Saffran skördad från egen saffranskrokus!!!

Kan ni tänka er; jag har skördat min egen saffran för första gången! Något jag aldrig trott skulle vara möjligt. Fatta lyckan! 

"Crocus sativus Saffranskrokus blommor på hösten, knölarna ger 1-5 blommor. 

För att få fram kryddan saffran är det pistillens röda grenar man ska skörda ."

Sedan några år tillbaka finns saffransodlingar här i Sverige  och krokuslökar finns även at köpa så jag köpte mina första lökar redan förra hösten, men först i år har de blommat så jag nu kunnat skörda. Bara några få strån än så länge i och med att bara två krokusar blommat och den ena, höll jag nästan på att missa så att den nästan blommat över. Trodde de skulle komma i september så var inte redo förrän nästa höst…

Min odlingsbalja är dock full av gröna strån så hoppas och tror att alla mina dussintalet lökar kommer att blomma och förhoppningsvis även dela sig så att jag får  till än fler plantor! Saffranskrokus är fantastiskt roligt att odla och lyckan när en krokus tittat upp är närmast obeskrivbar. Jag har verkligen inte lyckats med mina odlingar denna säsong men nu när jag fått saffran känns det ändå som en helt fantastisk sommar! Jag kan ju erbjuda lökarna en någorlunda skyddad vintervila på max några minusgrader och skyddar odlingsbaljan med säckväv under de riktigt kalla dagarna, som tack och lov inte blir så många här på Österlens mittpunkt. 

Går bra att plantera i kruka, plantera omgående. Fungerar bäst i södra Sverige, 

men går självklart bra att experimentera med. Storlek: Sluthöjd: ca 8 cm

 Planteringstid: När det är frostfritt Blomningstid: Oktober Läge: sol/halvskugga

Saffranskrokus säljs under säsong till oktober från åtminstone från åtminstone www.wexthuset.com och www.odla.nu. De doftar, är vackra och krokusblomman känns igen på de röda, långa stiften som sträcker sig utanför kronbladen. Sveriges största saffransodling är på friland på Gotländska Stafva gård med ca 100 000 knölar.

De trivs bäst i näringsrik, genomsläpplig jord på varm och solig plats är idealet för saffransknölen. En väldränerad jord och ett soligt, varmt läge är idealet, gärna i rosjord med tillsats av lera. De kan också drivas i kruka och då stå ganska tätt, men vid nästa omplantering ska de glesas ut. Då kan också sidolökar tas tillvara för att öka saffransbeståndet för vart år. Plantera knölarna 10-15 cm djupt med 5 cm avstånd. Denna lite djupare plantering än vanlig krokus säkrar en bättre övervintring. Plantera under sensommaren/tidiga hösten. Krukodlade knölar behöver ny näring på våren då tillväxten sker. Plantera då också gärna om och glesas ut dem och tar tillvara sidoknölarna och öka beståndet.  

Samplantera med pilar, kinesisk gräslök och martorn.

Vattna saffranskrokus under växtperioden augusti-november och under våren. Knölen har sedan sin viloperiod under sommaren då den vill vila skönt; varmt och torrt. Saffranskrokusknölarna gräver sig neråt i jorden av sig själva, de planterades grundare från början. Sommartid vilar knölarna och får då inte utsättas för väta, då ruttnar de. Därför är en väldränerad jord är ett måste för alla lök- och knölväxter. Skörda saffran: De röda märkena skördas när blomman är fullt utslagen. Torka gärna din saffran på vanligt hushållspapper. Det tar bara några dagar och förvara så din saffran torrt och mörkt! 

Saffransblommorna är sterila, så saffranskrokus förökas med sidoknölar. Övervintring av saffranskrokus: Torrt och svalt. Knölarna klarar ner till - 7 grader om de skyddas av granris, snö eller annat isolerande material. Krukodlade knölar kan vara kvar i krukan som grävs ner eller ställs svalt och mörkt som i ett garage. Knölarna kan också grävas upp och förvaras svalt och mörkt. Vänta i så fall med att gräva upp dem tills plantan har vissnat ner helt och all näring gått tillbaka till knölarna.

Varje knöl får 1-5 väldoftande blommor, där pistillens röda, långa stift med tredelad märken sär själva saffranskryddan. Nyp eller klipps bort dem för hand bort och torka till saffran. Det är världens dyraste krydda så många vill  försöka sig på att odla saffranskrokus. På grund av mildare klimat har allt fler svenska odlingar startat, främst i Skåne och på Gotland, där det är naturligt kalkrik jord som knölarna trivs med. 

Se reportaget om skånskodlad saffran från Nyhetsmorgon här!

Redan i december 2018 skrev finlandssvenska Hufvudstadsbladet om Silvia Mutlu att "Det började som en vild chansning, men efter tre år [dvs 2015] kan Silvia Mutlu i skånska Staffanstorp konstatera att det går alldeles utmärkt att odla saffran i Sverige. I dag har hon norra Europas största saffransodling på frimark.---Varje år produceras omkring 300 ton saffran. Drygt hälften kommer från Iran. Saffran odlades 1500 f.Kr. i bland annat Egypten och på Kreta. I samband med festligheter i antikens Rom användes saffran för att skapa vällukt. I Norden omtalas kryddan första gången i samband med gravölet 1328 efter lagman Birger Petersson (heliga Birgittas far). Saffran som brödkrydda förekom vid danska hovet redan på 1400-talet, medan den i Sverige skall ha introducerats av Stockholmsbagaren Mårten Kemmecker (död 1675). Från Stockholm spreds saffran främst i Östsverige och brukades i festliga sammanhang, bland annat på Gotland i saffranspannkaka. Källa: SvD/Nationalecyklopedin.

– En dag hade mamma sett ett program på turkisk tv där de odlade saffran, och frågade om vi inte kunde prova det. Vi började googla efter information och efter några dagar beställde vi 8 000 saffranskrokusar från Nederländerna. Det var först när leveransen kom som jag började fatta vad som hände, säger Silvia Mutlu. Utan någon som helst grundläggande kunskap i saffransodling utöver det som familjen hittat på internet sattes de första lökarna i jorden i september 2015. De räknade inte med att få någon skörd det första året, men redan efter några månader kom de första blommorna.

