt en cigarrlådegitarr så vill man genast bygga en till. Den artikeln finns nu också i ÖP här.

artikel ur 100% Östersund

Du kan läsa mer om utställningen i ÖP och LT samt här.

Kattallergi förhoppningsvis snart botbar

I lördags publicerade Aftonbladet en god nyhet för alla kattallergiker. Forskare vid anrika Cambridge university tror nämligen att de kan ha hittat botemedlet mot kattallergi.

Greta på spaning bland schersminer

De har studerat kattallergenet, som finns i katters päls, saliv och talgkörtlar och genom det har de kartlagt det som händer vid en allergisk reaktion.
– Det öppnar för att en helt ny typ av läkemedel skulle kunna behandla allergin, säger doktor Clare Bryant, ledare för forskargruppen, till The Telegraph enligt Aftonbladet. "Bara genom att ta ett piller eller använda inhalator skulle en allergiker i framtiden kunna busa med katter utan att få allergiska reaktioner. Enligt forskargruppen kan läkemedlet finnas på marknaden inom fem år. Som det ser ut i dag är det främsta botemedlet mot kattallergi att helt enkelt inte vistas i närheten av katter."

dr Clare Bryant på bild
från Cambridge univerity

Hans Grönlund, som är forskare specialiserad på allergiska sjukdomar på Karolinska Institutet, har hjälpt forskarna på Cambridge att ta fram  kattallergenet och är medförfattare till forskningsrapporten.
– Det är en social sjukdom. Framför allt bland barn som till exempel inte kan vara med kompisar som har skaffat katt. Det påverkar väldigt många, säger han till Aftonbladet  "Arbetet med att ta fram och kunna presentera de nya upptäckterna har pågått i fem-sex år, men Hans Grönlund är dock inte lika hoppfull om att botemedlet kommer finnas till försäljning inom en snar framtid.

– Jag vet inte om just den här artikeln kommer bana vägen för botemedlet, men det är ett viktigt steg"

Sådan tur ändå...

Medkänsla och husdjur, liksom kultur är vetenskapligt bevisat att ha god inverkan mot ångest. Vilken tur då att jag är en medkännande konstnär med en underbar katt!

Att jag dessutom har koll på hur jag bäst ska öka halten av mys-signalämnet Oxytocin är också goda förutsättningar för att jag snart ska vara mig själv igen. Det går åt rätt håll i a f!

Så hur laddar man med Oxytocin då? Jo, man kan kela med ett djur, kramas, få eller ge massage, duscha varmt, träna PowerPlate, man kan också äta umami-smakande mat, eller över huvud taget göra något som ger fysiskt välbehag. Det låter inte som ett hårt jobb direkt, eller hur?