– Det gick mycket bättre än vad vi hade förväntat oss, och sammanlagt fick vi fem gram saffran. Varje år sedan dess har antalet lökar utökats. I år sattes först 80 000–100 000 lökar från Iran. När det handlar om så stora mängder blir det lite svårt att hålla räkningen, säger Silvia Mutlu. Därefter sattes drygt 50 000 lökar från Bulgarien. En lök ger tre till fyra blommor .Det behövs drygt 100 000 blommor för att utvinna ett kilo saffran.

– Blommorna plockas för hand och det är mycket petigt att få ut saffranstrådarna. Alla hjälper till, till och med min lilla dotter. Hon är faktiskt bättre än vi på att pillra ut dem, säger hon. Saffran odlas främst i Iran, Afghanistan, Nordafrika och Sydeuropa och det behövs runt 100 000 blommor för att få ett kilo saffran. Priset varierar beroende på kvalitet, men ligger för tillfället på 6 euro per gram i Europa. Det är lätt att tro att Sveriges kyliga och blåsiga klimat skulle ställa till problem för krokusarna, men så är tydligen inte fallet.– Vintrarna i Iran och Afghanistan är betydligt kallare, så om de klarar kylan där så klarar de kylan här.Silvia Mutlu medger dock att det var nervöst när den första frosten och snön kom. Det visade sig dock inte vara något att oroa sig över, allt som händer är att blommorna stannar i utvecklingen tills det blir plusgrader igen. Det enda familjen gör för att saffranskrokusarna ska trivas är att rensa ogräs och skrämma bort fåglar. I övrigt sköter plantorna sig själva. De behöver varken besprutas eller bevattnas. Inte ens rådjuren verkar vara intresserade av blommorna.

– Ibland har vi sett spår på åkern, men de verkar inte ens ha smakat på blommorna. När blommorna har plockats och saffranet skördats ska det lufttorka i ett par dagar. Därefter förvaras saffranet i glasburkar. När Silvia Mutlu öppnar ett av locken sprids genast en doft av lussekatt. För någon som lever och andas saffran är doften dock inte längre associerad med enbart jul.– Vi har upptäckt att saffran funkar till så mycket mer. Oftast när vi lagar mat slänger vi i ett par strån bara för att experimentera. Fast mest passar den nog i bakning på grund av den söta aromen. I början fick vi jämföra blommorna som kom upp med bilder på nätet. Nu vaknar man med saffran och lägger sig med saffran, säger Silvia Mutlu.---.Lökarna planteras tidigt på hösten och blommar några månader senare. När de har slagit ut plockas de för hand. Även saffranstrådarna pillas ut för hand, vilket hela familjen hjälper till med."

Kontrollera känslor med fysisk träning!

Åter uppmärksammas det i riksmedia hur fysisk aktivitet hjälper oss människor att inte bli deprimerade. Denna gång skrev Svenska Dagbladet om möjligheten för oss att själva kontrollera vad vi känner med hjälp av att träna fysiskt:

Det är psykologiprofessor Lisa Feldman Barrett vid Northeastern University i Boston som anser att det är hög tid att vi uppdaterar vår syn på hur våra känslor verkligen uppkommer.
-Vi har mycket större makt över våra känslor än vi tror. Din hjärna lyssnar av kroppen och gör känslor som passar den situation du befinner dig i, citerar SvD henne. Vidare: "Känslor är i själva verket gissningar, ett slags beräkningar av vad som ska hända härnäst baserade på vad du har varit med om tidigare. [genomgående mina kursiveringar].
-Det är dags att stoppa ned 1900-talets teorier om hur känslor blir till i historiens malpåse, menar Lisa Feldman Barrett.
"Glöm att exakt samma områden i hjärnan aktiveras när vi känner rädsla, ilska, glädje eller några andra specifika känslor. Glöm att amygdala spelar huvudrollen. Visst, ibland är den aktiverad när du blir rädd, men inte alltid. Och det finns inga speciella kopplingar för känslor i din hjärna. Mönstren ser olika ut varje gång. Känslor borde sorteras som kategorier för variation är normen, precis som det brukar vara i naturen." Dvs något jag själv med bestämdhet hävdat, vilket innebär att hennes resonemang fascinerar mig... Hur hänger det ihop, tänker jag.
– vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde! säger Lisa Feldman Barrett. Våra hjärnor kan hela tiden lära om och vi kan hjälpa dem på traven genom att bli bättre på att lyssna på våra kroppar. Aha, hon tänker neuroplasticitet m a o, jublar jag inom mig själv.
Här kan hennes TEDtalk ses:

Åter till artikeln:
 – Bilden hittills har varit att du är född med ett visst register av känslor och att hjärnan är rustad med kretsar för dessa. Men det är inte så att hjärnan har olika funktioner i olika delar, som om den vore en schweizisk armékniv, säger Lisa Feldman Barrett med ett gott skratt. Vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde. I en ständigt pågående slinga försöker hjärnan räkna ut vad som ska hända härnäst. Den gissar, beräknar, drar slutsatser. Det gäller både tolkningar av omvärlden och den inre världen. Hela tiden sker en kommunikation mellan kroppen och hjärnan, ett slags avstämning av hur kroppen har det (interoception med ett fint ord) och vad hjärnan bör göra för att skapa balans. Kroppen påverkar våra känsloliv mer än vi trott.
- Vi förstår nu att hjärnan utvecklades från början för att kontrollera kroppen. Hjärnan styr kroppens budget skulle man kunna säga, förklarar Lisa Feldman Barrett.
 – Det handlar inte om pengar, men glukos, salt, hormoner och vatten. Allt vad din kropp behöver för att överleva och må bra helt enkelt, i första hand för att du ska kunna föra vidare dina gener till nästa generation. När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett. När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett." Något som har klara paralleller med KBT och ACT, där observation av hur det känns att må dåligt förordas istället för att försöka motarbeta känslan. Något som kan lära oss mycket om oss själva!
 "De här kroppsliga förnimmelserna är medfödda och filtrerar hur du uppfattar din omvärld och berättar om vi känner oss lugna, nöjda, upprörda eller känner obehag. De är ett slags barometer som berättar vad som händer i kroppen. Med enklare ord kan vi kalla det vårt sinnesstämning, som är med oss varje vaken stund hela livet... Känslor skapas i stunden och hjälper oss att fatta rätt beslut. De uppstår ur aktivitet i nervceller men inga nervceller är exklusivt ägnade för att skapa känslor. Samma känsla kan aktivera olika områden i hjärnan. Och olika känslor kan aktivera samma nätverk. Känslor borde snarast sorteras i kategorier. ---- – Exakt samma typ av smärta i din mage kan vara rädsla, ångest, hunger eller en magkänsla om att någon inte bör litas på, beroende på vilken situation du befinner sig i och vilka gissningar hjärnan gör om vad som är orsaken till det onda. ------
 – Du kan tänka på depression som extrem sparsamhet ur kroppens synvinkel. När din kropp signalerar till hjärnan att den är helt i obalans slutar hjärnan bry sig om vad som händer i omvärlden. Det förklarar symtom på depression. Den här kunskapen kan ge en ny förståelse för hur hjärnan fungerar och andra sätt att se på känslor och psykisk hälsa.

– Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor. Jag kan, i alla fall i viss mån, ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor. Lisa Feldman Barrett säger att hon själv anstränger sig mer för att göra det bästa för sin kropp på ett sätt som hon inte gjorde förut
-- Under mina första 15 år som forskare hade jag konstant sömnbrist, jag hade ett litet barn och jag skulle leda forskninglabbet. Amerikansk kultur är för övrigt designad för att få din kroppsbudget att gå på minus. Nu är hon mer försiktig och ser till att sova tillräckligt, träna och ta tid för återhämtning.
 – Jag försöker också odla nya erfarenheter för att tvinga mig själv till att ha en bred repertoar av känslor som jag kan göra, säger Lisa Feldman Barrett och drar lite på det sista ordet. Göra, för det är det som är huvudsaken i den nya teorin om känslor. Vi reagerar inte med känslor, vi skapar dem med utgångspunkt i våra kroppar.
Andreas Olsson, docent i psykologi vid Karolinska institutet, och leder forskningen på Emotionlab om emotionell inlärning i sociala sammanhang, har skrivit förordet till boken Så skapas känslor [Felman Barrets bok] Han blev själv influerad av emotionsforskningens nestor, Paul Ekman, när han gick ett doktorandseminarium på Berkeleyuniversitetet i Kalifornien i slutet av 1990-talet. Paul Ekman är mannen bakom den klassiska synen, alltså att det finns ett begränsat antal grundemotioner som är genetiskt förprogrammerade och som uttrycks på olika sätt i ansiktet. Emotionerna ansågs vara universella med mindre skillnader i olika kulturer.

Lisa Feldman Barrett t och hennes labb på universitetet i Boston satte som mål att lösa frågan om en viss hjärnaktivitet visar på specifika känslor. Under ett par decennier undersökte varenda studie av ilska, avsky, rädsla, glädje, ledsamhet och lade ihop resultaten av de knappt hundra som var statistiskt användbara i en metaanalys [jämförelse av dessa vetenskapliga undersökningar f att dra slutsatser av dem alla]. 1300 deltagare har testats under 20 år. De menar att de gamla teorierna har falsifierats. Predrag Petrovic som också forskar i neurovetenskap vid Karolinska institutet och som skrivit boken Känslostormar menar att det vore olyckligt att döma ut Paul Ekmans grundliga forskning, med sin tids metoder. Både Andreas Olsson och Predrag Petrovic anser att även om vi har lärt oss att uppleva emotioner på vissa sätt beroende på bakgrund och kultur så finns det liknande sociala emotioner världen över. När allt kommer omkring finns det också gemensamma nämnare mellan de olika synsätten, det ’konstruktivistiska’ och det ’klassiska’.  Känslor har tydliga funktioner. De förutsäger framtiden, beräknar hur vi ska agera och reagera. De vägleder oss och ger signalerna från kroppen mening. Som art har vi alltid varit beroende av att förutse framtiden. Eller i alla fall att gissa vad som ska hända härnäst. Som precis nu när du läser det här."

Lyssna gärna på Kropp & Själ om Lisa Feldman Barretts bok Så skapas känslor  detta här!

Dessutom  rekommenderar jag verkligen att lyssna på Anders Hansens Sommarprogram om allt som vi kan tacka fysisk träning för!

Transparent skälvande Astrid Svangren på Molekyl Gallery

Det händer i ett fladdrigt hörn

i en fladdrig form

Som havets röda kista

är jag hellre inuti än utanför

Infärgat papper och plast, tyll, tråd 
Olja på plexiglas och ritfilm med akryl, silikon och
 snäcka. Den senare är inköpt av Region Skåne

I torsdags när jag var till Malmö såg jag Astrid Svangren på Molekyl Gallery, vilket jag verkligen sett fram emot. Svangren gick nämligen Konstskolan i Stockholm tillsammans med min syster Mia när hon bodde hos mig 2002/03. Eftersom även hon bodde ovanför Odenplan umgicks vi en hel del under det året och jag har följt hennes konstnärskap med glädje, men har inte träffat henne sedan dess.

Sidenvhiffong. Frigolit, snäckor, olja, akryl, penna, ritfilm, torkade
växter, natursvamp, vax, ståltråd, silkestyll, bubbelplast knappnålar 

Jag minns henne som en eftertänksam och ambitiös person och hennes verk andas en lätthet med sin transparens, ljus och varma färgskala. Samtidigt känns materialvalen som att hon undersöker motsatser, vilket förstärker de olika delarna och gör dem än mer tydliga. 

Olja på plexiglas Sidenchiffong Frigolit, snäckor, olja, akryl,
penna på ritfilm, torkade växter, natursvamp, vax, ståltråd,
silkestyll, bubbelplast knappnålar

Utställningstexten, som jag inleder inlägget med, tyder på att hon är väldigt medveten om och arbetar känslomässigt med det som utgångspunkt.

Jag, som själv jobbar relationellt med en tydlig bild av vad jag söker känner mig dum som måste treva efter kontexten i hennes verk. Eller handlar det om just att transponera sagostoff in i den fysiskt hotfulla samtiden? 

Penna på ritfilm x 2 och till höger Akryl på plexiglas, penna på ritfilm (närbild nedan)

Det är skirt som efter besök av sjöjungfrur men samtidigt med en enorm styrka i de glatta ytorna. Betänk styrkan i en tunn spindeltråd!

Närbild av högra verket ovan

Fascinerande också med denna utställning samtidigt som amerikanske korrespondenten Tim Pool från Chicago skickats till "farliga" Malmö efter Donald Trumps tal om "hemska Sverige pg.a flyktingar". Pool rapporterar f ö att Chicago är mycket värre än Malmö, han borde även besöka Molekyl Gallery, men för andlig spis!

Andningen påverkar minnet (och rädslan)

Tänka sig, härom dagen kom jag över denna artikel från Neurosciencenews.com som kombinerar massor av mina favoritämnen; andning, vetenskap och hjärnans amygdala. Häng med så översätter jag: "Rytmen av vår andningen påverkar minnet och rädslan är titeln: En ny studie från Northwestern University i Chicago. "rapporterar att rytmen i din andning kan påverka aktiviteten i hjärnan och därigenom förstärka minnet. Vår andning handlar inte bara om syre; nu sammankopplas det med hjärnans funktion och beteende.
Medicinforskare vid Northwestern University har upptäckt för första gången att andningsrytmen skapar elektrisk aktivitet i den mänskliga hjärnan som förstärker vårt omdöme och minnet.
Effekterna beror mycket på om du andas in eller ut, liksom om du andas genom näsan eller munnen. [Genomgående mina kursiveringar.]
Försökspersonerna i studien kunde identifiera ett skrämmande ansikte snabbare om de stötte på det när de andades in jämfört med om de andades ut. Personerna kunde också bättre minnas något bättre om de träffade på det när de andades in än om de andades ut. Effekten försvann om andningen skedde genom munnen. " Det är egentligen helt osannolikt, känner jag.
“Ett av de största fynden i studien är att det var en dramatisk skillnad i hjärnans aktivitet i amygdala och i hippocampus under inandningen jämfört med vid utandning” berättar forskningsledaren fil dr Christina Zelano, som är biträdande professor i neurologi vid Northwestern University Feinberg School of Medicine.
“När du andas in, upptäckte vi att neuroner amygdala, hippocampus och luktcentrum (se gärna mitt tidigare inlägg om just lukt och minnet här; nu börjar logiken komma till mig!) över hela det limbiska systemet.”
Studien  publicerades 6 dec i the Journal of Neuroscience. "Huvudförfattare är Jay Gottfried, professor i neurologi vid Feinberg.
Northwesternforskarna upptäckte först skillnaden i hjärnans aktivitet när de studerade sju epilepsipatienter som skulle operera hjärnan. En vecka före operationen inplanterade en kirurg elektroder i patienternas hjärnor för att kunna identifiera varifrån anfallen härrörde sig. Det gav forskarna möjlighet att få elektrofysiska [EKG] data direkt från deras hjärnor. De elektriska signaler som spelats in visade att hjärnans aktivitet skiftade beroende på andningen. Aktiviteten uppstår i områden i hjärnan där minnet och lukter bearbetas.
Den upptäckten ledde till att forskarna undrade om kognitiva funktioner som sammankopplas med dessa områden i hjärnan, särskilt de som bearbetar rädsla och minnen, också påverkades av andningen.

Amygdala har starka förbindelser med känslomässig bearbetning,
 särskilt känslor elaterade till rädsla . Forskarna bad 60 försökspersoner
att fatta snabba beslut på känslomässiga grunder samtidigt som deras
andning registrerades i labbmiljö. Bilder av ansikten som visade tecken
på antingen rädsla eller överraskning visades för försökspersonerna och
de måste så snabbt de kunde berätta vilket uttryck ansiktena visade.
Bild lånad från Neurosciencenews.com

Amygdala är starkt bunden till känslomässiga processer, särskilt när det handlar om rädsla. Forskarna bad 60 försökspersoner att fatta snabba beslut på känslomässiga grunder samtidigt som deras andning registrerades i labbmiljö. Bilder av ansikten som visade tecken på antingen rädsla eller överraskning visades för försökspersonerna och de måste så snabbt de kunde berätta vilket uttryck ansiktena visade. När ansiktena visades vid inandning kände försökspersonerna genast igen dem som rädda snabbare än om de visades under utandning. Det gällde dock inte för ansikten som visade på överraskning. Effekten minskade när försökspersonerna gjorde samma sak och andades genom munnen.  Effekten var särskilt skrämmande när försökspersonerna andades genom enbart näsan.  I ett experiment som ville fastställa minnets funktion, knutet till hippocampus, fick samma försökspersoner se bilder av t ex  en datorskärn och ombads att minnas dem. Senare ombads de att minnas dessa ting. Forskarna fann att minnet var bättre om bilderna setts under inandning.  Fynden tyder på att snabb andning kan vara en när någon befinner sig i en farlig situation, menar Zelano i filmen nedan:

“När du hamnar i ett tillstånd av panik andas du fortare,” sa hon. “Därför spenderar du proportionerligt mer tid på att andas in än när du är lugn. Vår kropps naturliga respons på rädsla är därför att vi andas fortare och genom näsan, vilket kan ha en positiv inverkan på hjärnans funktioner vilket innebär en snabbare reaktion vid känslan av fara i omgivningen” här jämför jag gärna med hur katter reagerar på gurkor, som uppfattas som livsfarliga ormar, som när amygdala uppfattar fara för livet! "En annan möjlig insikt från forskningen är  de grundläggande mekanismerna i den fokuserade andningen inom meditation“ Se där där ytterligare ett av mina favoritämnen upp; så häftig forskning!

Empati finns det många typer av

Det här , ur tidningen Forskning & Framsteg påminner lite om det jag skrev tidigare om hur osjälviskhet ter sig för hjärnan.
 "Professor Tania Singer är psykolog och neuroforskare och leder arbetet vid Max Planck institute for human cognitive and brain science i Leipzig, och är en av världens ledande forskare om hjärnan och känslor." 2004 gjorde hon och hennes forskarlag den fantastiska upptäckten att när vi vet att någon vi älskar känner smärta så aktiveras smärtområdet i våra egna hjärnor. Forskarlaget kartlade vad som sker i hjärnan när vi känner empati. De 16 par som deltog i experimentet delades upp så att en av dem lades i en magnetkamera, medan den andra satt utanför. Den ena fick ett ofarligt, men ändå obehagligt, stick och i magnetkameran kunde forskarna se hur den andras smärtnätverk insulan, som är den del av hjärnan, som har med uppfattning av kroppen och känslor att göra, reagerade. Därefter undersöktes om vår empati gäller alla andra eller om det bara handlar om vissa. Forskarteamet kunde då konstatera att det bara gäller vissa. Vi känner med dem vi gillar, men inte alltid med okända eller dem som vi har något otalt med.

"att vara eller inte vara med hjärna"

”Det var väldigt tydligt att hjärnan är programmerad för att bry sig mest om vår inre krets. [Genomgående mina kursiveringar.] Några gånger var det nästan skrattretande”, berättade Singer på konferensen Mind & Life i Berlin i höstas.
I en undersökning instruerades försökspersonerna att föreställa sig att de höll på fotbollsklubben FC Basel. Sedan presenterades de för två personer där den ena påstods hålla på samma lag, medan den andra var supporter till FC Zürich.
När Basel-anhängaren blev stungen flödade empatin hos de flesta försökspersoner. Men när representanten för Zürich-klacken hade ont, fick de flesta betydligt svagare reaktioner i de celler som har med smärta och känslor att göra. Ja det var till och med så att vissa manliga försökspersoner i stället visade klara tecken på skadeglädje. Hos dem var det cellerna i nucleus accubens [sic! nucleus accumbens!] som reagerade, och den strukturen, visste forskarna sedan tidigare, är kopplad till tillfredsställelse och belöning.
Reaktionerna var så starka att Tania Singer var tvungen att fråga en av försökspersonerna: Njöt du av att se dem lida? Och svaret blev: Ja!
'Så lätt kan du få en människa att skifta från Moder Teresa till närmast sadist', sade Tania Singer på konferensen. Jag menar, supportrarna var ju bara skådespelare.
'Jag ser att ni skakar på huvudet', fortsatte hon, 'men då måste jag tyvärr meddela att de flesta av oss här i salen är lika lättlurade. Anslut dig till en grupp och du får genast ökad empati för dina kolleger men minskad för dem som tillhör andra grupper. Det är skrämmande.' "
Här kommer vi in på något som jag tagit upp tidigare gällande varför vi t ex har lättare att känna för människor som drabbas i  t ex Paris eller Köpenhamn än i Beirut. Denna forskning genomfördes dock redan 2004 och var då helt oväntad, så inte undra på att Tania Singer oroades av det:

"Om vi känslomässigt påverkar varandra så på cellnivå, på samma gång som vi är så starkt genetiskt programmerade för att känna mer för vår egen grupp, ligger mänskligheten illa till i en globaliserad värld, tänkte hon, och bestämde sig för att ta reda på om det gick att utnyttja hjärnans plasticitet för att utveckla vår empatiska förmåga. Går det att träna sig till att bli mer medmänsklig?" Visst är det fantastiskt?

bild lånad från cdn2.cdnme.se

"Tania Singer fick via den tibetanske ledaren Dalai lama kontakt med buddhistiska munkar som i åratal tränat sig på det man på engelska kallar compassion. Och när hon lade en av dem, Ricard Matthieu, i sin magnetkamera upptäckte hon något underligt. När Ricard föreställde sig en person som led och riktade sin medkänsla mot henne var det helt andra delar av hans hjärna som engagerades.  I stället för att tanken på att någon som far illa engagerade de delar i hans hjärna som indikerar smärta, var det ett annat område, ventrala striatum, som har med positiv belöning att göra, som reagerade.

Tania Singer, som följde hela processen vid en dator, ropade in till undersökningsrummet:
'Ricard, vad gör du? Känner du ingen smärta?' Och han svarade:
'Nej, bara värme och omtanke, ungefär som en mor inför sitt barn.'
Det var då Tania Singer förstod att det inte finns en form av empati utan flera. Och den modell hon idag arbetar efter bygger på tre olika sätt att känna med andra människor.
Först det automatiska, reflexmässiga, som gör att till exempel gäspningar smittar. Här ingår ingen medvetenhet, ingen oro över att den andra är trött, två kroppar härmar bara varandra, och det finns hos människan från födelsen.
Nästa steg, det Tania Singer kallar empatin, kräver en viss medvetenhet och uppstår först när vi förstått att vi är enskilda personer. Jag ser att den andra lider, och jag känner det också.
Det tredje steget, ett slags förfinad empati , det Tania Singer kallar för compassion, medkänsla, innebär inte något medlidande, bara omsorg.
De här skillnaderna är viktiga. Empatin är slitsam och inte alltid särskilt konstruktiv, menar Tania Singer.
Orsaken till att så många som arbetar inom vård och omsorg blir sjukskrivna tror hon beror just på den. Medkänslan, som munken Ricard Matthieu å andra sidan erfar, ger tvärtom positiv energi på hjärnnivå. Du får på samma gång som du ger.
Det finns en fjärde variant. Det är den där särskilda förmågan som psykopater har att leva sig in i andra människors känslor för att kunna manipulera dem, men det är en annan historia.
Det råder alltså en viss begreppsförvirring. Är medkänsla verkligen en bra översättning av det engelska ordet compassion, och är empati ett bra ord för den som känner med andra, eller skulle det för oss vara bättre med tvärtom?
Medkänsla, medlidande – jag känner med andra. Empati – jag känner för andra. Och hur förhåller sig de orden till inlevelseförmåga, förbarmande, medmänsklighet, medömkan, barmhärtighet och välvilja? Ordböckerna gör det tyvärr inte lättare.
Tania Singers forskning är i dag inriktad på att försöka finna metoder som påverkar hjärnans plasticitet  och gör den mer empatisk  och framför allt medkännande."

Jag vet precis hur det känns

bild lånad från wordpress.com

Ekonomiprofessor Michael Dahlén skrev i augusti i GP att det tar åtta sekunder för att hinna "ta två riktigt djupa andetag och sänka pulsen med nästan fem slag. Töja dig ner tre och en halv centimeter extra i split (upp emot det dubbla om du anstränger dig hårt, men jag kan inte rekommendera det som något särskilt behagligt). Klappa hunden tio gånger (eller katten, din partner eller någon annan du älskar)." Han "har testat alla grejerna själv, det är fantastiskt hur mycket som hinns med. Och ännu mer fantastiskt är det att din hjärna under tiden, alldeles automatiskt, hinner utveckla känslor som [just] empati och förmågan att känna med andra människor." Hans fantastiska text fortsätter "kollegor har gjort neuropsykologiska mätningar. Det visar sig att det faktiskt tar bara åtta sekunder att sätta sig in i hur någon annan tycker och tänker och mår. På den tiden hinner hjärnan lysa upp i alla möjliga vackra färger på de scannade bilderna och börja förstå varför någon gjorde eller sa något, vad hen förmodligen egentligen menade och vilka konsekvenser det vi skriver eller säger kan få för andra.
Tänk om vi alla räknar till åtta och ger hjärnan de där sekunderna att arbeta innan vi reagerar på allt vi läser och hör och börjar tumma iväg meddelanden på mobilerna och hamra versaler och utropstecken på tangentborden. Innan vi kallar en artist de mest fruktansvärda saker bara för att hen vågar vara sig själv, önskar en sommarpratare ett öde värre än döden bara för att hen säger vad hen tycker, eller hånar en skolkompis som ser härligt annorlunda ut. Tänk vad mycket hemskt vi skulle slippa. Förlorad självkänsla, ångest, förtvivlan, konflikter, rädsla och hat. Nätstormar i vattenglas som ibland går så långt att de förstör hela livet för en människa. Trots att nog ingen – egentligen – vill så illa. Vi kan väl försöka tillsammans? Med allt våra ögon och öron översköljs av numera blir det förstås en väldig massa gånger vi behöver räkna till åtta innan vi tycker, tänker, skriver och skriker om varandra. Men å andra sidan har vi ju faktiskt 86 400 sekunder till vårt förfogande varje dag. Jag tar det igen: åttiosextusenfyrahundra sekunder. Varje dag. De lär nog räcka. Inte nog med att du ger dina medmänniskor den fantastiska gåvan att se och känna med dem och gör världen lite bättre åtta sekunder i taget. Du hinner dessutom under tiden klappa någon du älskar, andas, komma imponerande långt ner i split, digga saxofonslingor och äta varmkorv så det står härliga till (men det går naturligtvis lika bra med selleri)." Så, kom igen; ge dig själv 8 sekunder; det kan det väl vara värt?

Karta över språket i hjärnan

På valborgsmässoafton skrev DNs nätupplaga om den Första detaljerade kartan visar språket i vår hjärna så gissa vem som exalterat följde den istället för att titta på brasa. Både språk och hjärnor är ju s a s nästan lika viktigt som luften jag andas.

"En semantisk [språkvetenskaplig] karta över hjärnbarken. Färgerna
 representerar olika kategorier av ord. De vita linjerna visar gränserna
för kända regioner i hjärnan. Grön visar ord som är kopplade till syn
och känsel, som röd, randig, tyg, fingrar. Röd visar sociala begrepp,
som barn, fru, make, familj, kusin. Foto: Alexander Huth Från www.dn.se"

Så här är det tydligen: "Vi sorterar ord i olika kategorier, och använder en mycket större del av båda hjärnhalvorna än vi trott när vi lyssnar på någon som talar. [Genomgående mina kursiveringar] Det visar den första detaljerade kartan över språket i hjärnbarken.

The Moth är en amerikansk podd där människor berättar sanna och självupplevda historier. Podden har mer fler än 70 000 prenumeranter och laddas ned över en miljon gånger varje månad. Nu har den också hjälpt till att lära oss helt nya saker om hur hjärnan hanterar ord [varför det är så viktigt att alltid använda rätt ord kan du läsa om här] och språk. Sju personer fick lyssna på programmen i flera timmar medan forskare från Berkeleyuniversitetet i Kalifornien studerades deras hjärnor.
– The Moth ordnar tävlingar mellan historieberättare, och det är bara vinnarna som kommer med i podden, så det är alltid intressanta och spännande historier. Detta var verkligen ett superroligt experiment att göra, säger neurologen Alexander Huth.
Han och hans medarbetare använde en magnetkamera som kan registrera mycket snabba förändringar. Sedan kopplade de ihop ord och begrepp i berättelserna med de delar av hjärnan som reagerade.
– Tidigare har forskare bara undersökt hur hjärnan reagerar på vissa konkreta substantiv som djur, verktyg och liknande. Vi ville utvidga det till alla ord som vi använder dagligen, säger Alexander Huth.
Forskarna fick fram en mycket detaljerad karta över hur språket är organiserat i hjärnan. Resultaten publiceras i [den] veckans nummer av tidskriften Nature, och kartan finns också tillgänglig på nätet för alla som vill undersöka den närmare.

Kartan bjöd på flera överraskningar. Hittills har vi trott att det framför allt är vänster hjärnhalva som är ansvarig för språket, men Alexander Huth och hans medarbetare såg att mycket större delar av båda sidorna av hjärnbarken var aktiva. Dessutom använder hjärnan många olika kategorier att sortera in orden i, som uttryck som har att göra med människor, visuella begrepp som färger och former, siffror, platser och liknande.

– Det var förvånande att uppdelningen var så utförlig. Det finns många små områden, och en hel del duplicering. Det är inte bara ett område som handlar om människor utan flera, säger Alexander Huth.  

Hur hjärnan organiserade språket var även förvånansvärt lika hos alla försökspersonerna. Undersökningen visar också vilka ord hjärnan gör mest skillnad på. Sociala begrepp och känslointryck, och hur saker ser ut och känns skiljer sig mest från uttryck om tid och plats. 

 – Ord som handlar om människor är de allra viktigaste. Märkligt nog har det inte studerats så mycket tidigare, säger Alexander Huth.  

 Per Östberg, docent i logopedi vid Karolinska institutet i Stockholm, är imponerad av studien" och uttalar sig i artikeln som du kan läsa här.  Han vill gärna undersöka om kartan kan användas till att se hur hjärnskador kan påverka språket. [Vilket jag tycker vore fantastiskt.] 

 – Före hjärnoperationer där kirurgen måste avlägsna en del av hjärnan kan vi kanske förutsäga vilka språkstörningar patienten kan få. Men hjärnan är mycket flexibel, och när delar av den slås ut kan andra ta över, säger han." [Läs mer om neuroplasticitet här!]  

Se gärna filmen om Kartan över språket nedan!:

"Fakta. Kartan över språket Sju personer med engelska som modersmål fick lyssna på historier från podden The Moth i flera timmar medan forskare vid universitetet i Berkeley i Kalifornien mätte hur deras hjärnor reagerade [enligt vad en magnetkamera visade]. Kartan över hur försökspersonernas hjärnor organiserar språket finns tillgänglig för alla att utforska på här. Programmet kräver en snabb och modern webbläsare för att fungera. Källa: Nature, University of California, Berkeley." Är det inte helt otroligt häftigt?!

Reflektioner om manlighet och våld

Den senaste tiden har mäns våld mot främst kvinnor uppmärksammats stort efter händelserna i Köln och Stockholm. Jag tycker att det är väldigt bra att det (slutligen) uppmärksammats på allvar och har en hel del tankar om det, så en bild av reflekterad manlighet i form av Michelangelos David-staty, där framsidan ligger i skugga känns väldigt passande.

Reflekterad manlighet replika av Michelangelos David 

Jag har under lång tid samlat artiklar i ämnet som jag tänkte försöka sammanställa här på ett någorlunda begripligt sätt.

Min vana trogen inleder jag med att ta upp det rent fysiska aspekten gällande hormoner och sådant. Därför börjar jag med en fyra år gammal artikel från SVT/Vetenskap, som menar att det inte alls  [genomgående mina kursiveringar] har att göra med muskler eller testosteron att män begår våldsbrott i hela 95 procent av alla fall i såväl USA som i Sverige. Inte om man ska tro en av världens främsta forskare på manlighet, Dr. Michael Kimmel, som är amerikansk sociolog och manlighetsforskare,  och som säger just det till SVT.

Han menar att det ändå inte är naturligt med våldsamhet för just män, fast också cirka 80% av brotten i Sverige begås av män. Statistiken är ännu mer slående när det gäller våldsbrott, som till hela 95% begås av just män. 

– Faktum är ju att de allra flesta män inte begår våldsbrott. Därför kan du inte säga: Män är inte naturligt våldsamma. Du, som är man står ju här och jag sitter här, och vi slåss inte bara för det, säger Michael Kimmel och menar att det helt är frågan om att hur män förväntas förhålla sig till våld. (Jag har skrivit om just Förväntanseffekten tidigare). Han fortsätter

 – Våldet har en roll i maskuliniteten, även vi män som inte använder våld vet det. De flesta män växer upp med att känna atmosfären av våld runtomkring oss, i luften vi andas. Vi vet hela tiden att vi kan använda det och att andra män kan använda det mot oss. Och vi vet att i vissa fall om vi själva använder det skulle det betraktas som legitimt.  

Jag citerar: "Och det är enligt forskarna den typen av maskulinitet som är urtypisk för militär träning, där vi lär oss att tränga tillbaka känslor, också en del av samma maskulinitet som är orsak till våldsbrott.  Kvinnors våldsbrott ökar Så hur blir det då när kvinnor och män blir mer jämställda? De senaste 30 åren har svenska forskare sett en viss ökning av våldsbrott från kvinnor. Men det handlar nästan bara om att kvinnor kopierat männens användande av alkohol. Kvinnors [sic!] begår alltså fortfarande väldigt få våldsbrott. Den manliga synen på våld har kvinnor ännu inte annamat [sic!], att döma av den ... statistiken [från januari 2012].  En viss effekt har i alla fall förändringen i könsrollerna haft, enligt Brottsförebyggande rådets forskare:  

– En stor del av förklaringen till skillnaderna mellan kvinnors och mäns brottslighet tycks ligga i könsrollerna och deras förändring. Att andelen kvinnor misstänkta för våldsbrott har ökat de senaste tjugo åren är en förväntad effekt av den pågående kvinnoemancipationen [frigörelse från förväntan] . Attityden till kvinnlig aggressivitet har blivit mer tillåtande. 

 – Bland flickor i åldrarna 15-17 år har våldsnivån ökat kraftigt under perioden 1975-1997. Men ökningen är inte, vilket man kanske kunde tro, störst i den yngsta åldersgruppen. Ökningen bland medelålders kvinnor som misstänkts för våldsbrott är ännu större."

Kvinna med militär attityd; Sarah Connor med
en AK47 i Terminator 2 tillhör undantagen

På Kvinnodagen, 8 mars, menade dock Lisa Irenius att Terrorismen har ett kön: "Det har gått två månader sedan attentaten i Paris och tre veckor sedan attentaten i Köpenhamn. Debatterna har gått heta om yttrandefrihet, religion och hädelse, men denna den 8 mars kan man konstatera att det fortfarande har sagts väldigt lite om kön.
Och ändå är det slående hur kön – och närmare bestämt det manliga könet – präglar många terrorattentat och deras efterföljder. Det är manliga terrorister, som jagas av män i uniform och fördöms av ofta manliga politiker som företräder nationen.
Jan Söderqvist skrev i veckan en intressant krönika här på Svenska Dagbladets kultursidor om hur att 'göra jihad' handlar mer om lockelsen om våld och ansvarsbefrielse än om religion (2/3). 'Gud är oskyldig. Alldeles vanliga, vidriga människor är skyldiga', konstaterade Söderqvist.  Det är en viktig iakttagelse. Men det är missvisande att bara tala om 'människor', för ärligt talat - en förkrossande majoritet av de som drabbas av 'lusten att tortera och massakrera' är män.
Likväl tolkas terrorismen ofta främst i en politisk och samhällelig kontext – man förbiser dels att det är en extrem form av manligt våld, dels att mediers rapportering om terrorattentat bidrar till att forma olika berättelser om maskulinitet.
I dag på Internationella Kvinnodagen kommer medier världen över att lyfta fram kvinnor på olika sätt. Det är gott så. Men ibland finns en oroande tendens att betrakta företeelser som våldtäkt och trafficking som kvinnofrågor, fastän det är mansfrågor – vissa mäns beteende och föreställningar om manlighet – som är roten till problemen.
--- Efter den 11 september konstaterade genusforskare i USA hur kvinnor ofta spelade en undanskymd offerroll i mediernas skildring av attackerna mot World Trade Center. I förgrunden fanns onda manliga terrorister som ställdes mot goda manliga poliser, brandmän och modiga civila. Att det handlade om två olika berättelser om just maskulinitet sades det däremot ingenting om.
Samtidigt ignorerades många män som avvek från dessa normer. 'Bortglömda i den här bilden av hjältar och offer blev fattiga, icke vita, arbetarklassmän, kockar, diskare och diskplockare i restaurangen i World Trade Center, brevbärarna och vaktmästarna i byggnaden – varav många var invandrare”, skrev genusvetaren Judith Lorber."

Även Luis Lineo, som är ordförande för Män för jämställdhet menade i Dagens arena den 26 oktober ang massakern i Trollhättan (som inte får kallas terrorbrott) att det är: "Ingen slump att våldsdåd begås av män. Det här hatbrottet har begåtts i ett Sverige... där rasismen har normaliserats och människor avhumaniseras i en stegvis process. Den som avviker från den rådande normen utpekas som någon annorlunda... och vänner kan i sociala medier posta misstänkliggörande och rasistiska inlägg från extrema och konspiratoriska sajter om tiggare, ensamkommande flyktingbarn och muslimer.
Detta leder i sin tur till våld mot dessa utsatta grupper och märks i exempelvis den våg av attentat mot flyktingförläggningar som vi just nu bevittnar.  En viktig fråga vi alla bör ställa oss nu är hur vi ska kunna förhindra att det händer igen. Ett steg är att erkänna det faktum att det rasistiska våldet, och egentligen allt grovt våld, till största del utövas av individer inom gruppen män.  Det är ingen slump. Forskning [här skulle jag ha velat veta vilken foirskning, men det framgår inte] visar tydligt att destruktiva normer kring manlighet, sexism och rasism hänger ihop.
Vi i Män för jämställdhet har dagligen, under många år, arbetat med att förebygga våld genom att fokusera på de destruktiva maskulinitetsnormerna och genom att försöka bryta kopplingen mellan manlighet och våld.
Det extrema och dödliga våldet hänger ihop med det vardagliga våldet som utövas dagligen förutom i sociala medier och i det offentliga rummet även i skolor, på arbetsplatser och innanför hemmets väggar.
Många av de barn och unga vi möter lever i en extremt våldsfylld vardag, med kränkningar i form av rasism, homofobi och sexism. ---
Vi måste synliggöra och diskutera dessa kopplingar mellan destruktiva manlighetsnormer, rasism, sexism, homofobi och andra uttryck för makthierarkier och det våld som följer.  Vi får inte blunda för dessa kopplingar om vi ska kunna förebygga framtida våldsdåd. Det är dags att vi gör upp med dessa destruktiva krafter som finns i vårt samhälle.  Vi behöver alla ta vårt ansvar i vardagen, på nätet, privat och professionellt. Det är allvar nu och vi kan inte vänta!"

27 september fortsätter Anna Mannheimer mer skämtsamt på samma tema i GP:
"Allt för länge har våra politiker stoppat huvudet i sanden och vägrat inse det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran. Där har ni roten till det onda.
Vänstern skyller på kapitalismen, fallskärmar och vinstmaximering. Sverigedemokraterna skyller allt på invandringen, invandringen och så invandringen förståss, och de andra partierna skyller på varandra. Alla är dom oroade över det ökade våldet och hatet i landet. Alla försöker dom hitta sätt att skapa ett bättre samhällsklimat. Men låt mig få sticka ut min relativt oskäggiga haka och konstatera: Det är inte kvinnor som sitter vid datorn och skickar anonyma hot till andra kvinnor. Meddelanden som beskriver hur dom borde dödas för att sedan våldtas, påfallande oftast av en exotisk man med stort organ, för att till sist få en smäll på käften. I den ordningen. Det är inte mc-tjejerna som går runt i skinnvästar och farliga spindelnätstatueringar på halsen och gör upp om både heder och skumma affärer genom att skjuta ihjäl varandra. Det är inte de kvinnliga fotbollsfansen som gör att barnfamiljer inte vågar gå på matchen längre och som kräver enorma polisresurser för att motståndarlagets supporterkvinnor kommer till stan. Och det är ytterst sällan invandrarkvinnorna som ställer till något problem i förorten. Dom tar inga resurser ifrån våra äldre,
Tvärt om! Det är dom som torkar våra gamla föräldrar i stjärten och som sliter i långvård och hemtjänst Det är ju väldigt sällan som det är en kvinna som är Hagamannen, Stureplansmördaren, Dagispedofilen, Hiv-mannen, Lasermannen, eller Bombmannen. Inte ens Lasse-Maja var ju kvinna. Ja, jag vet att det också finns massor av bra män. Killar som lämnar på dagis, står upp för de svaga, behandlar kvinnor jämlikt och klappar katter. Men nu var det ju en gemensam nämnare vi skulle hitta. Vilka det är som ställer till mest skada i samhället och vad dom har för likheter. Vilka det är som ställer till mest skada i samhället och vad dom har för likheter. Och då blir tyvärr svaret – Det är män!"

Hos Finlands-svenska.yle hittar jag en artikel från 14 januari av asylsökande Munther al Assaf som har bott i Finland i några månader. Han är inte överraskad över "händelserna på nyårsafton och uppståndelsen kring dem, men säger att man inte kan dra alla asylsökande över en kam.
- Jag förväntade mig faktiskt att något skulle hända på nyårsafton. Alla asylsökande är inte bra personer eller helgon, en del är dumma. På nyårsafton var många dumma människor ute och många var fulla. Kombinationen av dumma människor och sprit leder sällan till något bra. En del beter sig så här."

"Jag ser att när män älskar kvinnor ger de dem bara en
liten bit av sina liv. Men när kvinnor älskar ger de all"
              /Oscar Wilde

Nu råkar jag älska män och känner många som är helt fantastiska och det är givetvis inte deras fel eller skuld, men de allra flesta våldsverkarna är män. Det borde kanske innebära några konsekvenser på något sätt? Jag vill gärna citera fantastiska Elisabeth Massi- Fritz ur gårdagens Aftonbladet: "Med frihet kommer skyldigheter och ansvar. Vi ska kunna utkräva ansvar för de grova kränkningar, integritetsintrång och hot som begränsar människors liv, och syftar att skrämma dem till tystnad. Det här är brott som förstör människors liv, vi pratar familjer där även barn blir involverade."

Slutligen lite statistik gällande Kriminalvårdens klienter kan du se här! Det handlar främst om narkotikabrott, våldsbrott, tillgreppsbrott och rattfylleri.
Du kan se statistik gällande Våld och misshandel under 2014, då det anmäldes omkring 83 300 misshandelsbrott i Sverige. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 2,1 procent att de blev utsatta för misshandel under 2014.
ROKS - Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer kan du se här.
Aftonbladet
Här kan du se statistik gällande Sveriges brottsrutveckling 1975 - 2014.

Läs också gärna min egna tankar gällande statistik, som jag jobbat med i nästan 20 år här!